Republikens president Sauli Niinistös tal vid invigningen av utställningen Slottets skatter på konstmuseet Ateneum den 11 april 2013

(med reservation för ändringar)

Konsten har varit en central del av de europeiska palatsens, slottens och herrgårdarnas inredning. Också konstsamlingen i Presidentens slott har tillkommit på detta traditionella och värdefulla sätt. Samlingens kärna utgörs av den kejserliga konstsamlingen som anskaffades av storfurstarna av Finland och av verk som Ateneum under självständighetstiden deponerat i Presidentens slott. Tack vare denna utställning som öppnas i dag kan Slottets konstsamling nu ses av hela folket här i Finlands nationalgalleri.

Totalrenoveringen av Presidentens slott som nu inletts har gjort utställningen Slottets skatter möjlig. När renoveringen förbereddes väcktes tanken om att ge allmänheten möjlighet att ta del av vårt gemensamma kulturarv. Finlands nationalgalleri, konstmuseet Ateneum är en naturlig plats för utställningen, eftersom Ateneum ju alltsedan 1919 deponerat verk från sin samling i Presidentens slott.

Jag vill tacka Statens konstmuseum och Ateneum för att vår önskan om att arrangera en konstutställning förverkligas i dag.

De utställda konstverken skildrar intressanta händelser i vårt lands historia, dess krig och hjältar, framstående personer och hur den nationella identiteten utformades. I de ståtliga landskapsmålningarna hyllas Finlands storslagna natur och årstidernas skönhet och mångfald. Den finländska konstens och konstnärernas kosmopolitism på 1800-talet förmedlas i de många landskaps- och stadsbilder som målades utomlands. Många teman från sjöfarten påminner oss om det tidevarv då den livliga fartygstrafiken möjliggjorde Finlands kontakter med Europa och den övriga världen.

Utställningen presenterar även Presidentens slotts byggnadshistoria och de olika ändamål slottet använts för under dess nästan 200-åriga existens. Ursprungligen byggdes Slottet som palats för den välbärgade köpmannen och skeppsredaren J. H. Heidenstrauch. Från och med år 1837 var Slottet de ryska kejsarnas residens, ett residens som regenterna dock mycket sällan besökte. Under första världskriget fungerade byggnaden som ett krigssjukhus, och under den ryska revolutionen som huvudkvarter för det ryska soldat- och arbetarrådets exekutiva kommitté. Under de första åren av vår självständighet var staberna för de tyska, och senare de finska trupperna, inhysta på slottet. Slottets utrymmen användes också en kort tid av Finlands utrikesministerium. Under åren 1919–1993 har man också bott på Slottet och Slottet var förutom ett representationsutrymme också ett hem för en del av mina företrädare.

Presidentens slott renoveras med respekt för de byggnads- och kulturhistoriska värdena och de ursprungliga arkitekterna Pehr Granstedts och Carl Ludvig Engels arbete. Restaureringsarbeten görs också på annat håll än i själva byggnaden, och under våren har man på Ateneum konserverat ett stort antal målningar ur den kejserliga konstsamlingen. Grundrenoveringen beräknas bli färdig år 2014, och då hälsar vi våra skatter varmt välkomna tillbaka, i ett ännu bättre skick.

Konstens betydelse som berikare av den mänskliga tillvaron är obestridlig. De konstverk som nu visas betyder mycket för oss som använder Slottet. De inbjuder till diskussion med våra utländska och inhemska gäster. För dem öppnar de synvinklar på det finländska, vår historia och vår natur. Jag hoppas att ni och alla de som besöker utställningen har lika givande och upplevelserika stunder tillsammans med dessa konstverk.

Härmed deklarerar jag Slottets skatter – utställningen öppnad!