Republikens president Tarja Halonens tal vid OSSE:s konferens mot människohandel 10.9.2008 I Helsingfors

Bild: Petri Krook

Varje år blir miljoner kvinnor, barn och män i hela världen offer för människohandel. Denna moderna form av slaveri känner inga geografiska gränser, utan påverkar alla stater. Människohandel är ett allvarligt brott och en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Vi har lovat att göra allt för att förbjuda den under alla omständigheter.

Människohandeln är ett hot också mot den internationella säkerheten. Som regional säkerhetsorganisation har OSSE utmärkta förutsättningar att delta i bekämpandet av människohandel. Organisationens medlemsstater har på bred front förbundit sig till att bekämpa människohandel. OSSE:s verksamhetsplan för bekämpande av människohandel från 2003 är ett gott redskap för oss i detta arbete. Det gläder mig att det nuvarande ordförandelandet Finland tillsammans med de kommande ordförandeländerna Grekland, Kazakstan och Litauen och det förra ordförandelandet Spanien i juni i Helsingfors enades om att hålla fast vid denna förbindelse.

Vi behöver ett ännu mer omfattande samarbete utöver det samarbete vi redan har. Också Förenta Nationerna, Europarådet och Europeiska unionen har godkänt förbindelser som gäller bekämpande av människohandel. Europarådets konvention tillämpas på alla former av människohandel, oberoende av om människohandeln är nationell, internationell eller om den har samband med organiserad brottslighet. Konventionen kompletterar Förenta Nationernas Palermokonvention och dess tilläggsprotokoll. I artikel 5 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna finns ett uttryckligt förbud mot människohandel och ett flertal föreskrifter har utfärdats för att bekämpa människohandel.

Vår verksamhet vilar alltså på en relativt god internationell avtalsgrund. Nu måste konventionerna omvandlas till praktiska åtgärder. Detta aktiva arbete för att bekämpa människohandel kräver betydande ekonomiska och mänskliga resurser. Vi behöver ett mångsidigt kunnande och verklig samarbetsvilja både nationellt och internationellt eftersom den utmaning vi står inför är mycket stor.



* * *

Enligt bedömningar gjorda av Europeiska kommissionen och Internationella organisationen för migration, IOM, blir 700 000 personer varje år offer för gränsöverskridande människohandel, av vilka ca 120 000 fall gäller Västeuropa. EU:s polismyndighet Europol bedömer att ca 50 procent av de ca 500 000 illegala invandrare som kommer till EU smugglas in av nätverk av organiserade brottslingar. Även om bedömningarna varierar är det hur som helst fråga om ett mycket stort antal människor, och varje offer är onödigt.

I konfliktsituationer äventyras de mänskliga rättigheterna och de grundläggande fri- och rättigheterna för civila alltför lätt. Vi har dåliga erfarenheter också från OSSE:s område: tidigare från Balkan och nu från Sydkaukasien.

Därför är det viktigt att den personal som deltar i civila och militära krishanteringsoperationer får utbildning i att känna igen och kunna ingripa mot människohandel och omedelbart hjälpa offren. Kvinnors medverkan i operationer gör det ofta lättare att få kontakt med offren. OSSE kan vara stolt över att organisationen redan länge har haft en s.k. nolltolerans mot människohandel.

* * *

Kränkningar av de mänskliga rättigheterna, våld, diskriminering, fattigdom, svält och arbetslöshet ökar risken för att någon ska bli offer för människohandel. Detta är tyvärr en bidragande orsak till att offren till en stor del består av kvinnor och barn. Enligt en bedömning från Förenta staternas utrikesministerium från 2007 är hela 80 procent av alla offer för den världsomfattande människohandeln kvinnor och flickor. Hälften av offren är minderåriga. Särskild uppmärksamhet ska också fästas vid att skydda minoriteter, såsom romer, mot människohandel.

En del av offren för människohandel blir kidnappade, men många har själva frivilligt lämnat sitt hemland i tron på en bättre framtid och alltför sent upptäckt att de blivit grundlurade. Andra vet på ett ungefär vad de kommer att möta, men väljer trots det att resa hellre än att stanna kvar i de usla förhållandena i hemlandet.

Efter att offren har kommit till destinationslandet blir de tvungna att arbeta utan lön eller mot mycket små ersättningar och utsätts dessutom ofta för våld eller hot om våld. Dessa medmänniskor, som varken förstår språket eller kulturen och i värsta fall saknar identitetshandlingar, är fullständigt utlämnade åt människohandlarna.

För att vi effektivt ska kunna bekämpa människohandel måste vi i tid känna igen de grupper som riskerar att bli offer för människohandel och hänvisa dem till hjälpande tjänster och stödnätverk.

Aktiveringen börjar med att göra dem medvetna om sin egen situation. Detta är dock inte tillräckligt. Vi måste lyckas öka människors medvetenhet i allmänhet om de olika formerna av människohandel. Väldigt många kan ha stött på människohandel utan att förstå vad det i själva verket är fråga om. För ett par år sedan levde också vi i Finland i den uppriktiga tron att människohandel inte är ett problem i vårt eget land. Vi hade fel. Ingen region är för perifer för den internationella organiserade brottsligheten. Finlands första nationella handlingsplan mot människohandel publicerades 2005 och preciserades 2007.

* * *

Utöver att hjälpa offren för människohandel och straffa dem som bedriver denna handel måste vi våga fråga oss hur det kommer sig att människohandel fortfarande lönar sig. Vad är det som skapar marknaden? Ett bra exempel är sextjänster mot betalning. För att begränsa efterfrågan på sextjänster har man tagit till många olika modeller i olika länder. I Sverige har man t.ex. bestämmelser som kriminaliserar sexköp. I Finland har man genom en ändring av lagstiftningen år 2006 begränsat kriminaliseringen av sexköp till situationer där objektet för handeln är offer för sexhandel eller under 18 år gammal.

Under de närmaste åren bör vi utvärdera hur dessa juridiska metoder har fungerat och vilka ytterligare åtgärder vi kan vidta för att effektivare bekämpa prostitutionsrelaterad människohandel. Publiken är säkert medveten om att den beklagliga trenden i Europa är att antalet barnoffer ökar.

Arbetsrelaterad människohandel ska också bekämpas effektivt samtidigt som bibehållandet av rätten till människovärdigt arbete ska säkerställas. Vi måste också skapa bättre förutsättningar att hantera den gränsöverskridande migrationen, så att den blir en genuint positiv resurs för såväl invandrarna själva som för utrese- och mottagarländerna. Anställningsvillkor som uppfyller de internationella normerna och en effektiv övervakning av dem från såväl myndigheternas som arbetsmarknadsorganisationernas sida är metoder för att förebygga människohandel.

Eva Biaudet, särskild representant för OSSE, har i sitt arbete betonat vikten av samarbete mellan utrese-, transiterings- och mottagarländerna i bekämpandet av människohandeln. Frivilligorganisationernas arbete är ett viktigt stöd för myndigheternas verksamhet. I praktiken är det just frivilligorganisationerna som kommer närmare människors verklighet och vardag.

Jag tror att den stora uppslutningen kring denna konferens bekräftar att medlemsstaterna i OSSE nu är beredda att handla aktivare och mer målmedvetet för att bekämpa människohandel tillsammans med andra internationella organisationer. Insamlandet av pålitlig information om människohandel är också av stor betydelse och därför är det viktigt att stöda forskning om människohandel och främja utnyttjandet av forskningsresultaten.

* * *

Jag önskar er framgång i ert arbete för en rättvisare och tryggare värld.