(Med reservation för ändringar)
Vi har samlats till parad på försvarets fanfest på Senatstorget, centrum för det statliga, kulturella och andliga Finland. Det är en stor ära för mig att ta emot paraden på Försvarsmaktens fanfest. Fanfesten och självständighetsdagen hör vid sidan av nationella veterandagen till de högtidsdagar under vilka vi har all anledning att begrunda vårt försvars förflutna och nutid och dess kommande utmaningar.
Om fem år är det 100 år sedan Finlands statliga självständighet. Den finska militären och landets försvar har dock en mycket längre historia. Finländska trupper stred för den svenska kungen i Centraleuropa redan på 1600-talet. När Finland som en följd av kriget åren 1808-1809 anslöts till det ryska kejsardömet, flyttades också huvudstaden till Helsingfors. Detta skedde för nästan exakt tvåhundra år sedan. Att Helsingfors upplyftes till huvudstad ledde till att en egentlig finsk militär grundades, för att skydda den nya huvudstaden behövdes ju en tillräcklig militär utrustning.
När Finland blev självständigt i december 1917 fanns det redan en institutionell grund för en egen försvarsmakt. Trots de sår som händelserna år 1918 gett upphov till byggde man i Finland upp ett försvarssystem som baserade sig på allmän värnplikt. Redan under vinter- och fortsättningskriget stod det klart att det systemet var både effektivt och välfungerande.
Även om de finländska truppernas numerär i dessa krig var betydligt mindre än motpartens, hade vi en fördel som betydde mer än allt annat: en stark försvarsvilja, en vilja att strida för ett fritt fosterland. Våra krigsveteraner och de som tjänade fosterlandet vid hemmafronten bar en tung börda, och deras uppoffring ska vi efterkrigstida generationer vara tacksamma över. Vi kan bäst visa vår tacksamhet genom att värna om fosterlandets försvar också under kommande år.
En omfattande reform av försvarsmakten i Finland har beretts redan en längre tid. Orsakerna till att det behövs en reform är många: antalet personer i uppbådsålder minskar, kostnaderna ökar och hoten mot vår säkerhet förändras och blir mer komplexa. I den debatt som har förts kring reformen har man i huvudsak fokuserat på allt det som vi måste skära ner på. Det faktum att reformen primärt syftar till att upprätthålla en tillräcklig nationell försvarsförmåga också i framtiden har fått mindre uppmärksamhet.
Den allmänna värnplikten har varit en hörnsten i det finska försvarssystemet under hela den tid det självständiga Finlands försvarsmakt har existerat. Bara genom en allmän värnplikt kan vi garantera en tillräcklig krigstida truppstyrka och därmed trygga hela landets försvar. Finlands ungdom har årtionde efter årtionde gjort en insats för landets försvar genom att utföra de uppgifter som den allmänna värnplikten kräver av dem. Detta har beaktats också i försvarsmaktsreformen. Finland ställer alltjämt sin tillit till den allmänna värnplikten – hörnstenen i vårt försvar kommer att stå kvar.
Genast i början av min ämbetsperiod uttryckte jag en särskild oro över utslagningen bland de unga. Det rör sig om ett allvarligt samhälleligt problem. Utvecklingen mot utslagning är ett allvarligt hot som vi alla måste bekämpa tillsammans. Här gör försvarsmakten en egen, viktig insats. Det gläder mig att man inom försvarsmakten i rask takt har börjat genomföra rekommendationerna i Siilasmaa-rapporten, som blev klar hösten 2010.
Man arbetar för att höja kvaliteten på beväringstjänsten och förbättra de förmåner som beväringarna får under sin tjänstgöring. Jag har också med tillfredsställelse kunnat konstatera att försvarsmaktsreformen innebär att man ökar antalet beväringsutbildare. Detta gör det möjligt att utveckla utbildningssystemet så att det blir ännu bättre.
Men försvarsmaktsreformen handlar givetvis inte enbart om att utveckla beväringstjänsten. Vi måste kunna svara på alla utmaningar som gäller vårt försvar. Det är viktigt att de som försvarar vårt land förfogar över modern utrustning som på bästa möjliga sätt lämpar sig för ändamålet. Bristen på pengar får inte leda till av vi tvingas använda föråldrad materiel som inte längre överensstämmer med vår förändrade säkerhetsmiljö. Lika viktigt är det att vi i samarbete med de övriga myndigheterna förmår avvärja de nya hoten mot vårt samhälle.
Då landets försvar utvecklas får man inte glömma, att vi lever i en värld där det ömsesidiga beroendet ökar. Finland har på många sätt skapat nätverk till det internationella samarbetet inom försvarsbranschen. De nordiska länderna och speciellt Finland och Sverige ökar hela tiden sitt samarbete i fråga om utbildning, anskaffningar och fredsbevarande operationer. Finland är aktivt med i utvecklandet av europeiska unionens gemensamma säkerhets- och försvarspolitik samt främjar också Natos program för partnerskap för fred. Finland är en viktig aktör också när det gäller militär krishantering och fredsbevaring både inom FN och inom andra internationella organisationer.
Diskussionen kring försvarsmaktsreformen har i rätt stor utsträckning fokuserat på de olika truppförbandens framtid. I och för sig förstår jag väl att nedläggningen eller förflyttningen av ett truppförband som har funnits på en ort i årtionden innebär en stor förändring som kan medföra betydande problem. Därför är det viktigt att myndigheterna tillsammans funderar på hur man i detta läge skulle kunna stödja de orter som drabbas av reformen och dem som arbetar där.
Det är viktigt att försvarsmakten också i framtiden har hela folkets stöd. Utan finländarnas fasta vilja att försvara sitt land förmår inte försvarsmakten utföra sin uppgift. Vi behöver denna vilja att arbeta för ett fritt fosterland också under de kommande åren, när vi möter nya utmaningar.
Jag vill tacka er alla som tjänstgör inom försvarsmakten för det värdefulla arbete ni gör för fosterlandet.