Republikens president Sauli Niinistös tal vid FN:s 71:a generalförsamling i New York den 21 september 2016

(Med reservation för ändringar)

Jag vill börja med att gratulera Er, ärade ordförande, till att Ni blivit vald till ordförande för FN:s 71:a generalförsamling. Ni kan lita på att Finland stöder Er i Er viktiga uppgift.

Ärade generalsekreterare, detta är Er sista generalförsamling i denna egenskap. Jag tackar Er för Ert outtröttliga arbete till förmån för mänskligheten. Ni har under Er mandatperiod haft en avgörande roll när det gäller att sätta upp ambitiösa mål för att främja hållbar utveckling och stoppa klimatförändringen. Detta kommer att vara av avgörande betydelse för kommande generationer.

Vi hade äran att ha Er som gäst i december i fjol, när vi firade 60-årsjubileet av Finlands FN-medlemskap. Jubileet gav oss tillfälle att bli påminda om vad FN står för. FN är en organisation för suveräna stater och ett internationellt system som bygger på regler, och har även en medlande roll. FN är världens enda verkligt globala organisation. Vi måste ändå tillsammans sträva efter att förbättra verksamheten, så att FN lyckas fullgöra alla sina uppgifter.
 
* * *

Den internationella freden och säkerheten är tyvärr hotade överallt i världen. Trångsynt nationalism, rasism och våldsam extremism ökar. Dessa destruktiva ideologier måste stoppas.

De kärnvapenprov som Nordkorea nyligen genomfört är en allvarlig källa till oro. Konflikten i Ukraina väntar fortfarande på en lösning. Alla illegala åtgärder, såsom Rysslands annektering av Krim, måste fördömas. De komplexa och fasansfulla konflikterna i Syrien och Irak med närområden påverkar inte endast situationen i Mellanöstern, utan indirekt också Europa och mitt hemland Finland.

I dessa konflikter har redan hundratusentals människor dödats eller skadats, och ännu fler har tvingats fly sina hem. Asylsökande i aldrig tidigare skådade antal har på grund av konflikterna begett sig till Europa. De europeiska samhällena är medkännande, men de är utsatta för ett högt tryck. De har begränsade möjligheter att ta hand om asylsökandena och integrationen av dem i det mottagande samhället eller att erbjuda humanitärt bistånd utomlands.

Under denna vecka av FN-möten har vi diskuterat flyktingar och invandring vid två toppmöten – och det med god anledning. Vi måste tillsammans hitta hållbara lösningar på global och regional nivå, så att vi bättre kan bevaka gränserna och samtidigt garantera rättigheterna för dem som har grundad anledning att söka internationellt skydd på grund av förföljelser. För detta behövs visioner, mod och ledarskap. Alternativet är dystert, för gränserna kan bli oöverkomliga murar också för dem som har rätt till flyktingstatus.

Detta är ett allvarligt problem. Varje dag måste tiotusentals människor lämna sina hem på grund av konflikter, förföljelser eller naturkatastrofer. Andra söker ett bättre liv. Behovet av humanitärt bistånd växer hela tiden. Europeiska unionen och Finland i egenskap av medlemsstat kommer fortsättningsvis att sköta sin andel, men det kommer aldrig att räcka. Humanitära åtgärder kan aldrig kompensera för oförmågan att lösa de grundläggande orsakerna till den påtvingade migrationen.

Det är viktigt att se på saken ur ett långsiktigt perspektiv. De pågående konflikterna kräver brådskande humanitära åtgärder. Orsakerna till dem går dock långt tillbaka i tiden. Det är nödvändigt att få till stånd ekonomisk, social och politisk utveckling. Det internationella samfundet kan och måste hjälpa. FN å sin sida kan hjälpa att förhindra dolda konflikter genom förebyggande åtgärder, medling och vid behov förebyggande fredsoperationer. Det är dock i sista hand medborgarna och regeringen i varje land som ansvarar för att förnya samhället. Det lokala ansvaret är avgörande.

Finland och Turkiet har under flera års tid lett åtgärder för att stärka den medling som leds av FN. Samarbetet mellan olika aktörer, såsom traditionella och religiösa ledare, måste intensifieras, och det civila samhället måste göras mer delaktigt. Vi är nöjda över att utvecklingen framskrider, vilket antagandet av FN:s senaste resolution för två veckor sedan är ett bevis på.

I år firar vi att det är 60 år sedan Finland började delta i FN:s fredsbevarande insatser. Sedan 1956 har ca 50 000 finländska män och kvinnor deltagit i fredsbevarande insatser på olika håll i världen. Finländare tjänstgör fortfarande i Mellanöstern och i andra områden. Vissa av dem har mist livet i detta viktiga arbete. Vi har stor respekt för dessa män och kvinnor.

Finland har förbundit sig till de åtgärder som pågår för att stärka olika delområden av fredsbevarande insatser. Vi välkomnar generalsekreterarens strävanden att modernisera FN:s fredsbevarande verksamhet. Det toppmöte om fredsbevarande verksamhet som president Obama stod värd för i fjol var ett viktigt steg i rätt riktning. Detta arbete måste fortsätta.

Den illegala handeln med konventionella vapen är fortfarande ett problem, men arbetet med att lösa det har framskridit. FN:s vapenhandelsfördrag har trätt i kraft. Två uppgifter kvarstår: fördraget måste godkännas av alla länder och verkställas effektivt. Flera medlemsstater i avgörande ställning har ännu inte anslutit sig till fördraget. Jag uppmanar er att ansluta er utan dröjsmål.

* * *

Att Agenda 2030 för hållbar utveckling godkändes för ett år sedan var en viktig milstolpe. Likaså klimatavtalet som slöts i Paris. Det verkliga testet blir dock hur de genomförs.

I Finland genomförs dessa dokument på ett inkluderande sätt. Vi fokuserar på att skapa partnerskap mellan den offentliga förvaltningen, den privata sektorn, universiteten och det civila samhället. Alla finska medborgare uppmuntras att delta. Jag har personligen förbundit mig att halvera mitt koldioxidavtryck inom tio år genom att underteckna Medborgarnas klimatlöfte. Initiativet blev globalt för några veckor sedan vid ett evenemang som FN:s klimatkonventions sekterariat stod värd för. Det finns även andra liknande metoder för att öka delaktigheten i förverkligandet av Agenda 2030 för hållbar utveckling.

Jämställdhet samt kvinnors och flickors politiska, ekonomiska och samhälleliga egenmakt är av avgörande betydelse när det gäller att främja hållbar utveckling och motverka klimatförändringen. I mitt hemland har jämställdheten varit avgörande när vi rest oss från fattigdom till välstånd. Jag välkomnar alla åtgärder som kan främja jämställdheten, såsom FN:s jämställdhetsorganisation UN Womens rörelse HeForShe. Jag är själv engagerad i detta viktiga arbete. FN och dess medlemsstater har ändå långt kvar innan jämställdhet har uppnåtts.

* * *

Förväntningarna på nästa generalsekreterare är enorma. Finland förhåller sig positivt till valprocessen, som är öppnare och mer inkluderande än tidigare. Vi är också nöjda över att det finns flera kvinnliga kandidater.

Även vi har en hälsning till FN:s blivande generalsekreterare. Vi hoppas att generalsekreteraren har ett tätt samarbete med säkerhetsrådet, och vid behov till och med ligger steget före när det gäller att uppfylla det mandat som getts med stöd av FN-stadgan.

En annan utmaning är att få FN att arbeta bättre som organisation. Den blivande generalsekreteraren kan lyckas med detta genom att säkerställa att FN:s olika funktioner kompletterar varandra, så att FN verkligen fungerar enhetligt.

Slutligen vill jag intyga att Finland helhjärtat stöder den blivande generalsekreteraren – vem han eller hon än är.