Talet hölls på engelska
Det talade ordet gäller
Fru president, Herr president, Herr talman
Ärade ministrar, excellenser, mina damer och herrar
Kära vänner
Min föregångare, president Sauli Niinistö, lade 2021 fram idén om en konferens för att uppmärksamma 50-årsjubileet av Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) i Helsingfors 1975 och den så kallade Helsingforsslutakten. Syftet var att hedra Helsingforsandan och se hur nuvarande och framtida säkerhetspolitiska diskussioner kan dra nytta av dess arv.
För fyra år sedan var vår världsbild i många avseenden en annan än i dag. Men spänningarna var redan på väg att öka. Allt fler världsledare verkade i allt högre grad förlita sig på makt och tvång för att nå sina mål samtidigt som de visade allt mindre respekt för gemensamma regler och dialog.
Trots det kunde ingen föreställa sig att ett europeiskt land skulle attackera sin granne utan någon som helst provokation och inleda ett fullskaligt krig i hjärtat av Europa. Vi kunde inte tro att ett europeiskt land skulle försöka utvidga sina gränser och fatta beslut för ett annat land och dess medborgare genom våld.
Men låt oss vara ärliga. Ryssland inledde detta handlingsmönster redan i augusti 2008 när det attackerade Georgien. Jag bevittnade detta personligen eftersom jag vid den tiden var utrikesminister och ordförande i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och deltog i förhandlingarna om vapenvila.
Den 24 februari 2022 markerar en vändpunkt i världshistorien. Vi upplever vår generations motsvarighet till 1918, 1945 och 1989. Vi vet inte exakt vart världen är på väg, men vi vet att den förändras. Det finns ingen väg tillbaka.
Också Europa har förändrats. På ett bestående sätt, vill jag påstå. Det kommer inte att vara möjligt att upprätta några som helst relationer mellan Ryssland och övriga Europa förrän vi har uppnått en rättvis och varaktig fred i Ukraina. Även i detta fall kommer relationerna att se mycket annorlunda ut jämfört med läget innan Ryssland inledde sitt anfallskrig mot Ukraina. Vi kan inte ändra historiens gång. Ryssland har brutit mot de grundläggande principerna i internationell rätt.
***
OSSE och dess föregångare ESK har format säkerheten i Europa och de har en stark koppling till modern europeisk historia. Konferenserna här i Finland 1975, 1992 och nu, 2025, avspeglar olika historiska skeden och deras särdrag.
Vid Helsingforskonferensen 1975 fann vi ett nytt sätt att tillsammans bygga efterkrigstidens Europa. Grunden för fred, FN och efterkrigstidens världsordning hade lagts redan i Jalta 1945. Jalta baserade sig dock på idén om vinnare och förlorare och stormakternas intressesfärer.
Slutakten från Helsingfors handlade däremot inte om vinnare, förlorare och utövande av våld. I stället skulle samarbetet byggas på gemensamma principer, dialog och ömsesidig respekt. Detta är kärnan i Helsingforsandan.
Vi kom överens om enkla principer som vi lovade att följa. De omfattade bland annat lika rätt till suveränitet, respekt för de rättigheter som följer med suveränitet, staters territoriella integritet, gränsers okränkbarhet och fredlig lösning av meningsskiljaktigheter.
Vi kom överens om att inte betrakta Europas framtid endast ur staternas perspektiv. I stället satte vi medborgarna, folken och de universella mänskliga rättigheterna i centrum. För att vara säkra på att principerna skulle följas började civilsamhället i olika länder att organisera sig. Man ville att ledarna skulle hålla sina löften och bygga upp de kompetenser som behövdes för att garantera dessa rättigheter.
År 1992 samlades världens ledare återigen i Helsingfors. Kalla kriget var över. Kapitalismen hade segrat över kommunismen, friheten över kontrollen, demokratin över autokratin. Grunderna lades för en ny institution – OSSE – som skulle göra det möjligt att mer systematiskt främja de gemensamma principerna. Fredlig lösning av tvister blev en av organisationens främsta uppgifter. OSSE fick en viktig roll som plattform för att förebygga och lösa konflikter.
Efter kalla kriget satte OSSE mänsklig säkerhet i centrum för sitt arbete. Säkerhet tolkades i vid bemärkelse, med medborgarna och deras rättigheter i fokus. OSSE och dess autonoma institutioner nådde anmärkningsvärd framgång i att skydda minoriteters rättigheter, värna om mediefriheten, utveckla god förvaltning och försvara rättsstatsprincipen.
Idag, år 2025, är dessa framsteg – de gemensamt överenskomna principerna, den övergripande synen på säkerhet och förmågan att lösa konflikter fredligt – allvarligt hotade. Samtidigt är de viktigare än någonsin.
Rysslands anfallskrig mot Ukraina bryter inte enbart mot OSSE:s gemensamma principer. Rysslands krav på att inskränka en annan stats nationella suveränitet utmanar de europeiska traditionerna av demokrati och rättsstatens principer i hela deras omfattning.
Att återgå till en världsordning där intressesfärer dominerar skulle leda till en situation där medborgarna i självständiga och demokratiska stater inte skulle kunna besluta om sina egna angelägenheter. I stället skulle det odemokratiska ledarskapet i ett annat land fatta besluten. Säkerheten skulle inte längre utgå från människor och deras rättigheter, utan från den maktprojektion som utövas av regimerna i grannländerna.
Vi står inför ett viktigt beslut i Europa. Valet står mellan Jalta och Helsingfors: mellan intressesfärer och utövande av våld – eller – staters suveränitet och gemensamma regler och principer.
***
I Finland är valet glasklart. Vi vill fortsätta att bygga ett Europa som vilar på gemensamma regler och principer, genom dialog och samarbete. Vi måste också omsätta våra ord i handling och agera.
I Europa måste vi försvara dessa principer i allt vi gör. Vi får inte tolerera överträdelser av gemensamma principer. Vi måste bemöta aggressioner. Samtidigt måste vi se till att svaret på aggressioner inte ytterligare undergräver principerna. Hot mot demokratin får inte bemötas med odemokratiska metoder.
Den regelbaserade multilaterala ordningen hotas också globalt. Allt fler världsledare vill sköta sina angelägenheter bilateralt och genom tillfälliga minilaterala samarbeten. Tröskeln för att använda våld har blivit lägre och det har blivit allt svårare att urskilja gränsen mellan krig och fred. De civila i Gaza, i Sudan och på många andra platser betalar ett alltför högt pris för den regelbaserade världsordningens sammanbrott. Vi måste också försvara den multilaterala ordningen och etablerade regler och principer globalt, inte bara här i Europa.
Trots att Helsingforsslutakten undertecknades av stater, var det kanske ändå människor och samarbetet mellan dem som stod för de viktigaste resultaten. En ökad förståelse för grundläggande mänskliga rättigheter och en vilja att bygga dialog med människor på andra sidan om järnridån var avgörande faktorer för att kalla kriget fick ett fredligt slut.
Jag tror att människor, samarbete och dialog även i framtiden kommer att stå i centrum för Europas säkerhet. Denna konferens och det breda deltagandet från olika civilsamhällesorganisationer avspeglar Finlands engagemang för att utveckla Europas säkerhet på olika nivåer. Vi kommer även framöver att se medborgarna och företrädarna för civilsamhället som en väsentlig del av säkerheten i Europa.
***
Jag hoppas att alla som deltar i denna konferens hittar ett meningsfullt sätt att engagera sig i diskussionerna, i enlighet med Helsingforsandan. Även om världen har förändrats avsevärt på 50 år är det fortfarande samma regler som gäller för interaktionen mellan människor. Vi hittar de bästa lösningarna genom dialog och genom att lyssna på varandra. Gemensamma lösningar är kanske svårare att hitta, men de kommer att vara mycket mer hållbara.
Kära vänner
För exakt 50 år sedan, här i Finlandiahuset, konstaterade president Urho Kekkonen att erkännande av föreliggande fakta inte betyder att vi ger efter för bristerna i den rådande situationen. Jag håller med.
Att acceptera föreliggande fakta är startpunkten för att förbättra situationen. Vi har alla en roll i utrikespolitiken. Vi har alla möjlighet att påverka den. Jag uppmuntrar alla att fundera på och skapa visioner för vår gemensamma framtid.
***
Jag önskar er en lyckad, givande och diskussionsrik konferens.
Tack.
