(med reservation för ändringar)
För ett år sedan var min maka och jag på statsbesök i Norge. Det var ett mycket lyckat statsbesök. Vi fick njuta av två festliga dagar i Oslo och en lärorik, arktisk dag i Tromsö. Det norska kungaparets och kronprinsparets gästfrihet och personliga insats gjorde intryck på oss. I Tromsö hade vi glädjen att ha Ers Kungliga Höghet som vår personliga värd och guide. Det blev en minnesrik dag: information om den dynamiska utvecklingen i Nord-Norge, sol över fjorden och beskedet om EU:s fredspris. Som man säger i Norge: ”Takk før sist!”
Vi är grannar med över 700 km gemensam gräns. Vi är lika många, våra huvudstäder är lika stora och våra länders historia är som kopior av varandra. Under de senaste hundra åren har Norge och Finland utvecklats från fattigdom till de mest välstående länderna i världen. Vi placerar oss på topp i de olika internationella mätningarna gällande lycka, hälsa, konkurrenskraft, barnens ställning, innovationer och utbildning. Vi har lyckats utveckla samhällen som kombinerar en hög levnadsstandard med inkludering och omhändertagande av dem som är svagare.
Ute i världen jobbar vi ofta tillsammans med en gemensam agenda. Vi bidrar till att lösa fattigdomsproblemet, stärka kvinnors och flickors ställning samt främja nedrustning. De nordiska länderna är ute i världen en imponerande kvintett, som också stormakterna ser som en relevant partner. Detta såg vi nyligen då president Obama träffade de nordiska stats- och regeringscheferna.
I våra länder har vi samma stora samhällsfrågor på agendan. Det borde vara en självklarhet i de nordiska länderna att som första steg i en reformprocess bekanta sig med praxis i grannländerna. Med tillfredställelse noterade jag att finska hälsovårdschefer i vintras gjorde en sådan nordisk resa. Jag har också noterat att norska delegationer har bekantat sig med det finska utbildningssystemet och finska delegationer med integrationspraxis i Norge. Åldringsvård, kommunreform, pensionssystem, ungdomar som hamnat utanför – lika aktuellt i båda länderna. Mitt budskap är: Vi behöver fler och starkare nordiska nätverk nu när våra samhällen står inför stora förändringar. Vi behöver varandras erfarenheter och stöd. Kanske vi också borde skicka över en delegation till Norge för att kopiera skidlandslagets framgångar?
Idag öppnar sig stora möjligheter i vårt samarbete. I Nord-Norge investeras det mest i hela Europa. Där görs stora satsningar i energi, hamnar utvidgas, flygfält byggs ut. Befolkningen växer, vilket betyder att det behövs fler bostäder, skolor, daghem och sjukhus. Norge efterlyser samarbetspartners. Finland har just den typ av kunnande som behövs: vi är bra på att bygga i arktiska förhållanden, vi kan transport och logistik, verkstads- och mineralindustrin är stark. Kommunikationssystem och teknologi har utvecklats som en följd av it-boomen – och det finns ledig arbetskraft som kan utnyttjas. Projekten är stora och de är många. Norge-samarbetet är därför inte en sak endast för norra och östra Finland. Norge-samarbetet är hela Finlands sak.
Jag föreslog för ett år sedan i Tromsö ett norsk-finskt arktiskt partnerskap. Det centrala i ett sådant partnerskap bör vara student- och forskarutbyte. Universiteten i Tromsö och Uleåborg har redan stärkt sitt samarbete. Jag hoppas att fler finska högskolor nu söker norska partners. Ett annat viktigt element i partnerskapet är samarbetet mellan kommunerna. På finsk sida gör bland annat Uleåborg och Rovaniemi ett gott arbete. Uleåborg har nyligen öppnat ett "Finlands-hus" i Tromsö – ett kontor som fungerar som bas för finska företag. Ett tredje viktigt element är transportförbindelserna: här behöver vi en nära dialog mellan våra länder.
Våra näringslivskontakter är nu i fokus, men jag vill jag påminna om att det ofta är kulturen som skapar den positiva uppfattningen om ett annat land. Det här gäller i allra högsta grad Norge och Finland. I Oslo besökte min maka och jag Litteraturhuset och hörde att författarna Märta Tikkanen och Riikka Pulkkinen hade dragit fullt hus. Här i Finland är såväl Karl Ove Knausgård som Jo Nesbø bästsäljare. Kapellmästaren Jukka-Pekka Saraste fick i våras den sällsynta titeln "hedersdirigent" för Oslo filharmonin.
Ers Kungliga Höghet, jag önskar er varmt välkommen till Finland och Helsingfors! Vi uppskattar högt att ni så mångsidigt vill bekanta er med grannlandet Finland. Vi sänder våra varmaste hälsningar till Hennes Kungliga Höghet Kronprinsessan Mette-Marit. Vi hoppas att en dag få se hela familjen här på besök! Låt mig få avsluta med att utbringa en skål för vår gäst, Hans Kungliga Höghet Kronprins Haakon – och för det norsk-finska partnerskapet!