Talet hölls på engelska
Det talade ordet gäller
Herr ordförande, ärade stats- och regeringschefer, bästa åhörare!
År 1992 möttes våra föregångare i Rio de Janeiro på FN:s konferens om miljö och utveckling, en vattendelare som formade världen på ett djupgående sätt. När vi nu samlas i Belém i Amazonas kan vi konstatera att trots de ibland långsamma och smärtsamma framstegen under de senaste 30 åren har FN:s ramkonvention om klimatförändringar och Parisavtalet varit en framgångssaga för multilateralism.
Vissa cyniker försöker förringa våra COP-möten. Men vi ska fortsätta att bevisa att de har fel. Vi gör framsteg.
Jag har både goda och dåliga nyheter. Den goda nyheten är att, som den senaste rapporten angående FN:s ramkonvention om klimatförändringar visar, börjar den globala utsläppskurvan äntligen böja nedåt. Den dåliga nyheten är att även om riktningen är rätt, går det alldeles för långsamt.
I detta avseende är COP30 avgörande. Om 1,5-gradsärsmålet för gott glider oss ur händerna beror på de beslut som fattas här och nu.
Jag vill understryka tre faktorer som jag tror kommer att garantera att COP30 blir en framgång.
För det första måste vi alla föregå med gott exempel. Vid COP har varje part lika stor talan, oavsett storlek. Vi har också ett kollektivt ansvar. Ja, de största utsläpparna måste leda vägen när det gäller att minska utsläppen. Och de måste göra det nu. Men vi andra måste agera på ett lika ansvarsfullt sätt.
Det är dags att sluta skylla på grannen. Vi måste se oss i spegeln och se vad vi själva kan göra. Nostalgi är en lika dålig drivkraft som cynism.
Vi måste på allvar sätta fart på utfasningen av fossila bränslen. Alla som har möjlighet till det måste omgående tillhandahålla den finansiering och det stöd som krävs för att hjälpa de mest sårbara länderna att anpassa sig till förändringen.
Att föregå med gott exempel innebär också att ge röst åt dem som drabbas mest av klimatförändringarna. Jag vill tacka COP-ordförandelandet, Brasilien, för att ha lyft fram ursprungsfolkens roll i klimatarbetet och betona vikten av att COP antar en ambitiös handlingsplan för jämställdhet.
För det andra måste vi låta vetenskapen visa oss vägen framåt. Även om de stater som samlats här har olika intressen, delar vi alla det gemensamma målet att säkerställa en livsduglig planet för kommande generationer.
Ingen i denna sal vill lämna efter sig förödelse till sina barn och barnbarn. Vi har de bästa forskarna till vårt förfogande, och de är eniga om att en fördröjning av klimatåtgärderna skulle få konsekvenser som är förödande för alla och rentav oåterkalleliga för vissa.
Det finns inga godtagbara ursäkter. Samtidigt måste vi vara medvetna om att det sprids alltmer vilseledande information om klimatet i ett försök att undergräva det multilaterala systemet och bromsa övergången till ren energi.
När vi står inför svåra politiska val är det nödvändigt med debatt, och den måste vara öppen och ärlig. Med tanke på vårt gemensamma mål får vi inte ge efter för försök att skapa konfrontationer.
För det tredje måste vi vara modiga. Vi behöver tre saker: reglering, finansiering och innovationer. Alla tre. Det går inte att reglera sig eller betala sig ur klimatkriser. Innovation är nyckeln till att få klimatförändringarna under kontroll.
Klimatåtgärder och tillväxt ska inte ses som fiender. De är vänner. De går hand i hand. Det finns många uppmuntrande exempel på att ekonomisk tillväxt är möjlig utan ökade koldioxidutsläpp. Vi måste investera i ren teknik och se till att de som mest behöver den har tillgång till den. Investeringar i klimatet är detta århundrades plan för tillväxt och välfärd.
Ärade stats- och regeringschefer!
COP30 måste sända ett tydligt budskap om att den gröna omställningen är här för att stanna och att fossila bränslen inte har någon framtid. Tio år efter Paris måste vi nu se till att Belém också blir ihågkommen som en framgång.
Låt mig avsluta med att nämna att det på finska finns ett talesätt som säger att ”en pessimist blir aldrig besviken”. Jag håller inte med. En pessimist kommer aldrig att lösa klimatkrisen.
