Ärade statsminister, bästa medlemmar av statsrådet,
Riksdagen gav Er sitt förtroende vid valet av statsminister. Jag lyckönskar Er till detta val. Under Er ledning inleder i dag det självständiga Finlands 73:e regering sitt arbete.
Regeringen ärver sin grund av den förra regeringen, men framför allt ärver den mycket arbete av sin föregångare. De strukturreformer som man så ofta talat och ”beslutat” om måste äntligen avgöras och förverkligas. Ni har alltså en krävande tidsperiod framför er.
En krävande tidsperiod innebär också en möjlighet. En möjlighet för oss alla att visa att detta folk fortfarande kan övervinna svårigheter, även de svårigheter som härstammar från den yttre världen.
Låt oss visa vad vi går för!
En möjlighet också för regeringen att visa vad den går för. Det talades om ett miniregeringsprogram. Även regeringsperioden kommer att vara av minilängd. Detta behöver inte alls betyda att vi inte skulle få en maxiregering.
Visa oss vad ni går för!
Jag talade till Er föregångare om problemen med prognoser. De leder lätt till en kvartalspolitik, där omedelbar nytta går före övervinnandet av framtida svårigheter. Vi finländare har insikten att också värdesätta att man fattar beslut, som just i den stunden känns hårda, om man vet att de resulterar i något gott senare.
Vi fäster mycket uppmärksamhet vid hur vårt agerande ter sig. Vi borde nu koncentrera oss på vad vårt agerande leder till. Det är så svåra tider vi lever i.
Den allvarliga krisen i Ukraina fortsätter. Att söka lösningar och stödja lösningar är den viktigaste uppgiften för tillfället. Samtidigt måste man bedöma vad allt detta innebär och samtidigt inte innebär just för Finland.
En slutsats är klar. Vi måste sörja för vår egen försvarsförmåga. Detta kräver satsningar, kanske större än vi hittills har talat om.
Den andra slutsatsen är lika uppenbar. Ett utvecklande av det internationella säkerhetspolitiska samarbetet och försvarssamarbetet är nu viktigt och är vår gemensamma uppgift. Vid Gullrandadiskussionerna föreslogs en bedömning av de olika sektorerna av vårt internationella säkerhetssamarbete. Till denna fråga kan vi återkomma i möten mellan republikens president och utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskottet.
Landet behöver nu förtroende och mod. Av beslutsfattarna förväntas att medborgarnas levnadsförutsättningar tryggas. För detta måste man få ett bestående förtroende. Beslutsfattarna förväntas också ge utrymme och frihet för kreativitet, och ha förståelse såväl för framgångar som misslyckanden. Man måste uppmuntra även till det att saker görs på ett annat sätt.
Jag tillönskar den nya regeringen och dess medlemmar mod och ansvarsfullhet i arbetet för Finlands väl! Ja – visa oss vad ni går för!