Republikens president Tarja Halonens öppningsanförande vid utställningen Canción de barro – Keramik från Nicaragua i Kulturernas Museum i Tennispalatset 6.11.2007

Den utställning med keramik från Nicaragua som nu öppnas är viktig för såväl den finländska publiken som de nicaraguanska keramikkonstnärerna. Enligt uppgift är det en av de första gångerna som nutida nicaraguansk keramik ställs ut i ett museum. Utställningen är således en hyllning till och erkänsla för keramikernas arbete och den nicaraguanska keramikens långa historia.

Som vi nyss fick veta, så har keramikkonstnärerna i Nicaragua gått från svåra tider till en ny blomstringsperiod på ett par årtionden. Det är ett nöje att få bevittna resultatet av detta uppsving och att få uppmuntra till nya prestationer. Den pågående blomstringsperioden berättar även att utvecklingssamarbete och utbildning verkligen har betydelse. Genom nationellt och internationellt stöd i form av donationer av utrustning och i synnerhet utbildning såg man till att keramikernas yrke bevarades under 1970-talet, då efterfrågan på och marknaden för traditionell brukskeramik närapå försvann i Nicaragua.

Vid den tiden lärde sig hantverkarna att dra nytta av nya och moderna produktionssätt vid sidan av de hundratals år gamla traditionella teknikerna. När efterfrågan på brukskeramik åter en gång rasade under 1990-talet i samband med övergången till en global konkurrensekonomi, började de nicaraguanska keramikerna djärvt tillverka konstkeramik som har rönt förtjusning och uppskattning över kulturgränserna.

Den nicaraguanska keramiken fortsätter hela tiden att utvecklas. De nya produktionssätt som utvecklades under 1970-talet förs vidare inom familjerna från äldre till nya generationer, som fortsätter föräldrarnas arbete samtidigt som de förbättrar det och utvecklar nya metoder. Dessa unga människor försörjer sig helt eller åtminstone delvis med keramiken i sin egen hemby och behöver inte åka in till städerna för att söka arbete. En traditionell näringsgren och respekten för den har alltså hållits vid liv även hos de yngre generationerna.

Kvinnorna har under århundradenas lopp tillverkat den nicaraguanska keramiken. I och med det nya uppsvinget hittade även männen denna bransch, och det skedde till och med i sådan utsträckning att kvinnornas produktion höll på att hamna i skuggan av de manliga keramikerna och deras framgångar. Jag är glad att också arbeten från två kvinnokooperativ finns med i denna utställning. Det är bra att även kvinnorna får ta del av den ekonomiska nytta och den aktning som de nya framgångarna för med sig.

* * *

Det har bedrivits nära samarbete mellan Finland och Nicaragua i många år redan. Formerna för samarbetet har förändrats, men jag tror att det fortfarande är både till glädje och nytta för båda våra länder. Vi har samtidigt lärt oss mycket på ömse håll.

Jag vill framföra mitt varma tack för att nicaraguanska staten genom denna utställning minns Finlands 90 år av självständighet. Vi tar tacksamt emot detta bevis på uppskattning. Tack även till Nordiska kulturfonden för dess stöd till utställningen och Kulturernas museum för att det ordnade utställningen.

Med dessa ord förklarar jag utställningen ”Canción de barro” öppnad.

Con estas palabras declaro inaugurada la exposición "Canción de barro".