Resultatet av presidentvalet som vi också här i Finland har följt noggrant är nu klart. Joe Biden blir Förenta staternas 46:e president. Nu vänder vi blicken från rösträkningen mot vad Förenta staterna kommer att göra i fortsättningen.
Det är helt förståeligt att största delen av Bidenadministrationens uppmärksamhet riktas mot inrikes frågor. Förutom att hantera coronaepidemin och ekonomin finns det mycket att göra för att avveckla polariseringen i landet. Till detta hänvisade Biden genast i sitt segertal.
Men förändring emotses också i de internationella relationerna. Jag tror att vi med rätta kan vänta oss att Förenta staterna återvänder till förhandlingsborden, visar ett starkare engagemang för det organiserade internationella samarbetet. Vi hoppas naturligtvis framför allt på en återgång till det internationella klimatavtalet från Paris. Förändringen kan också synas i Förenta staternas sätt att agera såväl i FN-systemet som i Nato.
Jag antar att också EU som institution kommer att bli en tydligare partner till Förenta staterna än under de senaste åren. Vi betonar helt riktigt betydelsen av de transatlantiska förbindelserna. Men en återgång till ”guldåldern” i slutet av 1990-talet är knappast att vänta. Vi måste se på läget i ett bredare perspektiv. Förenta staternas intresse för Stillahavsområdet ökar. Det beror på Kinas uppgång, oavsett vilken administration som har makten i Förenta staterna. Europas betydelse i det amerikanska tänkandet påverkas också av befolkningsutvecklingen Förenta staterna. Generation efter generation minskar antalet direkta kontakter till Europa.
Trots detta tror jag att de transatlantiska förbindelserna kommer att fungera väl under Bidens period som president. De kan också på ett nytt sätt kopplas till det tänkande som har kallats ”demokratiernas förbund”. Med andra ord något som vi brukar kalla västvärlden. Nu kan också asiatiska demokratier ansluta sig till den. Det blir mycket intressant att se hur ett sådant tänkande eventuellt börjar utvecklas.
Den bilaterala relationen mellan Finland och USA har traditionellt varit bra. Det är viktigt att notera att relationen har intensifierats avsevärt under de senaste fem åren och fått nytt konkret innehåll. Den första impulsen var Rysslands agerande i Ukraina och på Krim redan i slutet av president Obamas period. Den nya säkerhetsfrågan sträckte sig till Östersjöområdet och ökade Förenta staternas intresse också för Finland. Det finns en efterfrågan på Finlands insikter om Ryssland. Även vårt ordförandeskap i Arktiska rådet sammanföll med en intressant tid för amerikanerna, särskilt med tanke på Kinas uppgång.
Samarbetet mellan Finland och Förenta staterna handlar om mycket mer än bara säkerhetspolitik. Den finländska tekniken, särskilt vår kompetens i fråga om isbrytare och 5G, har under de senaste åren blivit mycket framträdande i våra kontakter. För ett år sedan talade vi med president Trump om dessa frågor i Washington, och jag tror inte att intresset för dem minskar i och med att förvaltningen byts. Säkerligen kommer också den HX-upphandling som Finland står inför att behandlas även framöver.
Den blivande presidenten Joe Biden är välkänd i Finland. Då jag var talman i riksdagen träffade jag i likhet med många andra den dåvarande vice presidenten under hans besök i Finland 2011. Det är också värt att titta på Bidens hälsning med lyckönskningar till Finland som firade sitt 100-årsjubileum 2017. Budskapet är starkt. Min egen dialog med Biden fortsatte under säkerhetskonferensen i München för några år sedan, och den är en bra grund att bygga vidare på. Dessutom har vi ju också i övrigt hela tiden upprätthållit kontakterna med de båda amerikanska partierna. Ett exempel på detta är det besök av såväl demokratiska som republikanska senatorer på Gullranda sommaren 2018 som jag värdesätter högt.
Bidens hemstad Wilmington i Delaware har en alldeles speciell relation till Finland. Det var just dit de första finländarna och svenskarna anlände 1638, till ett område som sedermera kom att bli en del av Förenta staterna. Denna förbindelse som går flera sekel tillbaka i tiden är känd i Delaware, något som jag hänvisade till i mitt gratulationsbrev till Biden i går. Det finns goda tecken på att partnerskapet mellan Finland och Förenta staterna ytterligare kommer att intensifieras.