Republikens president Sauli Niinistös tal vid FN:s 69:e generalförsamling i New York den 24 september 2014

Jag vill börja med att gratulera er, herr ordförande, till att ni blivit vald till ordförande för FN:s generalförsamlings 69:e sessionsperiod. Finland ger er sitt fulla stöd i denna viktiga uppgift.

De gångna månadernas händelser har varit sorgtyngda. En ny period av konflikter har åter börjat, såsom händelserna i Ukraina, Syrien och Irak har visat oss.

FN:s grundläggande värden och internationella bestämmelser har kränkts. Säkerheten i Europa påverkas djupt av krisen i Ukraina. En motsvarande spricka i den europeiska säkerhetsarkitekturen har vi inte sett sedan de tragiska krigen på Balkan. Jag vill likväl betona att krisen i Ukraina inte är endast Europas problem.

Situationen borde beröra oss alla, och förr eller senare kommer den att göra det. Ett internationellt system som bygger på regler är en garanti för fred och säkerhet samt för mänskliga rättigheter och utveckling. Om vi upphör med att försvara detta system, försvarar det inte längre oss. Det vore ett oerhört och genomgripande misstag att låta vår regelbaserade världsordning glida in i ett kaos där djungelns lag gäller.

Olyckligtvis har FN:s säkerhetsråd inte förmått bära sitt ansvar i vare sig Ukraina eller Syrien. Säkerhetsrådet bör reformeras. Finland understöder strävandena att begränsa vetorätten.

Jag är belåten över att generalförsamlingen med klar majoritet antog en resolution om Ukrainas territoriella integritet den 24 mars.

Organisationen hade dock kunnat sända ett ännu tydligare budskap genom att fördöma Rysslands agerande och visa vägen mot ett slut på våldsamheterna och ett återställande av freden. När en medlemsstats territoriella integritet kränks och den förlorar en del av sitt territorium till följd av en olaglig ockupation, ska staten kunna vända sig till FN för att få hjälp och rättvisa.

Situationen i Ukraina kan inte lösas utan Rysslands aktiva deltagande. Ryssland måste övervaka sin gräns och förhindra att vapen och krigare tar sig in i östra Ukraina. På detta sätt kan Ryssland bidra till att situationen lugnas ned.  Krisen i Ukraina kan endast lösas på politisk väg. Den senaste tiden har det tagits steg i denna riktning, men ännu återstår mycket arbete.

* * *

Såsom generalsekreteraren påpekade, får världssamfundet inte lämna Syriens folk vind för våg. Vi får inte glömma de som dött eller fördrivits från sina hem, vilket nu inbegriper halva Syriens befolkning. Tre miljoner syriska flyktingar har flytt till grannländerna.

Inte heller konflikten i Syrien kan lösas på annat sätt än med politiska medel. Finland ger fortfarande sitt fulla stöd till FN:s specialsändebud för Syrien.  Kvinnorna måste tas med i fredsprocessen både i Syrien och i andra konfliktländer. Vi anser att kvinnors strävanden att få sina röster hörda i Syrien och även annanstans är viktiga.

Kriget i Syrien har försämrat säkerhetsläget i hela området: den geografiska expansionen av organisationen Islamiska staten, IS, som utövar fruktansvärd terror, är en biprodukt av konflikten. Situationen har allvarliga lokala, regionala och internationella verkningar. Vi måste gripa oss an utmaningen tillsammans på bred front. Finland stöder dessa gemensamma strävanden.

Världssamfundet visade sin samstämmighet efter de kemiska attackerna förra hösten. Inom ramen för det gemensamma operationen för organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW) och FN fokuserade man på att avveckla Syriens kemiska vapenprogram. Finland har bistått i denna krävande insats. Vi måste dock fortfarande vara på alerten. Syrien måste fortsätta sina åtgärder för att uppfylla sina åtaganden gentemot FN och för att uppfylla villkoren i den kemiska vapenkonventionen.

Vi måste än en gång visa att vi är eniga. Jag vill upprepa min allvarliga uppmaning till säkerhetsrådet om att situationen i Syrien bör föras till den internationella brottmålsdomstolen. Internationella brottmålsdomstolen måste agera när det internationella rättssystemet inte kan göra det.

* * *

I en tid då vi mer än någonsin behöver samarbete och samverkan präglas världen av konflikter. Vi står inför gemensamma globala utmaningar, som exempelvis klimatförändringen. Också ebolaepidemin utgör ett allvarligt gemensamt hot. För att vi själva och hela planeten ska må bra är det av yttersta vikt att vi tillsammans tar tag i dessa utmaningar. I detta sammanhang vill jag uttrycka min tacksamhet till generalsekreteraren för att han tagit upp dessa frågor.

Inom kort inleds de mellanstatliga förhandlingarna om utvecklingsmålen efter 2015 (Post 2015). Vi måste sträva efter att skapa ett nytt slags globalt engagemang för att uppfylla människornas och jordklotets behov.  Det är vi skyldiga våra barn och barnbarn. 

Hållbar utveckling uppnås endast med hjälp av tydliga mål. Dessutom måste vi kunna fullgöra våra åtaganden på ett effektivt sätt. Vi måste uppbåda alla våra resurser och använda alla tillgängliga verktyg.

Traditionella stödåtgärder hjälper inte längre i denna situation. Även om den offentliga biståndsfinansieringen fortfarande är viktig för de fattigaste i världen och för dem som drabbas av konflikter, förutsätter en hållbar utveckling att vi utnyttjar nationella resurser på ett effektivare sätt och satsar på innovationer, handel, teknik och investeringar.

Många av världens sydliga länder har stark ekonomisk tillväxt. Detta möjliggör investeringar i skattesystem som genererar offentliga medel som kan användas för att stödja hållbar utveckling. Ett rättvist skatte- och inkomstfördelningssystem hör till de mest effektiva sätten att minska ojämlikheten i samhället och bekämpa utslagning. Andra viktiga faktorer är iakttagandet av rättsstatsprincipen och bekämpningen av korruption.

Jag är övertygad om att generalsekreteraren kommer att agera både som visionär och som pragmatiker när han bereder underlaget för de mellanstatliga förhandlingarna. Denna process kommer att nå sin kulmen nästa år i denna sal. Finns det något bättre sätt att fira FN:s 70-årsjubileum än att vi förbinder oss till de viktiga reformer som för oss i riktning mot en hållbar utveckling?

* * *

Jag inledde mitt anförande genom att beskriva det dystra läget i fråga om de internationella relationerna. Min analys är inget svepskäl för passivitet utan en uppmaning att fördubbla våra diplomatiska ansträngningar.  Vi måste agera resolut och vi måste agera nu. Finland stöder fredssträvandena och vill förhindra att det regelbaserade internationella systemet faller sönder. Vi måste sätta höga mål i vår strävan att svara på klimatförändringen och möta de globala utmaningar som kravet på hållbar utveckling medför.