Tack för inbjudan att få vara här i dag tillsammans med er. De gamlas dag och de gamlas vecka är en viktig tradition; det finns all orsak att lyfta fram frågor som berör den åldrande befolkningen.
Vi firar i år Finlands 100 år av självständighet. Vi firar dock inte enbart vår självständighet utan allt det goda som vi som nation har fått till stånd.
I slutet av augusti besökte jag Förenta staterna och träffade president Trump. En kanadensisk tidning rapporterade om mötet i skämtsam ton. Presidenten för det land i världen som är stabilast, mest framgångsrikt, ärligast, bäst att leva i, minst korrumperat, har den bäst utbildade befolkningen, är mest jämställt och har de invånare som lånar mest böcker, tycker mest om heavy metal och dricker mest mjölk i hela världen talade i Vita huset. Och skribenten avsåg inte president Trump. Man måste väl tro på det när till och med en utländsk tidning skriver det.
Ett budskap från dessa mätningar är särskilt starkt: Finland har redan i flera års tid varit världens mest stabila stat. Som världen ser ut i dag är detta mycket värdefullt.
Hur har det då gått så här bra? Det verkar som om den äldre generationen har lyckats med bygget av det finländska samhället. Kanske Zacharias Topelius redan förutspådde det när han för länge sedan framhöll att det inte är ryktet eller berömmet som är bestående och ger värde åt livet, utan den uppgift, stor eller liten, för vilken vi har levt. Han beskrev ansvarskänslan, att när man handlar efter bästa förmåga har man gett sitt eget och andras liv värde. Det har man lyckats med i Finland.
Vår framgång beror säkert också på att man har brytt sig om sina medmänniskor och alltid försökt inkludera alla. Tillsammans, såsom jubileumsårets budskap lyder.
* * *
I Finland förändras befolkningsstrukturen snabbt. Det ser ut som att det i år för första gången på över hundra år kommer att födas mindre än 50 000 barn i Finland. Samtidigt är de finländare som är över 65 år nästan 1 200 000 till antalet, däribland jag själv. Det beräknas att antalet personer över 65 år kommer att öka med ytterligare cirka 300 000 fram till 2030. Antalet personer över 85 år i Finland är nu cirka 145 000, och år 2030 kommer de att vara över 217 500.
Ålderdomen är en mycket naturlig del av livet. Var och en av oss åldras, och i bästa fall får vi leva ett långt och lyckligt liv. Många stannar kvar i arbetslivet längre än tidigare eller deltar på annat sätt i olika organisationers verksamhet eller frivilligarbete. Ett aktivt liv håller människan vid god vigör. Själv strävar jag efter att fortsätta jobba i åtminstone sex år till.
I den allmänna debatten framhålls ofta de konsekvenser som förändringen i befolkningens åldersstruktur har för ekonomin. Jag kan gott förstå att man är bekymrad över försörjningskvoten och att man söker lösningar för att finansiera välfärdstjänsterna genom en högre sysselsättningsgrad och längre tid i arbetslivet. Det bör man också göra. Men den stora andelen äldre är också ett tecken på vårt samhälles utveckling och framgångar. Även enligt detta mått kan vi med gott mod konstatera att vi hör till de främsta i världen.
Alla generationer är beroende av varandra. I olika skeden av livet får vi ömsom axla rollen som ansvarstagare, ömsom befinna oss i den hjälpbehövandes situation.
Det ökade antalet äldre kräver insatser från samhället. Servicen utvecklas bland annat så att man mer och mer går över från institutionsvård till hemvård. Även digitaliseringen för med sig nya möjligheter, och till exempel på webbsidan om de gamlas dag talas det om något som kallas Senior Surf.
Utöver den offentliga servicen behövs också frivilligorganisationernas arbete och de enskilda individernas ansvarstagande för varandras välbefinnande. Det ser man här i dag.
* * *
Temat för de gamlas vecka och festen på de gamlas dag är ”generationerna tillsammans”. Detta passar bra ihop med temat för Finlands 100-årsjubileum, ”tillsammans”. Tillsammans har vi byggt Finland och tillsammans möter vi framtiden. Tillsammans har finländarna försvarat landet och bevarat freden.
Centralförbundet för de gamlas väl har i enlighet med temat tagit som ett av sina objekt möte mellan generationerna. Det finns mycket att ge och få för alla.
De äldre är en viktig resurs för hela samhället. De kan ge stöd och dela med sig av livserfarenhet till de yngre generationerna. Många barnfamiljer får oersättlig hjälp av far- och morföräldrar, och även i arbetslivet kan erfarna sakkunniga fungera som konsulter och hjälpa till vid behov. De unga kan i gengäld hjälpa de äldre med praktiska saker i vardagen.
Ni är en viktig resurs även för varandra. Många av er hjälper jämnåriga som har sviktande hälsa eller saknar stöd från anhöriga.
Den nationella temadagen och temaveckan de gamlas dag och de gamlas vecka har fått starkt fotfäste i vårt samhälle. Vanhustyön keskusliitto – Centralförbundet för de gamlas väl och dess medlemsorganisationer har sedan 1949 arbetat för att främja de äldres välbefinnande och genom olika temaevenemang uppmuntrat olika grupper, kommuner och medborgare att bry sig om de äldre och bjuda in dem till gemensamma aktiviteter.
Jag tackar Centralförbundet för de gamlas väl för dess viktiga arbete för en värdig ålderdom. Samtidigt vill jag också tacka alla samarbetspartner och arrangörer för denna fest.
* * *
Vilket är vårt eget ansvar för våra medmänniskor? Vad kan vi göra för de åldringar som ingen ringer till och som ingen har besökt på flera veckor? Vi kan alla ta ansvar för att de äldre som vi har omkring oss får en värdig ålderdom.
Sambandet mellan generationerna innebär att vi dels lär oss av de mer erfarna, dels tar med de unga – med sina nya idéer. Låt oss ordna rum för sådana möten. Finlands absoluta styrka är den starka samhörigheten. Den är värd att slå vakt om.
Ordspråket lyder: ålderdomen kommer sällan ensam. Med det menar man i allmänhet att den ofta åtföljs av bland annat olika fysiska begränsningar. Tänk om vi skulle vända på det och säga att ålderdomen inte får komma ensam. Låt oss motverka ensamheten. Tillsammans.