Talet hölls på engelska
Det talade ordet gäller
Fru ordförande, herr generalsekreterare, ers excellenser, mina damer och herrar!
I sin enklaste form bygger utrikespolitiken på tre pelare: värderingar, intressen och makt.
Jag kommer från ett relativt litet land, Finland. Vår verktygslåda består främst om värderingar och intressen. Makt – såväl hård som mjuk – är en lyx för de större spelarna.
Ett mindre lands makt beror på dess förmåga att samarbeta med andra. Skicklig diplomati ger en mindre spelare åtminstone relativt inflytande.
FN är ett bra exempel på detta. Stora aktörer har makt genom sitt permanenta medlemskap i säkerhetsrådet. Vi mindre aktörer kan påverka upp- och nedgångarna i internationella relationer genom att vara aktiva i diplomatins korridorer.
I de flest tal här i dag har det betonats att världsordningen, balansen och dynamiken håller på att förändras, ungefär som efter andra världskriget när FN grundades.
Tiden efter det kalla kriget är förbi, men vi vet ännu inte hur den nya världsordningen kommer att se ut. Det kommer att ta minst fem till tio innan läget stabiliseras.
Mitt budskap i dag är enkelt. Oavsett storlek har varje medlemsstat i FN inflytande – en möjlighet att påverka hur den nya världsordningen kommer att se ut. Det är viktigt att vi alla använder denna makt klokt och ansvarsfullt.
Jag är fullt medveten om att våra intressen skiljer sig åt. Detta påverkas av varje lands geografiska läge, historia, utvecklingsfas och kultur. Men vi bör alla dela de mest grundläggande värderingarna. Vi har gemensamt fastställt vissa av de viktigaste av dem i FN-stadgan.
I dag kommer jag att göra två saker: analysera nuläget och lägga fram förslag om vad vi tillsammans kan göra härnäst.
***
För att skapa klarhet i vad som för närvarande händer i världen vill jag ta upp tre olika, men samtidigt relaterade utvecklingar.
För det första verkar spänningen öka mellan dem som främjar multilateralism, det vill säga en regelbaserad världsordning, och dem som talar för multipolaritet eller transaktionalitet.
Jag kan förstå lockelsen och motiven bakom multipolaritet eller transaktionalitet.
Men kan de lösa världens största utmaningar, såsom klimatförändringar eller hållbar utveckling?
I dag bedriver många stater, både stora och små, en transaktionell eller multivektoriell utrikespolitik. Deras syfte är i grunden att diversifiera sina relationer med flera aktörer i stället för att ansluta sig till ett enda block.
Det här kan vara opportunistiskt. Men det kan också vara motiverat och förnuftigt. Det beror på vilka val de gör i praktiken.
En transaktionell eller multivektoriell utrikespolitik domineras av intressen. Dessa intressen styr staternas praktiska val, vilket är helt berättigat.
Denna typ av utrikespolitik bygger på en realistisk uppfattning av makt. Makt sätter gränserna för vad som är möjligt för varje stat.
Men värderingar bör utgöra grunden för allt vi gör. Även en transaktionell eller multivektoriell utrikespolitik bör vila på grundläggande värderingar. Utan dem hamnar in utrikespolitiken i en återvändsgränd.
Om man ignorerar värderingar och obehindrat strävar efter makt och intressen, ställs man slutligen inför samma problem som man ville förbise.
För det andra är maktbalansen i den nya världsordningen på väg att förskjutas söderut och österut. Många stater, särskilt i Afrika, Asien och Latinamerika, håller på att bli eller har blivit viktiga aktörer när det gäller att bestämma inriktningen av den nya världsordningen. Enkelt uttryckt har de både förmåga och makt att påverka.
De är en växande ekonomisk kraft. Deras befolkningstillväxt är oundviklig. Detta kommer också att göra dem till en politisk och kulturell kraft. Det ger dem både hård och mjuk makt. Och de kommer att använda den för att främja sina intressen – som de också bör.
Förenta nationernas 193 medlemmar behöver inte vara överens om varje liten detalj i värderingarna, men vi måste dela en gemensam uppfattning om grunderna för dem. Till dessa principer hör bland annat staternas suveränitet och territoriella integritet, förbudet mot användning av maktmedel samt respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Dessa värderingar är byggstenarna i vilka vi är och vad vi står för som FN. Det internationella samfundet, med överväldigande majoritet, har en stark vilja att hålla fast vid dem.
Ryssland har inte rätt att fortsätta sin aggression mot Ukraina. Israel har inte rätt att bryta mot internationell rätt i Palestina. Ingen stat har rätt att använda Sudans eller Kongos territorium för att föra proxykrig för att driva sina ekonomiska eller strategiska egenintressen.
Vi måste alla lyssna till detta budskap från det internationella samfundet och agera i enlighet med det. Krig är alltid ett tecken på mänsklighetens misslyckande. Det är vårt kollektiva misslyckande att försvara våra grundläggande värderingar.
För det tredje vill jag säga några ord om Förenta nationernas tillstånd.
FN grundades för att upprätthålla och främja fred, stabilitet, utveckling och vänskapliga relationer mellan nationer.
För att uppnå detta krävdes en balans mellan tre faktorer. Den högsta makten skulle representeras av säkerhetsrådet.
Medlemsstaternas bredare intressen skulle jämkas samman i generalförsamlingen. Värderingarna skrevs in i FN-stadgan och befästes som internationell rätt.
I dag kämpar FN för att uppfylla sitt centrala löfte om att upprätthålla fred och stabilitet. Stater har allt oftare tagit sig friheten att bryta mot internationell rätt och använda maktmedel för att erövra andra folks områden och underkuva andra nationer.
Förenta nationerna återspeglar i dagens läge inte tillräckligt den verkliga maktbalansen. Alltför ofta misslyckas FN med att fungera som ett forum för att samordna intressen. Alltför ofta respekteras de värden som ligger till grund för FN inte uppriktigt.
Vi vill alla ha frihet att göra val och möjlighet att påverka världen omkring oss. I dag söker många länder i multipolaritet eller transaktionalitet. Om FN inte lyckas i sitt uppdrag, kommer trenden att tillta.
Låt mig sammanfatta detta med de tre pelarna: värderingar, intressen och makt.
Våra värderingar kan skilja oss åt. I grund och botten bör de förena oss kring de viktigaste principerna om mänsklighet, rättsstaten och icke-aggression.
Våra intressen skiljer sig åt, och det är helt rätt att vi främjar dem. Men våra val får konsekvenser. Opportunismen tvingas förr eller senare konfrontera de problem som den försökte ignorera.
Makten kommer ständigt att söka ny balans. Vi måste anpassa oss till förändringen. Ändå får vi inte låta den hårda maktens uppgång förblinda oss. Styrkan i legitimitet, integritet och regler kommer att förbli stark.
***
Bästa åhörare!
Mänskligheten har aldrig tidigare i historien haft tillgång till sådana metoder och innovationer som i dag för att lösa världens mest akuta problem.
Den nuvarande inriktningen är dessvärre dålig på många sätt. Det pågår fler krig i världen än någonsin sedan andra världskriget. Världen blir alltmer splittrad, likaså våra samhällen. Åtgärderna för att bekämpa klimatförändringarna och främja en hållbar utveckling släpar efter.
På olika håll i världen bevittnar vi enormt lidande bland civilbefolkningen och en flagrant respektlöshet för humanitära principer.
För mig som finländare påminner Rysslands anfallskrig mot Ukraina inte bara mig om vårt förflutna, utan det har också en direkt koppling till säkerheten i den del av världen där jag lever.
På ena sidan ser vi ett anfallskrig, total likgiltighet för civilbefolkningen samt försök att undergräva de grundläggande principer som den internationella ordningen bygger på. På andra sidan ser vi en bastion för frihet att försvara sin rätt att existera och fatta egna beslut.
Kampen om vilka de mer omfattande följderna av detta anfallskrig kommer att vara är ännu inte över.
Nyligen har det på initiativ av Förenta staterna gjorts seriösa försök att nå en diplomatisk lösning på kriget.
Det finns inga perfekta lösningar på krig. Samtidigt vet vi att alla beslut i dessa frågor kommer att få långtgående konsekvenser både för Ukraina och för andra länder.
Det kan knappast finnas ett starkare enande intresse bland FN:s alla medlemsstater än vårt motstånd mot erövringskrig. Aggression får inte belönas. Ansvar för de allvarligaste internationella brotten måste utkrävas.
I Mellanöstern utsätts civila i Gaza för enormt lidande. Den allt djupare humanitära krisen har nått en oacceptabel nivå och är ett tecken på det internationella systemets misslyckande. Samtidigt håller Hamas fortfarande människor som gisslan, och många har redan förlorat livet.
Det krävs ett omedelbart eldupphör i Gaza. Humanitärt bistånd måste ges säkert och obehindrat tillträde. Gisslan måste friges. Jag vill tacka Frankrike och Saudiarabien för deras insatser för att främja en tvåstatslösning.
Förhandlingarna måste tillgodose både Israels och Palestinas säkerhetsbehov. Dessutom måste palestiniernas rätt till självbestämmande, deras legitima strävan efter en egen stat och suveränitet tryggas.
Den ockupation som inleddes 1967 måste upphöra, och de sista öppna frågorna i fredsprocessen måste lösas. På motsvarande sätt måste de länder som ännu inte erkänt Israel göra det.
Samtidigt måste det internationella samfundet stödja och stärka den palestinska myndigheten så att den effektivt kan administrera hela det palestinska territoriet. Detta är det enda genomförbara alternativet för att nå en tvåstatslösning. Ett stabilt Palestina kommer också att gynna Israels säkerhet.
Konflikterna fortsätter att rasa i många andra delar av världen. De orsakar oerhört lidande lokalt, instabilitet regionalt och återverkningar globalt.
Särskilt grymt våld har förekommit bland annat i Sudan, Demokratiska republiken Kongo, Haiti, Myanmar och Mali. Civilbefolkningar utsätts för svält och tvångsförflyttningar i stor skala.
Jag vill tacka alla dem som i god tro fortsätter att arbeta för fred, trots att uppgiften är ytterst svår.
I juni nåddes ett fredsavtal om konflikten i östra delen av Demokratiska republiken Kongo. Det verkliga testet ligger, som med alla fredsavtal, i genomförandet. I området pågår en alarmerande stor humanitär kris som tvingar oss alla att reagera.
Fredsprocesser får inte vara transaktionella. De måste följa internationell rätt. Alla länder och aktörer i regionen måste engagera sig och åta sig att uppnå en hållbar fred. FN:s närvaro och engagemang är nödvändigt.
Jag vill också lyfta fram vikten av det arbete som journalister utför i konflikter och under andra svåra omständigheter. Attacker mot mediearbetare är oacceptabla.
Mediefrihet är grunden för demokrati och en förutsättning för ett öppet samhälle. Pressens möjlighet att utföra sitt arbete är viktig för oss alla.
***
Mina damer och herrar!
FN:s sammansättning speglar fortfarande i stor utsträckning världen år 1945. Världen har förändrats drastiskt och därför måste även beslutsfattandet i FN göra det.
Förra året, just här i denna sal, förespråkade jag en reform av säkerhetsrådet så att de i dag underrepresenterade regionerna skulle få en starkare röst genom permanenta platser vid bordet.
Antalet permanenta medlemmar i säkerhetsrådet bör ökas. Åtminstone behövs det två nya platser för Asien, två för Afrika och en för Latinamerika. Ingen enskild stat bör ha vetorätt. Och om en medlem av säkerhetsrådet bryter mot FN-stadgan bör dess rösträtt suspenderas.
Jag är övertygad om att dessa förändringar på högsta nivå inom FN är nödvändiga för FN ska kunna bevara sin centrala roll i internationella relationer.
Samtidigt behöver FN en mer omfattande reform. Jag vill berömma generalsekreteraren för hans initiativ UN80. Jag uppmuntrar honom agera djärvt och ambitiöst.
Finland stöder FN starkt och vill se organisationen lyckas. Därför understryker vi behovet av verklig reform för att stärka organisationens trovärdighet, relevans och effektivitet. Detta kommer att säkerställa FN:s funktionsförmåga.
FN måste fokusera sina insatser på sina viktigaste mål: att avsluta och förebygga krig, att skydda de mänskliga rättigheterna och att fungera som en drivkraft för hållbar utveckling.
Vi måste återföra FN till fredsmedlingens centrum. Ingen annan organisation kan erbjuda den legitimitet som FN kan. Om FN är frånvarande löses konflikter utan dess medverkan – vilket inte ligger i vårt gemensamma intresse. FN behövs som medlare, och medlemsstaterna bör stödja det i detta uppdrag.
Finland är starkt engagerat i FN:s arbete och kommer att förbli så. Därför kandiderar vi också till en plats i säkerhetsrådet för perioden 2029–2030.
Om Finland blir valt lovar vi att vara en principfast och pragmatisk partner för fred. Vi är principfasta i vårt åtagande till internationell rätt, med stadgan som dess kärna. Vi är pragmatiska i vårt sökande efter lösningar som verkligen främjar internationell fred och säkerhet, och vi vet att framsteg ofta sker gradvis.
***
I början av mitt anförande sade jag att var och en av oss har inflytande och möjlighet att påverka hur den nya världsordningen kommer att se ut.
Vi vill kunna göra våra egna val och påverka den värld som omger oss.
Nelson Mandela såg sanningen och försoningen som det enda hoppet för folk som är djupt splittrade. Detsamma gäller för mellanstatliga relationer.
Vi bör lära av historien, men alltid blicka framåt – med insikten att våra beslut kommer att forma framtiden.
Tack.
