Moderatorn Seija Rautio, styrelseordföranden Esko Aho, författaren Sofi Oksanen och ambassadören Heikki Talvitie. Copyright © Republikens presidents kansli
Ryssland var temat för morgonens diskussioner under den andra dagen av Gullrandadiskussionerna måndagen den 9 juni. Är Ryssland starkt eller svagt – eller bägge? Vart är Ryssland på väg, vilka värderingar stöder det sig på? Vilken påverkan har krisen i Ukraina haft och har sanktionerna någon verkan? Har Finland en Nato-option?
Ett starkt eller svagt Ryssland?
Enligt professor Hiski Haukkala har vi både ett starkt och ett svagt Ryssland. Ryssland förefaller starkt eftersom det anser sig vara berättigat att agera som en stormakt. Enligt Haukkala är det inte självskrivet att Natos utvidgning är ett militärt hot för Ryssland, men den urholkar Rysslands maktsfär.
Enligt styrelseordföranden för Busniness Team for Russia Esko Aho präglas den finländska diskussionen om Ryssland å ena sidan av en vilja att snabbt göra någonting, å andra sidan av en vilja att se tiden an. ”Media gör sitt bästa för att driva på snabba beslut. Relationerna till Ryssland kan inte lösas på löpsedelsnivå”, sade Aho.
Enligt Aho är Finlands roll inte den samma som under Sovjetunionens tid. ”I denna kontext måste vi kunna finna ett sätt att sköta våra ärenden med Ryssland oberoende av om det är starkt eller svagt. Eftersom det är förenligt med våra nationella intressen.”
Enligt professor emeritus Osmo Apunen, som kommenterade diskussionen, var de gångna årtiondena exceptionella då vi i Finland under två årtionden hade ett svagt Ryssland vid vår sida. Nu befinner vi oss i en ny situation. ”Ryssland har behandlats som en utblottad kulak. Nu måste vi anpassa oss till en europeisk stormakt som söker sin plats och det orsakar oro”.
Ukraina och tidens anda
I sitt öppningstal på söndag kväll konstaterade president Niinistö att tidsandan har förändrats. ”Här i Europa har krisen i Ukraina och Rysslands handlingar påverkat denna anda, den rådande agendan och utsikterna och förväntningarna. Till råga på allt pågår krisen fortfarande”, sade presidenten.
Ambassadör Heikki Talvitie ansåg att Ryssland genom ockuperingen av Krim vill trygga sin maktsfär. ”Det handlar om en revirkamp mellan väst och Ryssland”. Också Hiski Haukkala ansåg att Ryssland genom sina handlingar vill trygga att Rysslands intressen fortgår och att dess maktsfär bibehålls på området.
Ryssland är i hög grad beroende av andra, men använder detta emot andra, sade forskaren Charly Salonius-Pasternak. ”Eftersom många länder är avhängiga av Ryssland kommer vi inte på allvar att göra något åt att Ryssland fortfarande ockuperar Krim”.
Debattörerna litade inte på effekten av ekonomiska sanktioner, men ansåg att de är viktiga. ”Det är viktigt att man gör något, men har det någon effekt?”, frågade författaren Sofi Oksanen. Enligt Haukkala är sanktionerna inte effektiva, men de har ett stort symboliskt värde. ”De förmedlar ett budskap, de har ett stort signalvärde”.
Riksdagsledamot Paula Lehtomäki ansåg att man fokuserar för mycket på sanktionerna och debatten kring dem. ”Från debatten om sanktioner borde vi komma till det stadium att vi stöder Ukraina att komma på fötter.”
Forskaren Charly Salonius-Pasternak, riksdagsledamoten Paula Lehtomäki och professorn Hiski Haukkala. Copyright © Republikens presidents kansli
Rysslands identitet
Enligt Alexanderinstitutets chef Markku Kivinen håller Ryssland på att skapa sig en kulturell identitet som i allt högre grad är antieuropeisk. Ryssland strävar efter att modernisera sin ekonomi, men vill inte bli lik väst. Ryssland är en växande ekonomi, men söker i fortsättningen allt mer gensvar från Kinas sida.
Enligt Esko Aho är det viktigt att väst håller fast vid internationella avtal och principer. Samtidigt borde vi kunna se saker ur Rysslands perspektiv. ”Perspektivet skiljer sig mycket från det sätt vi i väst ser på Ukraina”.
Sofi Oksanen ansåg att Ryssland strävar mot en antivästerländsk atmosfär. Ryssland är Sovjetunionens lagliga efterföljare. Propagandahandlingarna är exakt de samma som användes i Sovjetunionen.
Oksanen var också oroad över förnyandet av läroböckerna i historia i de ryska skolorna. ”Man bryr sig inte längre om historiska fakta utan om idéer som syftar till att höja patriotismen.” Enligt Oksanen har man nu återgått till att förstå Stalins handlingar. ”Det är ingen god nyhet för någon, inte heller för Rysslands medborgare.”
Nato och säkerhetsgarantierna
Minister Jaakko Iloniemi inledde Natodebatten genom att först roa publiken. ”Finländarna har bedrivit ’slow thinking’ i fråga om Nato redan i ett tjugotal år”, sade han. ”Ur militär synvinkel är Finland enlig ryssarna ett bihang till Nato. Vi delar Natoländernas risker, men vi har inga säkerhetsgarantier.”
Enligt Henrik Lax, som kommenterade från publiken, har Ryssland övergett det europeiska säkerhetssystemet. Samtidigt har en av grundvalarna för Finlands säkerhetspolitik brustit. ”Det har uppstått en osäker zon mellan Ryssland och Nato.”
Moderatorn Seija Autio frågade debattörerna om betydelsen av Natos säkerhetsgarantier. Salonius-Pasternak ansåg det klart att Förenta staterna vid en kris endast försvarar sina Natoallierade. Enligt Lehtomäki torde utgångspunkten vara att den femte artikeln är i kraft. Enligt Talvitie har vi redan provat en stark västallierad under världskrigen, och ”det slutade inte så bra”.
Europa- och utrikeshandelsminister Alexander Stubb framhävde att Nato inte är emot någon, utan för sina medlemmar. ”Inte ett enda medlemsland i Nato har någonsin blivit anfallet”.
Forskaren Pekka Sutela ansåg att Natos utvidgning har inneburit att Rysslands strävanden att närma sig väst har nått sitt slut.
Försvarsminister Carl Haglund ansåg att Finland varken har en Nato-option eller ett vipkort, utan en möjlighet att ansöka om medlemskap. ”Säkerhetspolitiken kan inte grunda sig på en Nato-option”.
Diskussionerna avslutades med att president Niinistö tackade för diskussionen. ”Den har uppfyllt allas förväntningar väl”. Presidenten fäste särskild uppmärksamhet vid ”riktade kriser”, med inslag av informations- och cyberkamper. ”Därför talar vi i dag om cyber- och informationsfrågor. Just dessa frågor är sådana där man måste kunna se långt in i framtiden.”