Ode är mer än ett bibliotek, det är en hyllning till vårt självständiga land och dess bildning. Det är plats Finland och finländarna är välförtjänta av.
Jag vill framföra mina bästa lyckönskningar och ett hjärtligt tack till alla som har deltagit i planeringen och genomförandet av detta storartade monument!
Att öppna dörren till ett bibliotek är att öppna dörren till möjligheternas värld. Var och en har sitt eget förhållande till biblioteken, sin egen biblioteksupplevelse. I mitt fall var det min syster som för första gången lockade mig till biblioteket, och efter det tänkte hon inte få mig därifrån. Jag vill minnas att jag fick låna hela fem böcker på en gång, välja dem helt själv; just valet var den svåraste delen av den oförglömliga upplevelsen.
Tjugo år senare upprepades samma upplevelse – min äldsta son valde och vrakade, bytte, valde på nytt, och lät sig till sist övertygas om att nästa gång lånar vi de där andra. Biblioteket borde redan vid dörren ha varnat besökarna: Här kommer ni att dröja längre än ni tror!
Ordet bibliotek är i första hand sammankopplat med läsning. Den största uppgiften för vårt biblioteksväsende – och dess största framgång – har varit att få oss finländare att läsa. Samma utmaning är åter aktuell. Läskunnigheten är på väg att försämras, och detta gäller inte enbart litteraturkonsumtion, utan även textförståelse, eftersom allt flera unga har svårt att förstå det de läser.
Att inspirera till läsning är ett viktigt budskap som Ode, huvudprojektet för det 100-åriga Finland, vill föra fram. Ode är en hyllning till modersmålets betydelse som en del av människans inre identitet.
Ode erbjuder dock mycket mer än läsupplevelser och litteratur. Centrumbiblioteket är egentligen den nya tidens agora, ett torg med rum för ett fritt flöde av tankar och aktiviteter. Det står i centrum av gammal och ny arkitektur, musik, litteratur, det fria ordet, konst, medborgarna och folkväldet. Ode visar hur ett bibliotek kan – och ska – leva i tiden och formas med den. Hjärtat av det hela är kreativitet, att trivas med och att skapa kreativa innehåll.
Ode uppmanar besökarna att bryta sina gränser, att utmana smidigheten i vårt sinne. Precis som historikern Johan Huizinga konstaterar i sin bok Homo ludens – Den lekande människan är leken inte bara ett nöje för barn, utan en av människans grundläggande och allestädes närvarande egenskaper.
Gränsen mellan leken och den övriga världen beskriver Huizinga som en trollkrets. Den som är försjunken i en lek lösgör sig från vardagen, glömmer tiden och platsen, men känner ändå stark delaktighet med händelserna i leken. Det är just en erfarenhet av att komma loss från vardagen, att på något sätt komma i kontakt med under, som vi alla behöver för att växa till vårt fulla mått.
Centrumbiblioteket Ode som invigs i dag är en inbjudan till en unik trollkrets – den som stiger innanför bibliotekets dörrar stiger inte bara in i en byggnad, utan i en värld av möjligheter – aktiviteter som utvidgar gränserna för fantasin och leder tankarna in på nya banor.
Ja, just därför borde Ode redan vid ingången varna besökarna: Här kommer ni att dröja mycket längre än ni tror!