President Niinistö lade ner en krans vid hjältekorset på Sandudds begravningsplats. Bild: Försvarsmakten
Vinterkriget, fortsättningskriget och Lapplandskriget lämnade sina spår i varje finländsk familj, by och stad, sade republikens president Sauli Niinistö vid 70-årsjubiléet för Förbundet för de stupades anhöriga vid Helsingfors universitet den 17 maj 2015.
“De som offrade sitt liv på slagfälten var de som betalade det högsta priset för fosterlandet och för kommande generationers frihet. För att hedra deras minne har man i dag än en gång med en känsla av djup vördnad lagt ned kransar på hjältegravarna i hela Finland. Det finska folket glömmer dem aldrig.”
Vi för också diskussion om krigets betydelse för den enskilda vanliga människan, och om hur spåren efter kriget fördes över till följande generationer, sade presidenten. ”Krigsförloppet, striderna och frontförflyttningarna får en helt ny dimension när man utöver krigsläror lägger till den vanliga människans självupplevda känslor.”
Kriget söndrade varje familj
I Finland finns det familjer där inte en enda av familjens män aldrig någonsin återvände från kriget. ”Döden var ständigt närvarande överallt och blandades med rädslan för att ödet skulle göra att man själv berördes av döden. Man förberedde sig på brev som skulle komma och höll utkik efter prästens ankomst till gården. Sorgebudet är likadant i dag som under krigsåren. Det berör många och sårar samtidigt alla. Sorgebudet har sina egna offer, mödrar och fäder, makor och makar, barn, far- och morföräldrar, systrar och bröder, vänner.”
Kriget söndrade varje familj och följde dem som en lång skugga, sade president Niinistö. “Kanske det skulle ha hjälpt att dela med sig av erfarenheterna, men det finns än i dag mycket som inte berättats och mycket som för evigt och helt kommer att förbli osagt.”
Trots sorgen var man hemma tvungen att gripa sig an arbetet och klara sig. “De unga krigsänkorna bar ensamma ansvaret för sina familjer, och fastän många stod på gränsen till utmattning ville de inte klaga. Man ansåg det inte lämpligt att sörja det egna ödet när det fanns de som vilade i hjältegravarna. Man fick hjälp av närstående och statsmakten, och vapenbröderna byggde kanske en ny stuga i stället för den gamla. Men till och med i stunder av gemenskap blev änkan ofta ensam med sina tankar.”
Sett med barns ögon
Barnen led mer av kriget än de vuxna, sade presidenten. ”För barnen innebar kriget kaos och otrygghet: det kunde betyda att de skiljdes från sina föräldrar, förlorade sina hem eller konfronterades med döden. Samtidigt finns det inga gränser för barns kreativitet och uppfinningsförmåga när det gäller att utveckla överlevnadsstrategier. Kriget fostrade den tidens barn till arbetsamhet och disciplin.”
Enligt president Niinistö har vi alla emellertid orsak att vara glada och stolta över vad vi tillsammans har fått till stånd. “Om två år fyller Finland hundra år. Under varje år av självständigheten har vi gjort det som vid varje tillfälle har krävts för att bygga vårt fosterland. Tillsammans har vi gjort Finland till ett land som hör till de mest framgångsrika i världen och där det är gott för alla att leva.”
De stupades dag firas den tredje söndagen i maj som en gemensam minnesdag för de hjältar som stupat i Finlands krig, de som på båda sidorna offrat sina liv för sin övertygelse år 1918 och för finländska soldater som stupat i fredsbevarar- och krishanteringsuppgifter.
Syftet för Förbundet för de stupades anhöriga är att agera för de anhörigas väl, stöda medlemsföreningarnas rekreations- och rehabiliteringsverksamhet, värna om de stupades minne samt förflytta veterangenerationens traditioner till de yngre generationerna. Förbundet har 71 medlemsföreningar med cirka 11 000 medlemmar.
Bild: Försvarsmakten