Ers kungliga högheter, herr minister, ärade veteraner, finlandsfrivilliga,
För sjuttiosju år sedan tackade överbefälhavaren för Finlands armé Carl Gustaf Mannerheim de svenska veteraner som deltog i vårt vinterkrig i sin dagorder med följande ord: ”… På många slagfält ha svenskar och finnar sida vid sida kämpat för vår fäderneärvda religion, vår sekelgamla kultur och gammal nordisk rättsordning. Till Eder, trofasta svenska män, som lämnat hem och anhöriga för att med oss dela ett fälttågs vedermödor, bringar jag det finska folkets tack för ädel hjälp…”
För att återgå till de ord som jag citerade nyss, bästa frivilliga och anhöriga: ”bringar jag det finska folkets tack för ädel hjälp”.
Det stöd som de svenska frivilliga gav Finland under vinterkriget var omfattande. Då vinterkriget tog slut den 13 mars 1940, befann sig sammanlagt cirka åttatusenfemhundra svenska frivilliga i Finland. Det var en betydande majoritet av alla utländska frivilliga. Sitt dyraste personliga offer på stridsfältet gav de över tvåhundra svenska frivilliga som sårades eller stupade. Ädelmodet levde vidare även under fortsättningskriget där det svenska antalet offer var ännu högre. Jag känner därför djup personlig sympati och tacksamhet gentemot alla dem som var med och hjälpte Finland under dessa svåra år!
* * *
I den tidigare nämnda dagordern framförs tankar om Sveriges och Finlands gemensamma sekelgamla kultur och gamla nordiska rättsordning, som skapar oss en gemensam värdegrund som visar sig i form av ömsesidig uppskattning och respekt.
Idag är relationerna mellan våra länder kanske närmare än vad de varit på länge. Ett tecken på detta är våra utmärkta relationer till så väl kungahuset som regeringen. Den inofficiella aspekten bör heller inte glömmas. Personligen värderar jag också högt informellt tankeutbyte och detta har jag velat hålla levande.
I Finlands bilaterala samarbete har Sverige en plats för sig. På säkerhetspolitikens numera mycket blåsiga vatten har vårt täta och mångsidiga bilaterala samarbete ett klart mål: att stärka säkerheten i vår del av Europa.
Till detta även internationellt sett betydande mål är det lätt för oss alla – även utanför Finland och Sverige – att förbinda sig. Vår uppgift är att säkerställa att man strävar efter att nå detta mål, inte bara med vackra ord, utan också, genom gärningar.
Ärade veteraner!
Vinterkrigets sista dag, den trettonde mars, är en viktig händelse för oss i Finland och en dag som påminner oss om de uppoffringar som gjorts av veteraner och frivilliga. Vi, de yngre generationerna bär nu ansvaret för att veteranernas sak sköts med heder. Men detta räcker inte. Vi måste försäkra oss om att detta också är fallet i framtiden, att det inte uppstår en värdeklyfta mellan generationerna. Genom detta visar vi med styrka att vi kommer ihåg dessa uppoffringar, nu och också i framtiden.
Jag vill till slut framföra ett hjärtligt tack till alla veteraner och speciellt till alla frivilliga för att Ni värnar om det högsta goda, något som Ni med krigets yttersta medel har skänkt våra, svenskarnas och finländarnas, kommande släktled. Och samtidigt uppmuntrar jag Er, representanter för veteranorganisationerna och övriga närvarande att värna om veteranernas aktningsvärda gärningar. Att försvara dessa värderingar med fredliga medel är föredömligt och absolut värt att arbeta för även i dag.