På hedersdoktorernas vägnar vill jag framföra ett varmt tack till Aalto-universitetets handelshögskola för den fina utmärkelse som vi har fått i dag. Tack också för denna festdag, som är oförglömlig för oss alla.
Jag vill också tacka doktor Logemann för era vackra ord. Jag önskar av hela mitt hjärta att era kloka omdömen både om Finland och dess förtjänster kommer att förverkligas.
Aalto-universitetet är till sin ålder en livlig telning, ett dagskolbarn. Det verkar som om det med tiden kan överträffa både Angry Birds och moderskapsförpackningen. Jag tycker att Aalto-universitetet har förändrat så mycket, inte enbart i fråga om inlärning, undervisning och universitet, utan det har på ett visst sätt fört in helt nya vindar i det finländska samhället. Tänk bara på vad allt dess startup Sauna har gett upphov till, som till exempel Slush. Och den anda som råder i synnerhet bland de studerande är något helt nytt. En sådan stämning skulle inte råda om man inte hade tillägnat sig den någonstans. Aalto-universitetet har en utmärkt förmåga att fostra unga människor till aktörer.
Samtidigt är jag uppriktigt glad över att jag hade helt fel. Jag hörde nämligen i början av 2000-talet till de skeptiker som alltid gärna hade den inställningen till allt nytt att månne det nu blir någonting av det där.
Jag tänkte för en stund återknyta till några av dagens teman. Först ekonomi och ekonomer. Jag vet inte om ni känner till en viss känd ekonom som alltid inledde sina tal med en rolig historia om att det finns tre sorters ekonomer: de som kan räkna och de som inte kan räkna… Tack, jag räknade med er. När jag berättar samma historia för mina juristkolleger skrattar de också – men först följande dag.
Biskop Huovinen berättade en liknelse i dag. Den fick mig att tänka särskilt på ansvar. Jag förstod liknelsen så, att den som har talang, inte ska använda den bara till sin egen nytta utan också för andras väl. Om man inte använder sin förmåga på det sättet, är det ett tecken på oansvarighet och slöseri. Vi har här i dag många personer som har förstått detta och har använt sin förmåga. Fortsätt på samma sätt!
Ordet vetenskap får mig direkt att tänka på framtiden. För mig betyder vetenskap och forskning framtid. Också historieforskningen, för om du inte känner till ditt förflutna, kan du inte förstå framtiden.
Så låt mig säga ett par ord om framtiden. Mången skulle säga att framtiden nu är höljd i dimma, det är oroväckande. Vi har krig och konflikter, ekonomiska kriser, det talas om Brexit och Grexit – det är ingen ände på vad som kan tänkas ske. Hur reder vi ut allt detta?
Jag har ofta tänkt – och vi diskuterade också detta nyss med rektor Teeri – att vi människor har en benägenhet att känna oss nöjda. Och visst har vi många skäl att göra det och det är helt mänskligt. Men om man är alltför nöjd betyder det att ingenting nytt händer.
För Europeiska unionen och dess kriser har jag en enkel lösning: vi måste återvända till de grundläggande frågorna. Varför bildades Europeiska unionen ursprungligen? Det var för att vi ville leva i fred och säkerställa att också våra barn skulle få leva ett tryggt liv i fred. Och hur byggdes freden? Det var genom dialog. Parterna i kriget klarade i tiden av att föra en dialog och nå samförstånd. Jag stöder kraftigt dialoger och en återgång till de grundläggande frågorna. Jag är säker på att våra sinnelag kommer att förändras en dag såväl i Europa som i den övriga världen och att vi lär oss att uppskatta det som är viktigast i livet.
Ännu om framtiden. Jag tänker ofta på den amerikanska författaren Mark Twain. Han var inte särskilt intresserad av musik, men en gång blev han tillfrågad om vad han tyckte om Wagners musik. Mark Twain sade att han förstås kan säga sin åsikt, men att en sak åtminstone är säker, och det är, att den är bättre än vad den låter.
Jag anser också att en sak är säker i fråga om framtiden–den kommer att vara bättre än vad det låter i dag.