Republikens president Tarja Halonens öppningsanförande vid Helsingforskonferensen 8.9.2005

Det är en stor glädje för mig att få tala här under Helsingforskonferensen. Jag vill tacka arrangörerna och alla deltagare i konferensen samt intressegrupperna inom Helsingforsprocessen för era värdefulla insatser i syfte att förbättra det globala styrsystemet. Vi är alla medvetna om att en förändring till det bättre inte sker enkelt men att den trots allt är möjlig. En förändring till det bättre i fråga om globaliseringen och global demokrati kräver politisk vilja och utfästelser. Konferensens tema, ”Mobilising Political Will”, är vad vi behöver just nu.

Vi behöver också mer och bättre multilateral verksamhet och samstämmighet. Det innebär jämlikhet och samverkan mellan stora och små, rika och fattiga.

Det ömsesidiga beroendet har ökat i världen och indelningen i inrikes frågor och internationella frågor har blivit otydligare. Detta innebär att hållbara lösningar när det gäller inrikes frågor ofta kräver förändringar även på internationell nivå.

Den moraliska sociala ansvarskänslan har lett till tanken om välfärdssamhället och genomförande av det på nationell nivå här i Norden. Samma ansvarskänsla borde vi också visa globalt, men de nuvarande utvecklingstrenderna inom globaliseringen riktar sig mer på andra frågor.

Dessa moraliska aspekter när det gäller globaliseringen var mycket centrala i världskommissionen för globaliseringens sociala dimension, för vilken jag och min goda vän och kollega, Tanzanias president Mkapa, hade äran att fungera som ordförande.

Då vi verkade inom kommissionen var såväl motståndare till som förespråkare för globaliseringen eniga om att människor till följd av globaliseringen upplever att deras möjligheter att påverka deras egna liv blir allt mindre. Det var också lätt att se att människor som bor i olika delar av världen upplever globaliseringen på väldigt olika sätt, trots att det finns ”vinnare” och ”förlorare” i alla samhällen.

Det fanns en mångfald av synpunkter inom kommissionen men vi lyckades nå enighet om en rapport, som fick namnet ”A Fair Globalization; Creating Opportunities for All”. I rapporten granskas förändringen: ”förändringen mot en genuin dialog, förändringen mot en bättre framtid och förändringen mot en jämlik globalisering”. Man skulle kunna säga att vår kommissions centrala budskap är: ”människorna och deras behov måste stå i centrum”.

Att beakta människornas behov inom ramen för begränsade naturresurser är en av hörnstenarna för en jämlik globalisering. Det är förvånande hur ofta människornas behov och välfärd glöms bort i globaliseringsdebatten. I debatten koncentrerar man sig på avreglering av ekonomin, marknadernas tillgänglighet och makroekonomiska åtgärder, som alla är viktiga medel med vilkas hjälp man kan förbättra människornas välfärd men inte några målsättningar i sig.

Dessutom konstaterade vi att människor över allt själva vill bestämma över sina liv. Arbete, antingen som jordbrukare, löntagare eller företagare är det som människor vill ha. Sysselsättning är ett viktigt medel i syfte att avlägsna fattigdomen.

Enligt min uppfattning är det dags att fästa mer uppmärksamhet vid globaliseringens sociala dimension och samarbeta så att globaliseringen kan fungera på mera jämlika grunder till förmån för alla människor såväl i norr som i söder.

* * *

I internationella sammanhang är nationalstaterna fortfarande de huvudsakliga aktörerna. När nationalstaterna förbinder sig till multilateral verksamhet och gemensamma värden och är medvetna om effekterna av sina åtgärder utanför de egna gränserna har det en avgörande betydelse för globaliseringens karaktär och styrningen av den. Därför är det glädjande att se så många representanter för olika regeringar här.

Om världskommissionens centrala budskap var behovet att fokusera på människor, så förmodar jag att Helsingfors-processens centrala budskap är att vi kan göra det genom att skapa konstruktioner för problemlösning och mekanismer som är mer demokratiska och mer öppna för delaktighet. Om avsikten är att uppnå största möjliga nytta av globaliseringen, måste vi också ta med i internationella beslutsprocesser nya internationella aktörer som har tillkommit som en följd av globaliseringen, såsom medborgarorganisationer, multinationella företag och medborgarrörelser.

En stor grupp som ofta glöms bort är kvinnorna. Kvinnorna utgör en majoritet i världen och ingalunda någon minoritet. Vi har inte råd att låta bli att beakta denna resurs. Kvinnornas rättigheter, förebyggande av våld mot kvinnor och främjande av jämställdheten mellan könen är av väsentlig betydelse när det gäller att främja de mänskliga rättigheterna och utvecklingen. De fattiga och förfördelade när det gäller globaliseringen är mycket ofta kvinnor. Om inte kvinnornas ställning förbättras, kan vi inte heller göra framsteg när det gäller att avlägsna fattigdomen. Att beakta jämställdhetsfrågorna i alla åtgärder är en verkligt aktuell och brådskande målsättning.

Jag hoppas att vi under den här konferensen kan diskutera olika sätt att utvidga deltagandet i det världsomfattande beslutsfattandet från den traditionella mellanstatliga modellen, liksom även olika sätt att inverka på beslutens sakinnehåll. Med andra ord, att vi kan skapa en globalisering som i större utsträckning beaktar människans och naturens välfärd.

Det koncept som Helsingforsgruppen rekommenderade som går ut på samarbete mellan många intressegrupper passar enligt min mening särskilt bra just för detta ändamål. Konceptet erbjuder en bro för olika åsikter.

Hittills har vi huvudsakligen endast erfarenheter av nationell demokrati. Det finns naturligtvis många olikheter mellan demokrati på nationell nivå och demokrati på internationell nivå. Global demokrati är en intressant om än komplicerad fråga och på grund av dess komplexitet måste vi anstränga oss mer och på olika sätt för att genomföra styrningen av många intressegrupper på global nivå. Helsingforsprocessen har stegvis fört diskussionen om global demokrati vidare och jag hoppas att vi gör framsteg i denna fråga.

Vi har samlats här i Helsingfors endast en vecka före FN:s toppmöte i New York. En av de viktigaste frågorna för toppmötet Major Event är Millenniedeklarationen inom vilken många mål ställs upp för det internationella samfundet och som innehåller förpliktelser som alla medlemsstater har lovat uppfylla. Vi ledare måste emellertid erkänna det faktum att vi ännu har lång väg till målet. Som ordförande för Millennietoppmötet önskar jag representanterna för alla intressegrupper som deltar i Helsingforskonferensen välkomna att under de närmaste dagarna delta i diskussionen som förs i god anda och på jämlika grunder. På detta vis kan Helsingforskonferensen erbjuda redskap med hjälp av vilka utfästelserna kan omvandlas till konkret verksamhet.