Republikens president Sauli Niinistös tal i riksdagen den 1 mars 2024

Foto: Markku Ulander/Lehtikuva
Kuva: Markku Ulander/Lehtikuva

Ärade talman, ärade representanter för Finlands folk

Allt har förändrats och inget har förändrats.

Vi lever i en ny era. Krig, fred och säkerhet intar nu en mycket framträdande plats i människors tankar. Allas tillvaro överskuggas av effekterna av klimatförändringarna. Bilden av framtiden är inte längre, som förr, enbart en förväntan om det bättre, utan allt oftare en förhoppning om att undvika det sämre.

Allt har förändrats.

Den tekniska utvecklingen har varit svindlande och takten verkar bara öka. Efter automatisering och robotar står vi inför genombrottet av artificiell intelligens – hur långt den kommer att nå eller ersätta människan är det ingen som vet. Målet har varit att underlätta människornas liv. Den fysiska belastningen har måhända minskat, medan den psykiska pressen har ökat.

Tyvärr har också destruktiv teknik utvecklats, drönare och obemannade vapen, lömska krafter, gör sitt intåg. Miljötekniken väcker däremot förhoppningar om att vi kanske kan avhjälpa konsekvenserna av den industriella tekniken.

Inget har förändrats.

Med detta menar jag det innersta i människosinnet, känslor och förnimmelser. De är alla välbekanta sedan årtusenden tillbaka, kärlek/hat, avund/medkänsla, maktbegär/underkastelse, krigslystnad/fredsvilja, alla har de beskrivits redan i bland annat den hellenistiska litteraturen. Mänskligheten har varken skapat en ny inre attityd hos människan eller övergett den gamla.

De gamla känslorna och förnimmelserna – det som inte har förändrats – styr över alltmer avancerade system och utrustning – det som har förändrats.

* * *

Varje dag följer vi noga vad president Biden, president Putin eller president Xi har sagt, eller hur ex-president Trump strävar efter makten. Vi följer hur deras uttalanden har en stor inverkan på våra tankar och vår tillvaro. Alla åtta miljarder av oss.

Om man har fört djupgående och rentav förtroliga samtal med dessa ledare inser man att de, precis som alla andra, har sina innersta känslor och att de också påverkar beslutsfattandet. I detta avseende kan diplomati liknas vid en individuell sport.

Finland har varit en lagspelare. I likhet med andra små länder betonar vi betydelsen av multilateralism och FN. Även Europeiska unionen kan beskrivas som ett system mellan många parter och det har vi satt vår tillit till. I synnerhet FN:s säkerhetsråds oförmåga eller ovilja att finna lösningar har urholkat hela organisationens prestige. Inom EU har säkerhetssamarbetet stagnerat.

I vår utrikes- och säkerhetspolitik valde vi därför under det senaste decenniet att komplettera vår säkerhet med andra avtalsarrangemang. Vårt partnerskap med Nato fulländades. Vi ingick bilaterala avtal med ett tiotal länder och bildade grupperingar med likasinnade. Exempel på detta är de allt tätare kontakterna mellan de nordiska länderna, det nordisk-baltiska samarbetet och JEF-samarbetet.

I början av detta decennium förändrade Rysslands brutala invasion av Ukraina på ett avgörande sätt säkerhetsläget i hela Europa. I Finland var svaret att söka medlemskap i Nato och att sedan förhandla om ett DCA-avtal med Förenta staterna. Även om avtalet är bilateralt står det i tydlig växelverkan med andra liknande avtal.

Allt detta har vi gjort i det närmaste enhälligt. Jag har sett det som en självklarhet att vi framskrider med eftertanke och med undvikande av konflikter. Ett litet land har inte råd med konflikter. Kanske har det varit min uppgift från tid till annan att söka samförstånd, ibland till och med inom regeringar, ofta i samråd med oppositionen i riksdagen.

Många anser att vi borde ha sökt om medlemskap i Nato för länge sedan. Det var värdefulla tankegångar. Men det fanns inte någon enhällighet, knappast ens en majoritet, i frågan före våren 2022. Så här i efterhand kan man konstatera att vi lämnade in vår ansökan när det visade sig nödvändigt. Med facit i hand kan man också säga att inget oersättligt gick förlorat innan dess.

Det mest värdefulla har varit att vi under årtionden har upprätthållit och utvecklat vårt försvar på ett sådant sätt att våra nya Natopartners nu verkar betrakta oss som en förebild. Grunden för Finlands säkerhet är nu så stabil som den kan vara. Handlingsmodellerna och sätten att arbeta inom dem är under noggrant övervägande. Nästa uppgift är att administrera dem.

Vi känner nu oro inför det amerikanska valet och dess inverkan på Natos framtid. Uttalandet ”they must pay their bills” är förmodligen formulerat för hemmaplan, men de europeiska medlemmarna har många skäl att lystra. Det är hög tid att vakna upp till behovet av att säkerställa fred – att samla nya krafter.

Det som är säkert är att allt kommer att fortsätta att förändras. Och kanske i allt snabbare takt. Det kommer att krävas flexibilitet och förmåga att anpassa sig snabbt. Det har Finland gett prov på, till exempel när vi sökte om medlemskap i Nato. Det som också är säkert är att mycket kommer att förbli oförändrat. Såsom människosinnet. Diplomati är fortfarande en individuell sport som kräver subtilitet. Tack vare det kan även de minsta göra sig hörda.

Även detta fick vi nyligen bevis på: läckan i gasledningen Balticconnector var en dramatisk incident som väckte stora känslor. Till mångas förvåning har utredningen framskridit, inte genom höjda röster, utan genom ett subtilt och beslutsamt samarbete mellan alla aktörer.

Ärade representanter för Finlands folk

Många av oss här har kanske undrat hur det kommer sig att Finland så länge har placerat sig bland världstoppen i jämförelser av positiva fenomen.

Det är något märkligt med, eftersom vi har varit så modesta och måna om att stå med båda fötterna på jorden. Eller är det orsaken till vår framgång – denna grundläggande egenskap hos det finska folket? Detta land är sannerligen byggt på värderingar. På tillit till oss själva och till varandra, på ansvar för oss själva och för andra, var och en efter bästa förmåga, och på en känsla av vad som är rätt och fel. Sådant är världens lyckligaste folk.

Min ärade efterträdare

Kontakten med människorna, den har också Ni känt när ni reste runt i Finland under er valkampanj. Under en hektisk kampanj gläder det en, uppmuntrar en och kanske till och med smickrar en. Men det skapas ett värde som gör ett bestående intryck, en känsla som ständigt fördjupas: de litade på mig, jag finns där för dem. Ni kommer också att få uppleva det – kontakten med människorna är oförglömlig.

Jag vill framföra mitt uppriktiga tack till Finlands folk för att jag fick uppleva kontakten med er. Till Er, vår nye president, vill jag säga: vi står vid Er sida.

Jag önskar Er styrka och visdom i dessa svåra och oförutsägbara tider. Ni kommer utan tvekan att vinna uppskattning för den tillit Ni väcker med Er känsla för rättvisa och ansvar.