Gå direkt till innehållet

Republiken Finlands president: Tal och intervjuer

Republiken Finlands President
Normal textstorlekStörre textstorlek
Tal, 6.10.2007

Tal av republikens president Tarja Halonen vid Företagarkvinnornas Centralförbunds 60-årsfest i Finlandiahuset 6.10.2007

Jag ber att få gratulera er alla. Ni har tre fantastiska trumfkort på hand: ni är kvinnor, ni är företagare och ni har under sex årtionden skapat ett samarbetsnätverk.

Kvinnornas företagsamhet har genom tiderna varit – och är alltjämt – ett viktigt element i vårt samhälle. Trots dagens fest får jag kanske en stund ventilera med er vad det kan bero på att kvinnors arbete, också om det uppskattas, förblir så osynligt och ovidkommande. Så här förhåller det sig, trots att vår ekonomi och vår vardag snabbt skulle bli lidande om vi inte hade dessa – ofta inom servicesektorn förekommande – kvinnodrivna företag. För kvinnorna själva är företagandet samtidigt nödvändigt med tanke på tryggandet av den egna utkomsten och välfärden.

Kvinnors företagsamhet har långa traditioner i Finland – det kommer författarinnan Kaari Utrio snart att berätta om. Enligt det kvinnoideal som gäller i vårt land ska kvinnan vara en bra arbetsmänniska; sådana var ju redan våra anmödrar och sådana är också vi. I Finland finns det drygt 200 000 företag, varav andelen av kvinnor ägda företag är ca 33 procent. Antalet kvinnoföretagare har ökat på 2000-talet.

Det behövs verkligen företag som leds eller ägs av kvinnor – faktum är att företag ledda av kvinnor rentav är mer lönsamma än de ledda av män. Enligt en undersökning som Näringslivets delegation EVA publicerade förra veckan är de företag som leds av kvinnor i genomsnitt 10 procent lönsammare än företag där verkställande direktören är en man. Också när det gäller kvinnors medverkan i företagens styrelsearbete ser man likartade effekter. De här siffrorna är övertygande, och de talar sitt tydliga språk om kvinnornas talang och roll i näringslivet.

I Finland är arbetslivet inte särdeles jämställt. På många punkter är skillnaderna mellan kvinnor och män alltjämt uppenbara. Kvinnornas utbildningsnivå är hög – till vissa delar rentav högre än männens. Kvinnorna är – med undantag för perioder då de får barn – rentav mer intensivt engagerade i arbetslivet än männen. Trots den positiva utvecklingen är kvinnornas lönenivå och deras möjligheter att avancera i arbetslivet fortfarande sämre än männens.

Ni som är här idag vet mer än väl att antalet kvinnoföretagare är mindre än andelen kvinnor i arbetslivet generellt, mindre än andelen kvinnor i utbildningen och mindre än andelen kvinnliga beslutsfattare i vårt samhälle.

Men varför går utvecklingen så långsamt? Alla är ju officiellt ense om att det är en bra sak att kvinnorna, både som anställda och som företagare, deltar i arbetslivet på ett jämlikt sätt. Varför finns det då inte fler kvinnodrivna företag i vårt land?

Kvinnorna är i regel äldre än männen när de blir företagare – kvinnorna tar ofta det steget i medelåldern, vid ca fyrtio års ålder. De centrala beslut som gäller familjelivet är i många fall redan fattade. Kvinnorna känner sig mer förvissade om att de är kunniga inom sin bransch. Kanske de har fått erfara det kända glastaket på karriärstegen, och därför har deras vilja att använda sin kompetens som företagare ökat. Den som grundar ett eget företag får också möjlighet att oberoende av gamla hierarkier mäta sin egen förmåga och sina resurser. Kvinnoföretagarna bygger inga glastak i sina egna företag.

* * *

Tröskeln mellan företagsidé och handling är dock hög, och också bristen på information spelar in; var ska jag börja, vem kan ge mig råd? Den prinsessagornas goda fé som inser vår förträfflighet dyker nog inte upp på vårt kontor och ber oss räkna upp de tre berömda önskningarna.

Men det behövs fortfarande goda féer, och lyckligtvis finns det sådana. Här framför mig i salen sitter en mängd goda féer av modernt snitt. Det finns ett akut behov av tjänster som riktar sig till kvinnoföretagarna. När det gäller att besvara denna efterfrågan spelar organisationerna, bl.a. Företagarkvinnornas centralförbund, en mycket viktig roll. Genom att bidra med information och erfarenheter har ni under hela sex decennier berett jordmånen för kvinnors företagande.

Det är inte fråga om att kvinnorna skulle ha mindre beredskap för företagsverksamhet, utan snarare så att kvinnoföretagarna har speciella utmaningar. Kvinnorna är mer försiktiga än männen när det handlar om att utsätta sina närstående för risker eller andra olägenheter. En sammanjämkning av arbetslivet och familjelivet innebär en större tröskel för kvinnorna än för männen. Detsamma gäller vid upptagning av lån. Därför måste kvinnorna uppmuntras mera än männen både i början av företagarbanan och också i senare skeden. Men utöver det bör man fästa vikt vid dessa bekymmer och försöka råda bot på dem. Bekymren är minsann inte obefogade! När fostran till jämlikhet ökar, kan de i framtiden utgöra hinder för företagande också när det gäller moderna unga män.

Kvinnor är försiktiga med att grunda företag, och de är också försiktiga när det gäller att utvidga företagsverksamheten. Trots att en stor del (90 %) av kvinnoföretagen är småföretag, är finansiering, tillväxt och internationalisering nyckelord också i dessa företag. Kvinnorna är – som jag redan var inne på – kanske försiktigare än männen när det gäller risktagning, men man borde också undersöka om de tillgängliga finansieringssystemen fördelas objektivt mellan olika branscher. Har beklädnadsbranschen, inredningsbranschen och servicesektorn varit föremål för samma intresse som t.ex. de traditionella branscherna skogsindustrin och metallbranschen eller – bland de nya branscherna – informationsteknologin?

Under min tid som president har jag deltagit i en hel del exportresor. Jag vet därför att tjänster som erbjuder möjligheter till tillväxt och internationalisering i högre grad än tidigare borde riktas speciellt till kvinnliga företagare.

De små och medelstora företagen spelar en viktig roll både när det gäller att främja vårt lands ekonomiska utveckling och, i synnerhet, att trygga sysselsättningen. Den offentliga sektorn är i många avseenden synnerligen viktig för människornas välfärd, och jag hoppas därför att man utvecklar den ivrigt. Samtidigt bör vi också fästa vikt vid att utveckla företagsverksamheten. Att växa från ensamföretagare till småföretagare, och därmed också bli arbetsgivare, är en utmanande uppgift. För företagarna innebär det ofta ett stort och rentav kritiskt steg att anställa den första arbetstagaren – det här steget övervägs noga.

Kvinnliga företagare är klart oftare än män ensamföretagare. Behovet av att bilda nätverk är därför speciellt stort hos kvinnliga företagare. Inom företagsverksamheten är nätverkandet ett oerhört viktigt redskap, eftersom man genom det kan dela erfarenheter och nyttoperspektiv med andra människor i liknande situation. Det är inte männens privilegium att lära sig av varandra och att skapa närverk – det är ni alla helt på det klara med. Jag tror att ni också här idag kan knyta nyttiga kontakter till företagarkolleger från olika delar av Finland.

Jag har också framhållit att studier i företagande mången gång på grund av omständigheterna försummas i de små företagen. Man kan ha mycket stora kunskaper i fråga om en viss produkt eller tjänst, men man borde dessutom ha kunskaper i företagsledning och marknadsföring. Det borde därför fästas vikt vid företagarnas möjligheter att enkelt och centraliserat få den kunskap som de behöver. Företagarnas dyrbara tid och ansträngningar ska inte behöva förspillas på sökande efter utspridd kunskap.

* * *

Det nordiska välfärdssamhället har hjälpt oss att kombinera de behov som gäller arbetet och familjen. Trots de många framstegen återstår mycket att göra. Samordningen av de krav som arbetet och familjen ställer upplevs ofta som ett problem redan i samband med lönearbete och är speciellt utmanande för dem som är företagare. De välfärdstjänster som samhället erbjuder dimensioneras ofta på basis av normala arbetstider. Likaså har socialförsäkringssystemet ursprungligen skapats för dem som är löntagare. Sedermera har man vidtagit åtgärder för att utveckla den sociala välfärden för lantbruksföretagarna och också andra företagare. Men mycket återstår att göra.

Kostnadsfördelningen inom systemet är en sak som också borde utvecklas. Exempelvis frågan om hur kostnaderna för föräldraskap skulle kunna fördelas mer rättvist är alltjämt aktuell i vårt samhälle. För att åstadkomma nya finländare behövs det både män och kvinnor. Därför borde man dela också på det ekonomiska ansvaret och gärna se hela saken i ett vidare perspektiv. Det är ju vår gemensamma framtid det handlar om.

För småföretagarna och framför allt ensamföretagarna är det ofta ett konkret problem att få tag på pålitliga och yrkeskunniga vikarier. Hur många sjukledigheter, semestrar och fortbildningstillfällen har inte företagarna gått miste om till följd av bristen på vikarier? Jag tror att insatserna för att skapa ett system med vikarieservice för företagarna skulle kunna råda bot på problemet.

* * *

Det är viktigt att problemen blir lösta. Men det är lika viktigt att attityderna inom arbetslivet förändras. Det är viktigt att vi alla tror på oss själva, att vi uppskattar andra och att vi strävar efter samarbete. I vår snabbt föränderliga värld är förmågan att lära sig nytt en nödvändighet. Om man redan som barn känner lärandets glädje blir det lättare att ta till sig det livslånga lärandet.

Lärandet kräver företagsamhet: det kräver mod och förmåga att tåla misslyckanden, men det kräver också tålamod att försöka på nytt. Om de unga – både flickorna och pojkarna – lär sig detta hemma och i skolan, får de nyttig vägkost för resten av livet, oberoende av om de är arbetstagare eller företagare.

* * *

Företagarna konfronteras med utmaningar och risker, men säkert också med en hel del upplevelser av glädje och framgång. En nyligen publicerad undersökning som Sampo-banken har gjort visar att företagarna är lyckligare i sitt arbete än löntagarna. Företagarna beskriver sitt arbete med bl.a. begreppen ’självständigt’, ’fritt’, ’nyttigt’ och ’belönande’.

Jag är övertygad om att det här i salen finns lika många framgångshistorier som det finns åhörare. Jag hoppas att ni har stor glädje av varandras erfarenheter. Jag önskar er alla glädje och framgång i ert arbete också i fortsättningen. Avslutningsvis vill jag framföra mina varmaste lyckönskningar till Företagarkvinnornas centralförbund som nu fyller 60 år.

Skriv ut
Bookmark and Share
Detta dokument

Uppdaterat 6.10.2007

© 2012 Republikens presidents kansli Mariegatan 2, 00170 Helsingfors, tel: (09) 661 133, Fax (09) 638 247
   Information om webbplatsen   webmaster[at]tpk.fi