Högt ärade veteraner från våra krig, ärade företrädare för veterangenerationerna, bästa festpublik!
Finland är världens lyckligaste land för sjunde året i rad. När man läser dessa nyheter känner man en djup tacksamhet för det unika land som vårt Finland är. Vi får leva i en trygg livsmiljö och njuta av Finlands vackra natur.
Alltför ofta tar vi det goda omkring oss för givet. Vi glömmer den långa väg som har lett vår nation till det den är i dag. Vår välfärd skulle inte vara möjlig utan veterangenerationens ovärderliga uppoffringar. Ni försvarade ihärdigt Finlands självständighet under vår nations svåraste prövning. Under hårda förhållanden kämpade ni mot en till antalet överlägsen angripare. Många av er var inte ens vuxna när ordern kom. Ni drog ut i krig och gjorde mer än vad ni blev ombedda att göra.
Inte heller jag skulle stå här utan veteraner. Min farfar, medicinalkapten Kai Setälä trampade på en mina i Ontrosenvaara, nära Rukajärvi under fortsättningskriget. Det var på ett krigssjukhus som han träffade sin blivande hustru, lottan Inger Ekman. Frieriet lär ha ägt rum inom en vecka efter det första mötet.
Efter krigen var det inte alls självklart att Finland skulle bli en nordisk välfärdsstat. Den generation som återuppbyggde vårt land har inte stoltserat med den uthållighet som efterkrigstidens arbete krävde av så många. Folket hade framtidstro och tog sikte på det viktigaste: att bygga ett tryggt hemland för våra barnen. Vi yngre generationer är tacksamma för detta oförtröttliga arbete.
Tiden efter kalla kriget är sannerligen förbi. Den upphörde när Ryssland anföll Ukraina. Ryssland attackerade återigen olagligt och hänsynslöst en suverän, oberoende stat. Under andra världskriget bar det finska folket en orimligt stor börda för att stoppa angriparen. I dag kämpar det ukrainska folket för sin frihet och försvarar sin självständighet precis som Finland gjorde under vinter- och fortsättningskriget. För ukrainarna är kampen för självständighet en generationsupplevelse som liknar den som ni, bästa veterangenerationer, hade för 80 år sedan.
Nu, ännu mer än tidigare, är våra öden sammanflätade i Europa och världen. Ukrainas sak är också vår sak. Ukrainas säkerhet är också vår säkerhet.
Därför måste vi fortsätta vårt stöd till Ukraina. Även om det kräver mycket av oss är ukrainarna beredda att offra allt, precis som ni gjorde. Ukraina försvarar inte bara sig självt, utan också internationell rätt, frihet och stabilitet på hela vår kontinent.
Finland uppskattas för sitt stöd till Ukraina och för det faktum att vi har tagit väl hand om vårt eget försvar. Under årens lopp har vi uppdaterat vår försvarsmakts kapacitet, på land, till sjöss och i luften. I dag är vi ett militärt allierat land. Det finska folkets försvarsvilja är i världsklass. Vår försvarsförmåga har alltid förlitat sig på en stark reserv, men många vill tjäna sitt land även på annat sätt än i reserven.
Under de senaste två åren har många finländare frågat sig vad de kan göra för att stärka den gemensamma säkerhetskänslan. Det har lett till ett ökat intresset för frivilligt försvarsarbete runt om i landet. För många kommer viljan att bära sitt strå till stacken för Finlands bästa från det värdefulla arv som veteranerna har gett oss.
Firade veteraner från våra krig, bästa veterangenerationer!
I år är temat för Nationella veterandagen ”Veteranernas arv bevaras – tillsammans lyckas vi”. När det glesnar i leden bland er generation bör vi alla dra oss till minnes budskapet i sången Veteraanin iltahuuto, Veteranens aftontapto. I våra hjärtan måste vi bevara minnet av hur dyrt vårt land var för er. Vi måste berätta för våra barnbarn om era uppoffringar för fosterlandets frihet. Det minnet får aldrig blekna.
Tacksam för ert arbete för fosterlandet önskar jag er alla hälsa och välmående och en god fortsättning på veterandagen! Tack.