Talet hölls på engelska
Det talade ordet gäller
Ärade premiärminister Modi,
ärade ministrar,
bästa åhörare,
mina damer och herrar!
Det är en ära att få vara här i dag för att öppna den elfte upplagan av Raisina Dialogue tillsammans med en statschef som jag har mycket stor respekt för, premiärminister Narendra Modi,
Under det senaste decenniet har Raisina utvecklats till en av världens främsta arenor för strategiskt tänkande och globalt engagemang. För detta vill jag gratulera Indiens utrikesminister Subrahmanyam Jaishankar och direktören för tankesmedjan Observer Research Foundation Samir Saran.
major
Vi människor har en tendens att begå tre misstag. För det första överrationaliserar vi det förflutna. För det andra överdramatiserar vi nuet. För det tredje underskattar vi framtiden när vi fastnar i att älta det som varit och förfäras över det som sker nu.
Detta gäller inte minst alla oss nördar inom internationella relationer. Vi älskar att dra paralleller mellan det förflutna och nuet. Ibland gör vi det för att kunna ge framtidsprognoser som låter övertygande. Och ibland gör vi det bara för att hävda att världen var mer ordnad förr i tiden.
Samtidigt hetsar vi upp oss över det vi ser omkring oss – som om världen aldrig tidigare hade upplevt kriser av den omfattning vi möter i dag. Jag blev påmind om detta när jag nyligen läste Peacemaker, en biografi över U Thant, en av FN:s tidigare generalsekreterare. Antalet globala kriser är relativt konstant.
Med detta vill jag inte på något sätt förminska betydelsen av det ökande antalet lokala och regionala konflikter som vi nu ser runt om i världen. Jag är djupt oroad över det vi ser i dag i Mellanöstern, Sudan och Ukraina, för att bara nämna några exempel.
Min farhåga är att dessa konflikter gradvis blir globala. Mitt mål i dag är att försöka hitta en väg tillbaka till en internationell ordning där institutioner, normer och regler respekteras. Utan en fungerande världsordning kommer maktvakuum att fyllas av rå makt, hårda tag och rovgiriga hegemonier.
***
I dag hör vi bedömningar om att den regelbaserade världsordningen är död. Att en rivningskula förstör alla internationella institutioner och regler som har byggts upp sedan andra världskriget. Och att ett sammanbrott av det gamla systemet är oundvikligt.
Visst, vi genomlever en stor förändring i världspolitiken. Visst, den gamla ordningen utmanas, ifrågasätts och attackeras. Men jag motsätter mig en svartvit syn enligt vilken allt är förlorat. Verkligheten är troligen mycket mer komplex. Jag uppskattade verkligen den kanadensiska premiärministern Mark Carneys tal vid Världsekonomiskt forum i Davos och i dag vill jag bygga vidare på det.
I stället för att bara beskriva vad som för närvarande är fel med den globala ordningen – eller oordningen, beroende på hur man ser det – eller längta tillbaka till gamla tider, bör vi rikta blicken mot framtiden. Vi bör sträva efter att lägga fram konkreta normativa förslag på hur den globala ordningen kan fixas så att den fungerar bättre för alla. Detta är inte idealism, utan en strävan som motiveras av våra intressen och realism.
Vi finländare beskrivs ofta som ett lugnt och sansat folk. Vi håller huvudet kallt i alla lägen. Besinning är vår styrka. När det blir riktigt tufft badar vi bastu och tar oss ett isbad. För oss är det ett utmärkt sätt att rensa tankarna, hämta andan och försöka förstå det som händer i världen.
Detta ligger i linje med temat för årets Raisina Dialogue: Saṁskāra – Assertion, Accommodation, Advancement. Vi måste stanna upp, ta världen sådan den är och göra det bästa av den, på ett värdigt sätt.
***
I dag kommer jag att inleda debatten här vid Raisina Dialogue genom att lyfta fram två saker. Först försöker jag identifiera problemet. Då blir det nödvändigt att älta både det förflutna och nuet.
Sedan försöker jag skissera ett antal tänkbara lösningar för framtiden.
I bägge fallen kommer jag att reflektera över vad Indien kan lära resten av världen. Det handlar om en människas strävan att förstå hur världen håller på att förändras, en människa som har fötts och vuxit upp under den västerländska liberala världsordningen.
Min tes är mycket enkel: jag tror att den globala södern kommer att avgöra hur nästa världsordning kommer att se ut. I detta skifte är Indien en stor och inflytelserik aktör. Kommer världen att gå mot en konfliktfylld multipolaritet som präglas av uppgörelser, transaktioner och intressesfärer?
Eller kan vi bygga en ny samarbetsvillig, rättvis och representativ multilateral världsordning baserad på internationella institutioner, regler och normer? De politiska val som Indien och andra nyckelmakter gör spelar stor roll i denna tid av omställning. De kommer att sätta riktningen för framtiden.
***
Låt mig börja med att säga det mer självklara. Världsordningen håller på att förändras, ungefär som den gjorde efter första världskriget, andra världskriget och det kalla kriget. Det kommer att ta några år innan saker och ting faller på plats. Endast två saker är säkra: allt fler aktörer har handlingsutrymme, och utgångspunkten för en ny uppgörelse är annorlunda än 1918, 1945 eller 1989.
Den globala maktbalansen har förskjutits. Den globala södern har både demografi och ekonomi på sin sida. Den västdominerade världsordningens tid är över. Detta är uppenbart, men det kommer att ta ett tag innan det sjunker in i hela västvärlden.
Nostalgi kan ge oss lärdomar, men sällan lösningar. En bra utgångspunkt för varje analys är att hantera världen som den är, istället för hur vi önskar att den skulle vara.
***
Vi lever i en tid av maktpolitik. En tid där styrka tycks rättfärdiga handlingar.
Maktmedel har åter blivit ett centralt utrikespolitiskt verktyg som används världen över utan större begränsningar.
I Ukraina försöker Ryssland underkuva ett suveränt land genom ett krig som är ett flagrant brott mot internationell rätt. Utgången av detta krig kommer att få långtgående konsekvenser, inte bara i Europa utan globalt. Det ligger i allas vårt intresse att resultatet inte gynnar angriparen.
I Mellanöstern har händelserna tagit en snabb vändning. Vi bevittnar nu en regional eskalering där länder som verkat för en diplomatisk lösning attackeras.
I Sudan har den onda cirkeln av inhemska maktkamper och regional rivalitet lett till en av vår tids dödligaste konflikter, som tvingat miljontals människor att lämna sina hem.
Den tid då internationell politik var förutsägbar, åtminstone till viss del, är förbi. Nu kan varje ny dag medföra nya överraskningar och utmaningar.
Indiens utrikesminister Jaishankar har påpekat att ”Europa måste växa ifrån tankesättet att Europas problem är världens problem, men att världens problem inte är Europas problem”. Jag håller helt och hållet med. Vi behöver inse att alla de tre exempel jag nämnde – och många andra krig och konflikter – är allas våra problem. Vi måste arbeta tillsammans för att lösa dem.
***
Betyder detta att den liberala världsordningen är död? Nej, det betyder det inte. Att regler bryts innebär inte att hela systemet blir ogiltigt – lika lite som att någon som åker fast för fortkörning gör hastighetsbegränsningar irrelevanta. Om vi gav upp de internationella reglerna skulle den nuvarande världsordningen kollapsa. Men vi är långt ifrån det.
Ingen av de tidigare världsordningarna har varit perfekt. Vi bör släppa illusionen om en utopisk ordning där världens cirka 200 nationalstater lever i harmoni, fred och evig kärlek. I stället bör vi försöka komma fram till hur man bäst hanterar makt i en ofullkomlig värld.
När jag säger att vi bör släppa illusionen om en perfekt ordning menar jag oss i väst. För oss har den förändring som vi just nu upplever blivit något av en chock.
I årtionden fick vi njuta av relativ fred och stabilitet, fungerande globala försörjningskedjor och trygga allianser. Ibland gav vi råd och kritik från våra elfenbenstorn till dem vars verklighet såg annorlunda ut.
Nu är den parentesen i historien över. I stället för att predika för andra och undervisa dem är det vår tur att lära av andra. Indien är en bra plats att börja på.
***
Indien har inte gjort sig några illusioner. Under hela er självständighet har ni grundat er utrikespolitik på en pragmatisk och realistisk världsbild. Ni har visat resten av världen vad strategisk försiktighet och skydd av autonomi innebär. Samtidigt har ni förespråkat multilateralism och globalt samarbete.
Det är på tiden att vi alla blir lite mer indiska.
Oavsett om man kallar det alliansfrihet eller mångsidigt samarbete har ni varit noga med att inte förlita er enbart på en enda partners eller ett enda blocks goda vilja. Ni har investerat i er egen säkerhet och aktivt utvecklat partnerskap i många riktningar.
Er strategi är klok. Ni representerar en femtedel av världens befolkning. Ni kan inte vara bara en följare. Ni måste vara en aktiv och självständig aktör.
Även vi européer har fått lära oss av Indien: passivitet är ingen strategi. Vi måste utveckla vår egna förmågor, undvika skadliga beroenden och stärka våra globala partnerskap.
Och vi måste fortsätta investera i våra allianser. För ett land som Finland är den kollektiva säkerhet som Nato erbjuder en nödvändighet, och den ekonomiska styrka som EU ger ett måste.
***
Trots att Indien inte ingår i någon formell allians isolerar landet sig inte. Dess styrka bygger på ett aktivt engagemang.
Ett aktuellt exempel på detta är det strategiska partnerskapet mellan EU och Indien. Det tog stora steg framåt tidigare i år då ett omfattande frihandelsavtal ingicks och ett partnerskap för säkerhet och försvar inleddes. Detta avtal – liksom övriga stora handelsavtal som Indien och EU har ingått under det senaste året – understryker att vi fortfarande tror på multilateralt samarbete och de fördelar det för med sig.
Frihandelsavtalet mellan EU och Indien är inte bara ”alla avtals moder”, utan ett strategiskt val och en gest som öppnar en ny era i våra relationer. Tillsammans bygger vi ett partnerskap som kan fungera som ett exempel för resten av världen. Ett partnerskap som bygger på ömsesidig respekt och gemensamma intressen, och som stärker det multilaterala systemet i stället för att underminera det.
Vi vägrar tro att framtiden endast kommer att tillhöra två stormakter, medan resten av oss måste välja sida. Så är det inte nu. Och så kommer det inte att vara om tio eller tjugo år. Vi får inte tillåta det.
***
Låt mig nu lägga fram några konkreta förslag på hur vi kan börja forma den nya världsordningen. Vissa av förslagen handlar om innehåll, andra om tillvägagångssätt.
Indien och Finland förstår vad som händer om makt inte utövas på ett kontrollerat sätt. Vi har båda gått igenom svåra perioder i historien och kämpat för demokrati, jämlikhet och suveränitet. Vi vill inte se dessa värden falla i glömska.
Finlands utrikespolitik bygger på värdebaserad realism. Vi försvarar värden som vi anser vara viktiga och centrala för oss – demokrati, jämlikhet, rättvisa, mänskliga rättigheter och frihet – för att nämna några. Samtidigt är vi beredda att föra dialog och samarbeta med länder som inte nödvändigtvis delar våra värderingar.
Målet är att hitta en balans mellan värderingar och intressen på ett sätt som prioriterar principer, men samtidigt erkänner gränserna för vår makt och respekterar verkligheten i världens mångfald av kulturer och historier.
***
Indien har tillämpat värdebaserad realism på många sätt redan länge före oss. För tusentals år sedan framförde den indiska filosofen Kautilya i sitt verk Arthashastra att det internationella systemet styrs av konkurrens och intressen. I verket förespråkas en pragmatisk och realistisk syn på statsmannaskap. Samtidigt var makthavarens yttersta plikt att upprätthålla värderingar och etik i enlighet med begreppet dharma.
Dessa intressen, värderingar och principer fortsätter att vägleda Indiens agerande som en konstruktiv grundande medlem av FN och en av världens största bidragsgivare till fredsbevarande insatser. Att försvara multilateralismen ligger i Indiens DNA.
***
Hur kan vi då tillämpa värdebaserad realism i det multilaterala systemet? Jag har tre substantiella förslag.
För det första måste vi förbättra representationen. Internationella institutioner får inte vara ännu ett maktverktyg för de redan mäktiga.
I dag speglar de internationella institutionernas maktstrukturer världen sådan den en gång var – inte sådan den är. Den globala södern måste få göra sina röster mycket tydligare hörda än i dag. Det naturliga stället att börja på är FN:s säkerhetsråd.
Jag har föreslagit två nya permanenta platser för Asien, två för Afrika och en för Latinamerika. Det är uppenbart att Indien bör inneha en av dem.
Lika viktigt är det att vi reformerar Bretton Woods‑institutionerna. De länder där framtidens globala ekonomi formas måste få ett större inflytande.
Vi behöver också skyndsamt reformera Världshandelsorganisationen (WTO) så att den fungerar bättre för alla. I dag levererar inte det regelbaserade handelssystemet som det borde, och handel används allt oftare som ett geopolitiskt verktyg. På detta område behövs Indiens ledarskap.
***
För det andra måste vi skapa regler och normer som ger stabilitet, men samtidigt tillåter mångfald. Teknik, särskilt regleringen av artificiell intelligens (AI), är ett testfall. AI är en teknik som förändrar livet. AI är den första tekniken som kan ses ha egen handlingsförmåga.
Vi håller på att skapa något helt nytt, och vi måste säkerställa att det vi skapar fungerar för alla. För det behöver vi gemensamma grundregler och skyddsmekanismer.
Men vi måste också erkänna att verkligheterna i världen ser olika ut; olika system skapar olika hot och möjligheter. Ny teknik får inte fördjupa den digitala klyftan mellan den utvecklade och den utvecklande världen. Den ska överbrygga den.
Inom detta område har Indien en ledande roll, vilket nyligen blev tydligt vid AI Impact Summit. Jag instämmer helt i vad premiärminister Modi sade i sitt tal vid toppmötet: ”AI kommer bara att gagna världen när den delas”.
***
För det tredje måste vi acceptera lokala och regionala lösningar samtidigt som vi utvecklar våra gemensamma internationella institutioner. Dessa två nivåer kan existera sida vid sida.
Min poäng är att om internationella institutioner ska överleva måste vi stärka den regionala integrationen globalt. Mercosur, ASEAN, Afrikanska unionen, Gulfstaternas samarbetsråd, EU och många andra är exempel på organisationer som är bra på att hantera regionala utmaningar.
Regionala organisationer är som bäst när de stödjer det multilaterala systemet och förstärker sina medlemmars röster på den internationella arenan. Vi bör börja med att ge regionala organisationer en mer strukturerad representation i olika globala forum och toppmöten. När det är möjligt bör vi också delegera befogenheter till den nivå som har den bästa kunskapen om de lokala förhållandena.
Krigets offer kan inte vänta på perfekta institutioner. Vi måste driva fram lösningar i en ofullkomlig värld. Globala fenomen som klimatförändringar och migration har lokala konsekvenser, och därför kräver de också lokala lösningar.
***
Sammantaget behöver vi ett förhållningssätt som jag kallar värdig utrikespolitik. Vi måste skapa en atmosfär av dialog och möta varandra på lika villkor, med respekt.
Genom att reformera det multilaterala systemet så att det bättre återspeglar dagens verklighet har vi en chans att rädda det. Samtidigt måste vi hålla fast vid de grundläggande principer som systemet bygger på.
Dessa principer är inskrivna i FN-stadgan: förbud mot användning av våld samt respekt för suveränitet och internationell rätt. Detta gäller var och en av de 193 medlemsstaterna i Förenta nationerna.
***
Avslutningsvis vill jag lägga fram ett förslag om hur vi kan försöka få saker och ting tillbaka på rätt spår. Grunden till Förenta nationerna lades i San Francisco, precis som ramen för vårt globala finansiella system lades i Bretton Woods.
Vad världen behöver nu är ett nytt San Francisco-ögonblick. Ett ögonblick då världens ledare samlas i en anda av samarbete för att på allvar överväga hur de internationella institutioner som har tjänat oss sedan andra världskriget kan reformeras.
Vi måste återställa balansen i den globala ordningen. Vi måste enas om de principer som gör det möjligt att hitta gemensamma lösningar på gemensamma problem. Jag kan knappast tänka mig en bättre plats för detta än New Delhi. Vi behöver ett New Delhi‑ögonblick.
***
Sammanfattningsvis ligger det alltså i vårt intresse att göra det internationella systemet mer inkluderande och mer rättvist, samtidigt som vi värnar om dess grundläggande värderingar och principer.
Maktens fördelning är en politisk realitet: vissa har mer, andra mindre. Hur man använder makt är däremot ett politiskt val. Vi kan välja multipolär, opportunistisk konkurrens. Eller så kan vi välja ömsesidigt fördelaktigt multilateralt samarbete.
Vi finländare är kända internationellt som världens lyckligaste folk. Även om man inte nödvändigtvis skulle dra den slutsatsen under en spårvagnsresa en grå måndagsmorgon i Helsingfors i november.
Indier är däremot ett leende folk. Och ni toppar konsekvent en mycket viktig statistik: den som mäter optimism. De flesta indier är övertygade om att morgondagen kommer att bli bättre än idag.
Låt oss kombinera finländsk lycka och indisk optimism för att skapa en rättvisare och stabilare ny världsordning. Tillsammans är vi starkare.
Tack.
