Det är en stor glädje för mig att tillsammans med er alla få fira de första hundra åren av utrikesministeriets historia.
Efter att ha blivit självständigt i december 1917 kunde Finland bygga på många befintliga nationella institutioner. När det förödande inbördeskriget var över utgjorde de strukturer som ärvdes från autonomin en grund för att skapa den nya staten.
Men några avgörande funktioner hos en suverän internationell aktör saknades: att ta hand om sitt eget försvar och sina yttre relationer. I maj 1918 började dessa luckor fyllas. Försvarsministeriet och utrikesministeriet grundades. I och med konstitutionen inrättades presidentämbetet ett år senare. Republiken Finland kunde på allvar börja sin färd i den vida världen.
* *
Finlands yttre förbindelser etablerades under en turbulent tid. Inbördeskriget i landet hade precis avslutats och första världskriget härjade fortfarande i Europa. Den gamla världsordningen hade raserats; en ny ordning började mödosamt byggas på dess ruiner.
Under dessa svåra omständigheter hade utrikesministeriet en viktig roll i att säkerställa Finlands nyvunna självständighet. För att befästa säkerheten behövdes vid sidan av det nationella försvaret också ett nätverk av internationella relationer. Utöver bilaterala relationer till enskilda stater fann man skydd också i det multilaterala samarbetet, i den nya världsordningen som höll på att ta form.
Våren 1920 ledsagade president K.J. Ståhlberg och utrikesminister Rudolf Holsti Finland mot ett medlemskap i Nationernas förbund. Man anade att den nya organisationen skulle bli sårbar och knappast någon garant för evig fred. Trots det konstaterade Finlands utrikespolitiska ledning att det för länder som Finland var särskilt viktigt att i god tid ta vara på det skydd som Nationernas förbund har att erbjuda.
* *
Vi vet hur det gick med Nationernas förbund. Det förmådde inte hindra andra världskriget. Men efter katastrofen började man skapa en ny, starkare regelbaserad internationell ordning. Det var föresatsen i en värld präglad av växande motsättningar och kapprustning.
Inom de gränslinjer det kalla kriget utstakade styrde Finland konsekvent sin utrikespolitik mot kärnpunkterna i denna ordning. FN-medlemskapet, värdskapet i Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa, KSSE, och medlemskapet i Europarådet befäste Finlands ställning. EU-medlemskapet var en naturlig fortsättning på samma politik. Den världsordning som nu råder sedan flera decennier har tjänat oss väl. Den regelbaserade internationella ordningen har borgat för skydd och rättvisa förutsättningar för framgång även för ett litet land. Genom vår utrikespolitik har vi gett den mycket, men själv fått ännu mycket mer.
* *
För tillfället är jag mycket bekymrad över den rådande internationella ordningen. Den regelbaserade ordningen utmanas nu från många olika håll. Den nationella säkerheten kan aldrig vila på enbart allmänna principer. Men den internationella ordningen är en av de fyra pelarna i vår utrikespolitik. Om de internationella spelreglerna och principerna vittrar, ökar trycket på de övriga pelarna avsevärt. Finlands väl och ve vilar inte heller under detta århundrade på den starkes rätt, utan på rättens styrka.
Vägen till en helt ny världsordning har sedvanligt gått via stora omvälvningar, mänskligt lidande eller rentav en kollaps. Något sådant vill vi inte se upprepas. Det nuvarande systemet och dess institutioner är inte fulländade, men det ligger inte enbart i vårt nationella intresse, utan i hela mänsklighetens intresse att försvara deras funktionsförmåga och att avhjälpa bristerna i dem. I detta arbete behöver Finland skicklig diplomati och ett utrikesministerium som är ajour med sin uppgift.
År 1968 firades utrikesministeriets 50-åriga existens med en artikelserie skriven av ledande tjänstemän vid ministeriet. Ambassadör Joel Toivola hänvisade i sin artikel till ett missöde från ministeriets tidigaste skeden 1918: utrikesministeriets namn hade i de första dokumenten på franska fått formen ”ministeriet för underliga ärenden”.
Från det officiella finska namnet har ordet ”asiat – ärenden” som känt nyligen raderats. Det oaktat får utrikesministeriet framdeles allt mer tampas med underliga ärenden som inte är bekanta från förr. Den ledande tanken i utrikespolitiken är oförändrad – att stärka Finlands internationella ställning, säkerhet och välfärd. Men omvärlden för utrikespolitiken förändras i allt snabbare takt.
Förändringen kommer till synes som oväntade vändningar på bekanta områden inom utrikespolitiken. Geopolitiska konstellationer som tagits för givna kan helt oväntat förändras och problem som redan verkat lösta kan plötsligt åter bli akuta – eller tvärtom.
Men förändringen kan också framträda som helt nya frågor som kan kräva även utrikespolitiskt beslutsfattande. Klimatförändringen, migrationen, sociala medier och artificiell intelligens är exempel på fenomen som under de senaste åren har utvidgat utrikesministeriets arbetsfält med ärenden som förefaller underliga för de tidigare diplomatgenerationerna. Ännu fler nya, överraskande ärenden lurar bakom hörnet. Alla måste de i fortsättningen kunna skötas, vid sidan av redan bekanta ärenden. Och inte bara skötas reaktivt, utan gärna också förutses proaktivt. I en värld av snabba ryck måste utrikesministeriet ha känsla för förändringar. Det gäller att inte se bara hotbilder, utan att också identifiera positiva möjligheter.
* *
Enligt grundlagen från år 2000 leds Finlands utrikespolitik av republikens president i samverkan med statsrådet. Tillsammans med utrikesministeriet samverkar vi kontinuerligt både här i Helsingfors och med kontakter till beskickningsnätverket. De formella kanalerna kompletteras av en hel del informellt tankeutbyte.
Allas ert dagliga arbete är en del av Finlands utrikespolitik, dess kontinuum sedan etthundra år tillbaka, oavsett stationeringsort och uppgift. Ni skapar lägesbilder som underlag för beslutsfattandet. Ni arbetar i hemlandet och ute i världen för att verkställa överenskomna riktlinjer. Det arbete ni gör skapar förutsättningar för ett internationellt umgänge på hög nivå och gör det möjligt att stärka Finlands ställning.
Jag vill tacka er för vår samverkan så här långt på vägen. Samtidigt uppmuntrar jag er att ständigt lägga ribban allt högre. När utrikesministeriet nu inleder sitt andra århundrade växer kravnivån ytterligare, för oss alla.
Mina varma lyckönskningar till det hundraåriga utrikesministeriet!