Ärade veteraner och lottor, mina damer och herrar,
det är en ära att få fira Finlands självständighet tillsammans med er. Vår självständighet, som vi har tack vare er. Jag vill att ni ska veta att vi minns, vi hedrar och vi tackar er.
Krig är alltid grymt. Jag är säker på att också alla ni bär djupa spår – djupa sår – av kriget. Trots de svåra upplevelserna fortsatte ni med era liv. Ni skulle göra karriär, bilda familj, bygga hem och återuppbygga samhället, och det gjorde ni.
Jag är säker på att många av er ibland har stannat upp och tänkt: ”Hur klarade jag av allt detta?” Svaret är antagligen att ni, kanske även till er egen förvåning, fann förmågan att uthärda och tolerera motgångar, att överskrida gränser som förut hade verkat helt omöjliga att gå över. Det är en värdefull lärdom för oss alla, att människan i tuffa situationer finner nya egenskaper hos sig själv och en förmåga att bita ihop, uthärda och gå vidare.
I dag rasar krig i Europa efter Rysslands invasion av Ukraina. Nu har det varit ukrainarnas tur att förvåna sig själva, och särskilt omvärlden, med hur det har funnit förmågan att försvara sig, förmågan att överskrida gränser som har verkat omöjliga att gå över.
Krigets vågor och dyningar känns också hos oss. Vår säkerhet är visserligen mycket stabil, men som ni nog har märkt ger tillgången och priset på energi orsak till oro, precis som de stigande levnadskostnaderna i övrigt. Det är väldigt små problem jämfört med allt det ni har upplevt. Men det är nya och svåra upplevelser för många generationer. Då kommer den lärdom vi har fått i arv av er väl till pass: i trångmål finner vi egenskaper hos oss själva som räddar oss och hjälper oss vidare.
Ärade kommendör, bästa ordförande för traditionsföreningarna, ni gör ett viktigt arbete för att föra detta budskap vidare och för att påminna eftervärlden om det. Tack för er insats.
Ja, nu har det blivit dags för en gemensam kaffestund med angenäma samtal. Samtal där vi kan dra oss till minnes gångna tider. Framför allt vill vi tillsammans med min maka visa er all den tacksamhet och aktning som ni så väl förtjänar.