I dag har det förflutit exakt 78 år sedan vinterkriget bröt ut. Den dagen stod Finland inför ett ofantligt hot, det var som om vårt land höll på att uppslukas av mörkret.
Det är ett vetenskapligt känt fenomen att en människa som råkar i en nödsituation får övermänskliga krafter jämfört med normala förhållanden. Fenomenet innebär att en människa tillfälligt kan överskrida sina realistiska fysiska begränsningar.
Under vinterkriget överskred Finlands soldater och kvinnorna och männen på hemmafronten i 105 dagars tid alla tänkbara begränsningar. När anden är starkare än kroppen kan också en liten nation överskrida sina krafter och nå otroliga prestationer – i enad front, tillsammans sida vid sida. Detta är kärnan i ”vinterkrigets anda” som det talats om också ute i världen, den anda som sporrade Finland och räddade vårt land undan en fiende som ansågs överlägsen.
I dag bevittnar vi avtäckandet av minnesmärket över vinterkriget. Flerfaldigt genomborrad står han ändå, soldaten som hedrar minnet av det tunga offer som betalades för bevarandet av vår självständighet – de fler än 25 000 finländare som gav sitt liv för fosterlandet i vinterkriget. Verket skildrar den enskilda människan som ett redskap för något mycket större än hon själv – för hela nationens framtid, som infriades med ett dyrköpt offer.
Framför allt: trots att det är ett minnesmärke över kriget vi avtäcker i dag, är minnesmärket en daglig påminnelse för oss alla om betydelsen av att arbeta för freden. Fred mellan stater och samhällsfred inom ett land är aldrig självklarheter; de kräver målmedvetna ansträngningar av oss, både i dag och i framtiden.
Utöver ett fritt och självständigt fosterland är känslan av att vi fortfarande har mycket gemensamt gott att värna om kanske veterangenerationernas värdefullaste arv. Att det här landet fortfarande behöver var och en av oss och att det här landet är värt att försvara såväl i krig som i fred. Att vi alla är delaktiga i det här landet och kan känna att vi hör till. Det är vi skyldiga den generation som genomlevde vinterkriget, de bringare av ljus som vi aldrig kommer att glömma.
Skulptören Pekka Kauhanen har klätt allt detta i en tankeväckande form.
Jag vill framföra mitt tack också till alla dem som genomfört minnesmärkesprojektet. Talvisotayhdistys, minnesmärkeskommittén, veteranorganisationerna och olika aktörer inom den offentliga och den privata sektorn har gjort ett stort arbete.
I och med minnesmärket finns här i hjärtat av Kaserntorget nu en särskild plats för alla finländare som intresserar sig för såväl vårt lands historia som dess framtid. En plats för hågkomst, högaktning och tacksamhet inför de händelser och människor som förde oss ut ur mörkret mot ljuset och mot en ny, ljusnande morgon.
Poeten Yrjö Jylhä, som själv upplevde vinterkriget, sade att vårt folks framtid är ljusare än dess förflutna. Dessa ord passar bra när vi firar både det nya minnesmärket och det självständiga hundraåriga Finland.