(Med reservation för ändringar. Tal hålls på engelska.)
God kväll och varmt välkomna till Gullrandadiskussionerna!
Vi har samlats här varje år i juni sedan 2013 för att diskutera aktuella frågor i utrikes- och säkerhetspolitiken. När vi ser tillbaka visar det sig att fem år är en mycket lång tid i internationell politik. Förändringen i den globala bilden har varit rätt så dramatisk. Och tyvärr har förändringen i regel inte varit till det bättre.
Den regelbaserade internationella ordningen har tydligt varit ett offer för denna förändring. Vi verkar glida in i en värld där enskilda ledare med kraft kör över permanenta institutioner, där ensidig makt talar högre än multilaterala avtal och gemensamma normer och värderingar.
Detta är en mycket allvarlig situation. Vi måste stanna upp och fråga oss själva: vad står på spel? I klarspråk betyder frånvaro av ordning oordning, eller till och med kaos. Frånvaron av regler betyder inga regler alls. Eller någon annans regler, regler dikterade utan vårt samtycke.
För en vecka sedan fick vi se väldigt olika bilder från två samtida möten: G7 i Kanada och Shanghai-samarbetsorganisationen i Kina. Den ena förmedlade bilder av splittring, de andra av enighet.
De konkreta resultaten kan berätta en annan historia, men intrycken är av betydelse i dagens värld. Om västvärlden ses som svag och oenhetlig är det mycket svårare att försvara den ordning vi har skapat och de värden som denna ordning representerar. De som gjorde upp reglerna i går kan vara de som får ta emot regler i morgon.
***
Det finns all orsak att vara orolig över att den internationella ordningen faller samman framför våra ögon. För ett land som Finland är ett pålitligt multilateralt system en viktig del av vår säkerhet och välfärd.
Men det räcker inte att vi är oroliga över tidigare och nuvarande utveckling. Vår oro förändrar inte någonting. Vad vi behöver är åtgärder för att vända utvecklingen. Det är därför vi är här.
***
I kväll inleder vi diskussionen med ett brett perspektiv på den internationella ordningens tillstånd. Kan de internationella organisationer som skapades efter andra världskriget, med Förenta nationerna i spetsen, fortfarande påverka världen, eller är vi på väg in i en helt ny era? Är institutioner och avtal fortfarande att lita på, eller är de bara brickor i stormaktspelet? Hur ska vi hantera frågor som rör fred och säkerhet, handel och miljö, mänskliga rättigheter och vapenkontroll?
I morgon fortsätter vi med närmare fokus på Europeiska unionen. EU är i sig ett viktigt uttryck för den regelbaserade ordningen både på vår kontinent och globalt. Och i sin gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik har EU alltid talat om värdet av multilateralism. Men är det någon som lyssnar? Om Europeiska unionen ses som svag och oenhetlig kommer den inte att kunna forma den internationella ordningen. Hur kan EU bli starkare, både internt och externt? Jag tror att dessa frågor är lika giltiga om ett år när Finland tar över ordförandeskapet i Europeiska unionen.
EU är redan en ekonomisk supermakt och den har sökt en ledande global roll då det gäller att skydda miljön. I morgon söker vi också efter sätt att kombinera dessa två element, handel och miljö, på ett hållbart sätt.
I diskussionerna i mindre arbetsgrupper i morgon kommer vi utforska FN:s framtid, jämställdhet och klimatförändring ur ett finländskt perspektiv. Stora internationella ämnen alla tre, men också de där arbetet måste börja hemma.
***
Jag är glad över att ha ett så förträffligt urval av talare för att ta itu med den omfattande dagordningen, detta gäller allt från kvällens utmärkta panel till FN:s generalsekreterare i morgon eftermiddag.
Men den verkliga styrkan i Gullrandadiskussionerna kommer alltid från hela den mängd människor som har samlats i detta tält, inte bara från dem uppe på podiet. Detta är tänkt att vara en äkta konversation, där varje deltagare har en jämlik röst. Jag uppmanar er alla att använda den. Låt oss utmana varandra, men också lyssna på varandra.