Republikens president Sauli Niinistös hälsning vid de finsk-ugriska folkens världskongress i Siófok 5.9.2012

(med reservation för ändringar)

Jag vill tacka de ungerska värdarna för den vänliga inbjudan till de finsk-ugriska folkens sjätte världskongress. Det är en stor ära för mig och samtidigt en möjlighet att för första gången i egenskap av republiken Finlands president få delta i denna världskongress som omfattar alla finsk-ugriska folk. Jag vill rikta en hälsning till er alla – både till de officiella representanterna för folken och till dem som deltar i kongressen som observatörer – här i Siófok vid Balatonsjöns strand.

Temat för denna världskongress är "Språk och folk". Temat är betydelsefullt för alla folk. Att ha ett eget språk och en kulturell identitet är en viktig del av jaget. Vi kan med hjälp av och genom dessa skapa en egen identitet och se oss själva i förhållande till andra. Släktskapen mellan de finsk-ugriska språken skapar en speciell relation och ett unikt band mellan oss. Sådana relationer behöver vi för att bättre kunna förstå världen och vår plats i den.

Dagens européer har, sannolikt i likhet med många andra, fullt upp med att försöka förstå den ständiga förändring som pågår omkring oss. Det är ofta ännu svårare att anpassa sig till förändringarna och att kunna påverka dem. Förändringarna gäller inte bara ekonomi eller politik – de påverkar och formar också om vår kulturella identitet och våra språk. Hur går det för språken och människorna som talar dem mitt i all denna förändring? Människans rörlighet är så intensiv att vi dagligen ställs inför frågan: vilka är vi?

Språket har traditionellt sett varit ett kännetecken för en nation. Detta har samtidigt alltid varit en förenkling av saken. Även Finland, som är ett språkligt och kulturellt sett relativt enhetligt land, är en tvåspråkig nation. Svenska är vårt andra nationalspråk. I den finsk-ugriska språkfamiljen är detta alls inget ovanligt. De språkliga och sociala nätverken har i fråga om många nationer gått från att vara enspråkiga till att bli två- eller flerspråkiga. Frågor som gäller samexistensen mellan flera språk och kulturer har synliggjorts i den europeiska debatten.

Antalet människor som talar ett finsk-ugriskt språk uppgår till sammanlagt över 23 miljoner. Det sammanlagda antalet är imponerande stort. I ett globalt perspektiv är vi ändå inte så många, även om flera av våra språkgrupper är rätt starka. Varje språk och kultur har, oavsett storlek, en egen värdefull historia. Det är viktigt att dessa historier lever kvar och får nytt innehåll och nya betydelser som en del av en framtida utveckling. Samtidigt är språken och kulturerna inte bara folkens privata egendom, utan en del av mänsklighetens gemensamma kulturarsenal.

Huvudansvaret för språket och kulturen samt för det arbete som görs för dessa bärs ändå av varje stat och folk. Finlands särskilda uppgift är således att värna och främja det finska språket och den finländska kulturen, som givetvis även omfattar det finlandssvenska.

I Finland gäller arbetet med att bevara språket och kulturen även samerna, som är det enda urfolket i Europeiska unionen. Samiskheten sträcker sig över riksgränserna. Det bor samer i Finland, Sverige, Norge och på Kolahalvön i Ryssland. Finlands grundlag föreskriver att samerna såsom urfolk har rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur samt rätt att använda samiska hos myndigheterna. Vi har också utvecklat förskolepedagogiken och skolundervisningen samt stött samekulturen. I Finland bereds också ett separat stimulansprogram för samiska. De statliga åtgärderna är ändå inte tillräckliga. Det krävs driftiga aktörer och samfund som förverkligar programmen.

Vi ska särskilt måna om de unga. De unga representerar framtiden, som inte skulle finnas utan dem. Dagens unga lever kanske mest intensivt i den värld som internationaliseras allt snabbare. De behöver kunskaper och färdigheter att klara av och kunna dra nytta av förändringen och de öppnade gränserna. Samtidigt behöver de material för att skapa sig en egen kulturell identitet. Med hjälp av detta material kan de skapa sig en andlig grund och en förmåga att se sig själva i relation till världen omkring dem. De ungas synvinkel måste alltid beaktas. Endast då kan vårt arbete få en fortsättning.

De finsk-ugriska folkens internationella samarbete har i sin nuvarande form pågått i tjugo år. Samarbetet har alltså uppnått myndighetsåldern. Det har inneburit en levande kontakt till andra besläktade folk och gett en inblick i deras verklighet. Under dessa år har vi alla fått nya erfarenheter och förhoppningsvis lärt oss se världen ur ett vidare och mognare perspektiv. Samarbetet har således skapat förutsättningar också för framtida verksamhet.

Finland kommer även framdeles att bedriva ett så nära kulturellt samarbete som möjligt med de finsk-ugriska folken. Detta inbegriper de finsk-ugriska folken i Estland, Ungern och Ryssland. Vår målsättning är att stärka det språkliga arvet och den kulturella dialogen mellan alla folk. Detta kulturella band är en viktig del av Finlands internationella kontakter. Vår utgångspunkt är, liksom alltid, ett samarbete som respekterar andra och ömsesidighet när det gäller att lära av varandra. Utanför Finlands gränser följer vi naturligtvis de lagar och förordningar som gäller i landet i fråga.

Det internationella finsk-ugriska samarbetet är värdefullt och viktigt. Detta är dock inte tillräckligt. Samarbetet påverkar inte nödvändigtvis de finsk-ugriska folkens vardag i någon större utsträckning. Därför är det önskvärt att samtliga stater för sin del stöder de frivilligorganisationer som är en integrerad del av detta samarbete. Viktigt är också en öppen och demokratisk verksamhetsmiljö, som främjar arbetet att bevara språken och kulturerna.

Nästa världskongress ordnas i Finland i juni 2016, om kongressen så beslutar. Vi kommer att göra vårt bästa för att kongressen ska kunna ordnas i enlighet med dess värdighet. Högkvarteret för den samrådskommitté som burit huvudansvaret för ordnandet av världskongresserna har varit i Finland i Samfundet Finland-Ryssland. Finland står fortfarande till förfogande för denna uppgift. Också de finländska frivilligorganisationer som deltar i ordnandet av världskongressen bär ett särskilt ansvar för att förberedelserna inleds i god tid och sköts i enlighet med vad alla deltagande stater och folk önskar.

Såväl världskongressens som samarbetskommitténs arbete har varit värdefullt. För att kunna hålla fast vid de ambitiösa mål vi har för vårt arbete kan vi samtidigt utgå från att bådas arbete kan effektiviseras ytterligare. Detta mål eftersträvas också för sin del i det utkast till slutakt som ska tas upp till behandling och antas av alla deltagande folk i den världskongress som nu inleds.

Jag vill önska alla närvarande intressanta och resultatrika kongressdagar i den vackra staden Siófok och dess natursköna omgivning!