Republikens president Sauli Niinistös tal vid avslutningen av riksdagens valperiod den 10 april 2019

Foto: Hanne Salonen / Eduskunta
Foto: Hanne Salonen/Riksdagen

 

Ärade talman, ärade representanter för Finlands folk!

Riksdagen och riksdagsledamöterna ska blicka framåt. De ska med sitt eget arbete säkerställa att vi även framöver har det bra. Under den fyraårsperiod som nu avslutas har vi emellertid också erinrat oss det förflutna. Och det med rätta. Jubileumsåren har avlöst varandra.

År 2016 hade det förflutit 110 år sedan den riksdagsreform där även kvinnors gavs full rösträtt och valbarhet antogs. Året därpå firade vi 100-årsjubileet av vår självständighet. I fjol blickade vi tillbaka på det mörka kapitlet i vår historia, på det inbördeskrig som slet vårt samhälle itu genast efter att nationen hade blivit självständig. Och nu är det republikens regeringsform som står i tur att fira sitt 100-årsjubileum.

Det är värdefullt i sig att minnas passerade milstolpar. Det är viktigt att en nation känner till sin historia – det binder oss samman. Historien upprepar sig visserligen inte exakt sådan den varit. Att vi minns vår historia ger oss inget verkligt mervärde förrän vi inser hur det vi lärt oss av det förflutna styr oss mot framtiden.

* * *

Varje tema som präglat jubileumsåren under denna valperiod är fortfarande aktuellt. Ledstjärnan för år 1906 var jämställdhet. Jämlikhet är fortfarande en av Finlands främsta styrkor. Än finns det likväl rum för förbättring – för större jämlikhet mellan könen, generationer och olika grupper av människor. Jämlikheten måste ständigt vårdas, och var och en av oss måste ha mod att försvara den.

Devisen för Finlands 100-årsjubileum var ”Tillsammans”. Det är ett bra rättesnöre för oss även framöver. I en demokrati finns det rum för meningsskiljaktigheter, ja kanske rentav ett behov av dem. Men vi får inte låta oenigheter driva oss isär. Om vi splittras i olika läger försvagas också vår säkerhet. För att vi ska kunna arbeta tillsammans måste vi ha respekt för våra medmänniskor. Inte enbart inför valen, utan i vardagen såväl inom politiken som i övrigt, under alla tider.

Läxan från 1918 är hur lätt en hatspiral kan leda till besinningslösa grymheter. Vår historia är i en internationell jämförelse exceptionell med hänsyn till hur snabbt vi som nation kunde enas efter inbördeskriget. Bättre hade det förstås varit, om sämjan aldrig hade brutits. Om vi i dag ser tecken på en begynnande hatspiral måste vi kunna bryta den redan från början.

Den regeringsform som stadfästes för hundra år sedan är fortfarande en stabil grund för vår nuvarande grundlag. Finland är en republik där statsmakten tillkommer folket och den riksdag som företräder folket. Den lagstiftande makten, regeringsmakten och dömande makten är fördelad, och de grundläggande fri- och rättigheterna är garanterade. Att denna konstitution fortsatt att gälla utan avbrott allt sedan det stormiga 1900-talet är också det sällsynt i ett internationellt perspektiv. Men vi får inte ta demokratin för given ens på 2000-talet.

* * *

Att slå vakt om jämställdhet, jämlikhet, samarbete, sämja och demokrati är hårt arbete också i de bästa av tider. Nu är tiderna inte de bästa. Vi lever i en osäker omvärld som är svår att förutspå.

Den sköna värld som skulle gry efter det kalla kriget och som vi alla ville tro på, har snabbt fått mörkare toner. Fred, demokrati och mänskliga rättigheter har inte fortsatt sitt segertåg så enkelt som väntat. Tilltron till regler, avtal och internationella organisationer sätts på prov.

Maktpolitiken stater emellan har återvänt – om den nu ens hann träda ut ordentligt. Och staterna är ingalunda de enda som utövar makt. Nätverk och individer med onda avsikter har nya sätt och metoder för att skada andra.

I en värld som denna måste de goda vara starka. Detta har man nu börjat inse överallt i Europa. Jämfört med många andra europeiska länder har Finlands styrka varit att vi inte i något skede har avvecklat vårt eget försvar. Men också i vårt system har det funnits en del lagstiftningsmässiga brister som har gjort oss sårbara.

Alldeles för lite uppmärksamhet har ägnats åt det målinriktade arbete som denna riksdag har gjort för att avhjälpa bristerna. Listan över de goda resultat man nått på lagstiftningsområdet under denna valperiod för att stärka vår säkerhet är lång.

I och med ändringen av värnpliktslagen har det blivit lättare att höja försvarsberedskapen. Lagen om beslutsfattande om lämnande av och begäran om internationellt bistånd har stärkt vår beredskap för beslutsfattande i säkerhetssamarbetet. Förutsättningarna att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism har förbättrats.Den nationella säkerheten beaktas nu på ett mer grundläggande sätt både i fråga om dubbel nationalitet och i fråga om ägande och utnyttjande av fastigheter. Lagarna om civil och militär underrättelseverksamhet som fortfarande väntar på att bli stadfästa ger myndigheterna betydligt bättre beredskap för förebyggande åtgärder.

Jag vill framföra er ett varmt tack för detta arbete. Samtidigt vill jag påminna om att vi inte gått hela vägen ut. Även under den kommande valperioden behöver vår lagstiftning uppdateras så att den motsvarar realiteterna i omvärlden.

Och det är just realiteter det är fråga om. Det skulle vara betydligt trevligare att kunna förlita sig på att inget hotar oss. Med allt det goda som vårt samhälle står för kräver beslutsamt försvar. Här spelar riksdagen en ytterst viktig roll.

* * *

I mitt anförande vid öppningen av den riksomfattande försvarskursen i höstas konstaterade jag att också försvaret av vår planet Jorden ingår i vårt försvar. Klimatförändringen och dess inverkan på vår livsmiljö är inte en nyhet som plötsligt uppdagades under de senaste fyra åren. De realiteter som klimatvetenskapen avslöjar för oss hade vi kunnat varsebli redan för länge sedan, om vi bara hade lyssnat till budskapet. Vi har dröjt med att skrida till verket. Samtidigt har uppgiften blivit svårare.

I början av valperioden ingicks klimatavtalet från Paris, och i slutet av den offentliggjordes den mycket uppmärksammade rapporten av Mellanstatliga panelen för klimatförändringar IPCC. Vi har den kunskap vi behöver. Nu vet vi vad som krävs av oss för att vi ska nå 1,5-gradersmålet. Vi vet också bättre än förut hur dramatisk skillnaden mellan en global uppvärmning på 1,5 grader och två grader är.

Inte minst de unga har förstått att vi inte har någon tid att förlora. Och det är bra. De unga kräver prov på ny beslutsamhet av dagens beslutsfattare. De ungas röst måste bli hörd, eftersom de är de verkliga målsägarna i saken. På spel står framför allt deras och efter dem följande generationers framtid.

* * *

Låt mig till sist ännu återkomma till den absoluta kärnan av vår demokrati, nämligen grundlagen. I synnerhet under de senaste månaderna har det förts en intensiv diskussion om tolkningen av grundlagen och lagstiftningens grundlagsenlighet. Trots att detta har haft komplicerade följder för många projekt och reformer, har den uppmärksamhet som grundlagen varit föremål för varit värdefull med tanke på vår demokrati. Grundlagen är den starka grund som vår nation bygger på.

Samtidigt lever grundlagen i tiden. En färsk ändring som gjorts i grundlagen tycks fortfarande ha undgått många. Ändringen gäller grundlagens utrikes- och säkerhetspolitiska dimension. Att utrikespolitiken leds av republikens president i samverkan med statsrådet vet de flesta. En grundlagsreform som trädde i kraft 2012 ger uttryckligen riksdagen en avgörande ställning i en eventuell konflikt mellan republikens president och statsrådet i en fråga som är betydande för utrikes- och säkerhetspolitiken.

En sådan konflikt ska förstås undvikas in i det sista. Det oaktat ger den ändrade grundlagen riksdagen ett allt större ansvar även för utrikes- och säkerhetspolitiken. Den parlamentariska insatsen kommer bra till synes även i redogörelseprocesserna.

Behovet av en utrikespolitisk diskussion gäller således inte endast tiden före valen. Diskussionen behövs även efter valen och mellan dem. Under den gångna valperioden har jag för min del fört denna diskussion med utskottens och partiernas ordförande. Jag har för avsikt att fortsätta diskussionen även med nästa riksdag.

* * *

Ärade talman, ärade representanter för Finlands folk!

Jag vill tacka riksdagen för dess värdefulla arbete för nationens bästa och förklarar riksdagens arbete avslutat för denna valperiod.