Tal av republiken Finlands president Sauli Niinistö under ceremonin när han tilldelades hederdoktoratet i juridik vid University of Minnesota den 23 september 2017

(med reservation för ändringar, talet hålls på engelska)

Jag vill tacka University of Minnesota och dess juridiska fakultet för denna ära. Jag tar emot denna hederstitel som ett erkännande för Finland och som uppmuntran att fortsätta vårt arbete för det allmänna bästa.

Finlands förhållande till Minnesota är speciellt. ”North Star State” är ett av de områden som flest finländare har emigrerat till. Ett utmärkt exempel på våra nära band är undervisningen i finska som erbjudits vid University of Minnesota sedan 1940. Det är det mest omfattande studieprogrammet i finska i Förenta staterna.

Utbildningssamarbetet mellan våra länder har nyligen tagit ny fart i och med att Förenta staterna gjorde en donation till Fulbright Finland-stiftelsen för att hedra Finlands 100-årsjubileum. Tack vare donationen kommer samarbetet och förståelsen mellan Finland och Förenta staterna att bli ännu starkare. Och det som är viktigast är att detta i stor utsträckning kommer att ske genom personliga besök och kontakter. Finland värderar donationen mycket högt.

***

På denna dag för jämnt hundra år sedan var förstasidan på Finlands största finska dagstidning Helsingin Sanomat tillägnad det kommande lantdagsvalet. Tidningen betonade för folket, som stod på trösken till sin självständighet, att i detta val måste folket bestämma hur de vill att hemlandets stora angelägenheter ska skötas. Det som tidningen målade upp för finländarna var inget mindre än fullständig självständighet, en återgång till lagligt styre, medborgerliga rättigheter och goda relationer mellan arbetsgivare och arbetstagare. Samtidigt påminde tidningen om att när vi sträcker oss efter något nytt, får vi inte äventyra det gamla.

Detta var en viktig poäng. Vid tiden för självständigheten hade Finland redan hunnit samla på sig en hel del av ”det gamla”. Att vi byggde på den goda grund som lagts tidigare var faktiskt en avgörande faktor när Finland blev det land vi är idag.

För mig har rättsstatsprincipen varit en av de viktigaste förutsättningarna för Finlands utveckling. För att fritt citera Abraham Lincoln existerar rättsstaten endast genom folket och för folket. För att fungera rätt krävs det ett aktivt engagemang från medborgarna.

Enligt min åsikt krävs det tre ingredienser för att ett aktivt medborgarskap ska utvecklas. För det första måste människor ha tillgång till information om frågor som påverkar deras liv. De måste också tillåtas att debattera de frågor som är viktiga. Öppenhet och yttrandefrihet är grundläggande för en välfungerande demokrati, oavsett om landet är ungt eller gammalt. Tryckfrihetsförordningen som Sveriges riksdag antog för 250 år sedan öppnade dessa rättigheter för finländarna. Förordningen avskaffade förhandscensuren och gjorde både administrativa och rättsliga handlingar offentliga, så att allmänheten hade rätt att tillgå dem. Tryckfrihetsförordningen ledde till en stark nordisk tradition av öppenhet som har överlevt många angrepp. Den har också gett oss många fördelar. Av denna anledning är målet för Finlands internationella verksamhet att främja samma principer som vi själva har upplevt som viktiga. Att värna om rättsstatsprincipen hemma och främja den runt om i världen är hörnstenarna i Finlands verksamhet.

För det andra måste var och en ha förmåga att utnyttja och bearbeta den information man får, och kunna agera som aktiv medborgare. Arbetet för att uppnå detta mål startade för 150 år sedan då systemet för att utbilda lärare på finska etablerades. Lärarnas höga kompetens och den jämlika och barnorienterade undervisningen har gjort så att våra skolor kan erbjuda alla en solid grund av kunskap, färdigheter och kompetens som möjliggör framgång senare i livet.

Slutligen måste folket ha lika rätt att fullt ut delta i den politiska processen. Grunden för ett rättvist och jämställt Finland i detta avseende fastställdes 1906 när Storhertigdömet Finland antog allmän och lika rösträtt. Beslutet att ge kvinnor rösträtt och rätt att ställa upp i val var ett radikalt beslut på den tiden. Men det var ett beslut som gjorde det möjligt för Finland att utvecklas till ett av världens mest jämlika länder. Det är också klart att Finlands nuvarande framgång inte hade varit möjlig utan jämställdhet och lika möjligheter för alla.

***

För hundra år sedan hade vi redan byggstenarna för vår självständighet. Finländarna och deras demokratiskt valda representanter visste redan då, liksom även senare, hur man fattar ansvarsfulla beslut. Beslut som gjorde det möjligt för ett fattigt land att utvecklas till en välfärdsstat som idag rankas som världens minst instabila land.

Finlands erfarenheter visar att demokrati i kombination med rättsstatsprincipen är den grund som man bygger ett välfungerande samhälle på. Respekten för samhällets stabilitet, demokrati, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen stärker freden och möjliggör hållbar utveckling. Ett självständigt och välfungerande rättssystem som människor kan lita på är förutsättningen för lagstyre och ett stabilt samhälle. Ett demokratiskt land baserat på lagstyre kan inte existera utan mänskliga rättigheter. Men det gäller även i motsatt riktning, eftersom tillgodoseendet av rättigheterna kräver demokrati och lagstyre. De principer som vi ser som självklara är inte nödvändigtvis det i många andra länder. Idag ser vi problem till och med i Europeiska unionen.

Vi får inte invagga oss i en falsk känsla av säkerhet och tro att den utveckling som uppnåtts helt enkelt kommer att fortsätta av egen kraft. Tvärtom måste vi bemöda oss dagligen för att försvara rättsstatsprincipen både internationellt och i våra hemländer. Detta gäller oss alla.

***

För några veckor sedan hade jag nöjet att samtala med den amerikanska författaren Paul Auster. Medan vi diskuterade litteratur och aktuella politiska frågor sade han: ”Om det inte finns rättvisa för alla, finns det inte rättvisa för någon”.

Detta är en tanke som vi alla bör reflektera över. Enligt min mening pekar Austers uttalande ut ett mål men antyder också att vi inte har nått det än ‒ det finns fortfarande mycket att göra. Jag vill än en gång tacka er för denna stora ära. Jag är synnerligen glad och stolt över detta hedersdoktorat.