Förra hösten valde samerna er till sina företrädare i sametinget för mandatperioden fram till 2015. Ert uppdrag är värdefullt och utmanande. Valet resulterade i att över hälften av sammansättningen i sametinget ändrades. Ni har alltså en ypperlig möjlighet att i ert arbete använda den erfarenhet och de nya tankar som finns bland er.
I valet kunde man skönja samma oroväckande trend som i de riksomfattande valen, det vill säga minskat valdeltagande. Det finns både skäl och orsak att dryfta orsakerna till detta. Jag tror att ni för er egen del, som företrädare för samerna, kan öka samernas intresse att värna om sitt språk, sin kultur och sin hembygd.
Samerna är Europeiska unionens enda urbefolkning. Finlands grundlag föreskriver att samerna såsom urfolk har rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur samt rätt att använda samiska hos myndigheterna. Även om lagstiftningen om samernas språkliga rättigheter motsvarar tidens krav har det förekommit många brister och problem vid tillgodoseendet av dessa rättigheter.
Det finns inte tillräckligt med personal som talar samiska eller samiskspråkiga tjänster i samernas hembygdsområde eller utanför hembygdsområdet. De små samiska språ-ken, enaresamiskan och skoltsamiskan, är särskilt hotade. I sin redogörelse till riksda-gen om Finlands politik för de mänskliga rättigheterna 2009 ställde den dåvarande re-geringen som mål att utarbeta ett stimulansprogram för samiska språket. Genomföran-det av stimulansprogrammets åtgärder är något som också ingår i regeringsprogram-met för statsminister Katainens regering.
Åtgärdsprogrammet för att stimulera det samiska språket blev färdigt i mars. I pro-grammet föreslås bland annat att språkboverksamheten, som har visat sig vara en ef-fektiv åtgärd, etableras och utvidgas och att det satsas på samisk dagvård. Eftersom ett livskraftigt språk är en viktig uttrycksform för kulturen är förväntningarna på stimu-lansprogrammet stora. Lagens bokstav räcker dock inte ensam till för att garantera att kunskaperna i samiska sprids eller att den samiska kulturen stärks. Förutom paragrafer behövs det aktiva sammanslutningar och driftiga aktörer.
Merparten av samerna bor numera utanför samernas hembygdsområde. Det samiska språkets och den samiska kulturens framtid ligger därför i första hand på de ungas ax-lar. Enligt den utredning som Barnombudsmannens byrå utförde år 2008 är de samiska ungdomarna stolta över sin samiskhet och framför allt hembygdskära. Det här är enligt min åsikt uppmuntrande både när det är fråga om att värna om den samiska kulturen och att utveckla den. Man ska dock inte glömma att unga fattar de stora besluten i livet utifrån tillgången på utbildning och arbetsplatser.
***
Samernas hembygd är en del av det arktiska området. Det arktiska området är för till-fället föremål för stort ekonomiskt och politiskt intresse. Framför allt för att trygga ar-betsplatserna i norra Finland är det viktigt att Finland främjar en hållbar ekonomisk verksamhet inom det arktiska området. Allteftersom den ekonomiska verksamheten till-tar bör man se till att den samiska kulturen, det samiska språket och samernas traditio-nella näringar bevaras samt värna om den ekologiska hållbarheten. Sametinget har som företrädare för Finlands samer en viktig roll när man dryftar de arktiska frågorna. Tiden är nu inne att fatta beslut och vidta åtgärder som är av avgörande betydelse för framtiden.
Samefrågorna behandlas ofta i rikspolitiken. Arbetet med att ratificera Internationella arbetsorganisationen ILO:s konvention om ursprungsfolk och stamfolk har pågått redan under flera regeringsperioder. Även den sittande regeringen har en skrivning om detta i sitt regeringsprogram. Ratificeringen förutsätter dock att man finner nationella lösningar på frågor som har visat sig vara svåra och mångfacetterade.
Den centrala frågan har redan länge varit hur man ska tillgodose samernas rättighet till mark och rätt att bedriva traditionella näringar på statsägd mark inom samernas hembygdsområde. Under årens lopp har man strävat efter att finna en balanserad lösning som alla parter kan godkänna.
Samiskheten sträcker sig över riksgränserna. Det bor samer i Finland, Sverige, Norge och på Kolahalvön i Ryssland. De nordiska länderna samarbetar i samefrågor med sina länders sameting. Även om grundstrukturerna för lagstiftningen i alla tre länder är likartade finns det ändå skillnader i ländernas politik och praxis i samefrågor. Att man inlett beredningen av en nordisk samekonvention kan ses som ett viktigt uttryck för nordiskt samarbete.
Enligt ett förslag från 2005 syftar den nordiska samekonventionen till att stärka och be-fästa samernas rättigheter så att de kan bevara och utveckla sitt språk, sin kultur, sina näringar och sitt samhällsliv så att statsgränserna i minsta möjliga mån stör detta.
Officiella förhandlingar inleddes i mars 2011, och avsikten är att de slutförs inom fem år. Till de svåra förhandlingsfrågorna hör bland annat innehållet i och tolkningen av självbestämmanderätten, samernas rätt till mark- och vattenområden samt renskötseln som en samisk näringsgren. Min önskan är att man ska komma vidare i en jämkande anda och att arbetet med att få till stånd en nordisk samekonvention ska kunna slutfö-ras enligt den uppställda tidsplanen.
Både med tanke på ratificeringen av ILO:s konvention och de nordiska förhand-lingarna är det nödvändigt att finna en gemensam nationell lösning på frågan om förvaltningen av den mark inom samernas hembygsområde som är statsägd och om stödjandet av sådana näringsgrenar som hör till den samiska kulturen. Det är endast på basis av ett nationellt avgörande som man kan bedöma vilka internationella åtaganden Finland kan förbinda sig till.
***
I ett betänkande av Samekommittén från 1973 konstateras att det med tanke på den samiska kulturens strävanden vore fördelaktigt att det samiska området skulle få ett verksamhetscenter. Olika funktioner såsom utställningslokaler, museilokaler samt mö-tes- och hobbylokaler kunde placeras i detta center. Kommittén föreslog att det med statsmedel skulle byggas ett sådant center i Enare, och att en förvaltningsbyrå för sa-miska frågor skulle förläggas till samma plats. Avsikten var också att centret skulle vara säte för sameförvaltningen.
Under kommitténs arbete lades grunden för den nuvarande förvaltningen av samiska frågor. Samernas ställning såsom urfolk erkändes i grundlagen 1995. Samernas rätt till autonomi inom sitt hembygdsområde i ärenden som angår deras språk och kultur tryggades genom en grundlagsändring 1996 och genom den anknytande Sametingslagen. Kommitténs mål gällande museilokaler förverkligades 1998, då Samemuseet och naturcentret Siida öppnades.
Det femte sametinget öppnas i festligare tecken än vanligt. I dag når vi slutligen den sista etappen i förverkligandet av det mål som ställdes 1973, nämligen att projektet för att förverkliga det samiska kuluturcentret uppfylls, och att vi nu kan fira invigningen av det nyss färdigställda samiska kulturcentret Sajos. (Den önskan som min föregångare president Halonen uttryckte när hon öppnade sametinget år 2008, om att nästa same-ting skulle öppnas i eget hus, har alltså förverkligats.)
Samekulturcentret Sajos är både ett parlamentshus för Finlands samer och ett center för den samiska kulturen och utbildningen och det samiska kunnandet. Centrets ut-rymmen kommer säkert snabbt att fyllas av mångsidig verksamhet och insatser för sa-mernas och den samiska kulturens väl.
***
Med dessa ord förklarar jag sametinget öppnat och önskar er framgång i ert viktiga och krävande arbete.