(med reservation för ändringar)
De nya sjövägarna och de stora naturtillgångarna har placerat in det arktiska området i världspolitikens strategiska kärna. Det arktiska området kan i framtiden bli Europas centrala energidepå och trafikled från Asien till Europa och Nordamerika. Att detta områdes betydelse nu accentueras beror i första hand på de rådande megatrenderna – bl.a. klimatförändringen, globaliseringen och teknologiutvecklingen. Uppvärmningen av jordklotet måste tyglas, men det gäller också att anpassa sig till situationen.
Även om det internationella intresset för det arktiska området och dess naturresurser ökar, är det dock omotiverat att prata om en ohanterlig ”guldfeber”. När det gäller områdets naturresurser bestäms ägarförhållandena i huvudsak mycket klart i internationella fördrag och utgående från de fem arktiska kuststaternas kontinentalsocklar. Det arktiska området är ett bra exempel på det internationella samarbete som innebär att man oberoende av gamla skiljelinjer agerar med siktet inställt på de gemensamma målen. För 25 år sedan hade man knappast kunnat föreställa sig att ett ryskt-norskt-franskt konsortium planerar att utvinna gasfältet Shtokman i närheten av Kolahalvön.
För Finland är det arktiska området också mycket annat än oljeborrning till havs. Bl.a. den ökande arktiska turismen och främjandet av gruvindustrin i norra Finland är centrala för oss. De underleveranser och den serviceproduktion som anknyter till turism och gruvindustri kommer under de närmaste åren att leda till en starkt ökad efterfrågan på arbetskraft. I slutet av förra året startade Tekes programmet ”Green Mining” som syftar till att före utgången av 2020 göra Finland till den globala ledaren inom hållbar gruvindustri. Här är man inne på rätt spår: de ekonomiska faktorerna och miljöaspekterna behöver inte strida mot varandra. Genom de rätta lösningarna kan vi öka välfärden inom båda sektorerna.
När de ekonomiska aktiviteterna ökar är det viktigt att Finland och de andra arktiska länderna ser till att all verksamhet inom regionen sker med respekt för miljön och urfolkens traditionella levnadssätt, kultur och näringar. I Finland gäller detta framför allt vårt enda urfolk, samerna. I fråga om miljön ska man beakta att det är så gott som omöjligt att med nuvarande teknologi avlägsna olja under isen. Utvecklandet av oljebekämpningsberedskapen tillsammans med de andra arktiska länderna är därför nödvändigt med tanke på en hållbar ekonomisk och miljörelaterad utveckling.
De arktiska lösningarna kräver spetskompetens inom många olika sektorer. Vi behöver forskning för att identifiera problemen i regionen, vi behöver ingenjörer som utvecklar lösningar på problemen och vi behöver företagare som ser till att lösningarna tillämpas kommersiellt. Dessutom behöver vi en bredare dialog mellan dessa aktörer. Det är i Finlands intresse att de fartyg som färdas i regionen är kapabla att fungera i svåra isförhållanden, att fartygens besättningar är välutbildade och att man har förberett sig noggrant inför eventuella olyckor.
* * *
Finland har ingen egen arktisk kuststräcka, och vi har därför inget direkt ägarskap när det gäller olje- och gasfyndigheterna i Barents hav. Men Finland har en ypperlig möjlighet att dra nytta av storprojekten inom det arktiska området. Enligt en beräkning som Lapplands handelskammare publicerade i februari, uppgår värdet av de förväntade investeringarna i de nordliga regionerna i Fastlandseuropa till 125 miljarder euro under de följande tio åren. Norra Finlands andel av detta är hela 22 miljarder. Vidare bör man notera att de operativa aktiviteter som hänför sig till Norges oljeborrning kommer att flyttas norrut i allt högre grad, vilket i sin tur innebär konkreta sysselsättningsutsikter för kompetent folk i norra Finland.
Regionerna i norr är en naturlig verksamhetsmiljö för finska företag och finskt näringsliv. När de ekonomiska aktiviteterna ökar i de stora hamnarna och i de områden som på fastlandet handhar stödfunktioner för olje- och gasfältena, ökar också efterfrågan inom alla affärsområden – inte enbart inom de branscher som koncentrerar sig på arktiskt byggande. I Ryssland planerar man att i anslutning till oljeborrningsriggarna bygga hela städer på fastlandet. Detta medför enorma investeringar i stadsinfrastruktur och trafikförbindelser.
I Ryssland har man förtroende för de finska företagens kompetens och för produkternas kvalitet. Efterfrågan på samarbete och handel ökar på bägge sidorna av gränsen. Finländarnas arktiska kompetens utnyttjas gärna genom bilaterala partnerskap – ett exempel är det arktiska partnerskap som Finland och Ryssland inledde i slutet av 2010. Vid sidan av partnerskapen behövs det dels konkreta åtgärder med anknytning till exportfrämjande aktiviteter, dels närvaro i regionen i fråga. För de finländska små och medelstora företagen är det mycket värdefullt att Finpro öppnat ett kontor i Murmansk och att Barents Center grundats för ett år sedan.
Rysslands arktiska potential är alltjämt till stor del outnyttjad, men i Sverige och framför allt i Norge kör man redan hårt. De nordiska länderna är naturliga samarbetspartner för Finland, men tills vidare har de finska företagen inte kunnat dra full nytta av grannländernas enorma investeringsprojekt uppe i norr. I förra veckan togs ett litet steg i rätt riktning när man invigde ett nordiskt gränstjänstkontor i Torneå. Syftet med gränstjänsten är att hjälpa nordiska medborgare och företag i frågor som gäller gränshinder och rörlighet. Det är skäl att i fortsättningen eventuellt skapa ett starkare arktiskt partnerskap med de nordiska rågrannarna.
Finland har långa traditioner när det gäller arktiskt byggande. Mer än hälften av isbrytarna i världen är byggda i Finland. Enligt Finlands Näringsliv EK:s bedömning kommer man under de följande 20 åren att behöva 1800 nya fartyg för det arktiska området. Under de senaste åren har konkurrensfördelen inom skeppsbyggnadsindustrin dock förflyttats till Asien – framför allt till Kina och Sydkorea som kraftigt stöder sin nationella varvsindustri. Finland har inte möjlighet att i fråga om produktionskostnaderna konkurrera med de snabbväxande ekonomier som siktar in sig på den arktiska marknaden. Vi måste alltså hitta våra egna relativa fördelar och koncentrera oss på dem.
Vad ska Finland med andra ord satsa på? På sådant som vi redan nu är bra på: forskning och planering, arktiskt byggande, specialkompetens inom såväl tjänstesektorn som i verksamhet under svåra isförhållanden samt på grön teknologi. Finland kan inte producera det billigaste, men Finland kan producera det bästa. Finland har ett bra geografiskt läge och vi har vårt livskraftiga Lappland, där det finns relativt mycket bosättning, många företag och ett universitet som bedriver arktisk spetsforskning. Lappland är också ett mycket intressant turistmål. Antalet visum som beviljats enbart i Murmansk ökade med hela 148 procent under åren 2009–2011. De turister som kommer till Finland värdesätter tystnad, ren natur och säkerhet.
* * *
På de internationella arenorna ska Finland främja multilateralt samarbete inom det arktiska området. Samarbetsförutsättningarna är utmärkta, eftersom både miljöhoten och utnyttjandet av den ekonomiska potentialen förutsätter samarbete. De sjövägar som öppnas ska vara befriade från farledsavgifter och andra liknande faktorer som bromsar upp världshandeln. Alla länder som opererar i området ska ansvara för sjöfartssäkerheten, men de arktiska länderna har redan till följd av sitt läge ett särskilt ansvar och intresse i detta sammanhang. Vid behandlingen av arktiska frågor är Arktiska rådet det viktigaste forumet. Sammanlagt åtta länder ingår i rådet. Det är viktigt att Arktiska rådets verksamhet stärks i takt med områdets ständigt ökande betydelse.
I Europeiska unionen måste Finland kraftfullt föra fram de arktiska frågorna. Kommissionens förslag om att Botniska korridoren, som löper runt Bottenviken, blir en del av det transeuropeiska transportnätet (TEN-T) i Europa är en mycket positiv nyhet med tanke på industrin i norra Finland. EU bedriver också viktig och omfattande arktisk forskning, men forskningens – och i själva verket hela EU:s arktiska politiks – genomslagskraft skulle stärkas om planerna på det centrum för arktisk information som EU övervägt att inrätta i Rovaniemi realiseras.
På det nationella planet är det, i synnerhet för tryggandet av arbetsplatserna i norra Finland, viktigt att Finland främjar hållbar ekonomisk verksamhet inom det arktiska området. Samtidigt gäller det att också se till att den samiska kulturen, samiskan och samernas traditionella näringar bevaras. I Finland har ministerierna i samråd gjort upp en arktisk strategi, och vi har en delegation för arktiska frågor. Delegationen, som består av ett antal experter, övervakar att den arktiska strategin genomförs. I många yttranden har det dock betonats att Finland och de finska företagen är alltför försiktiga när det gäller det arktiska området. Nu är tiden inne att skrida till verket. Finland har redan en arktisk strategi – nu behövs arktiska gärningar!