Eders Majestäter
Eders Kungliga Högheter
Ärade gäster
Mina damer och herrar
Ett stort tack för de varma orden till min maka och mig, till mitt land och dess folk.
Jag känner idag ödmjukhet, tacksamhet och glädje. Ödmjukhet inför att få vara en i kedjan av Finlands presidenter som besöker Sverige kort efter installationen i ämbetet, Eder Majestäts sjätte finländska president. Tacksamhet över att av Eders Majestät genast på min installationsdag ha fått denna inbjudan. Och glädje över att kunna fortsätta den fina traditionen att få avlägga det första statsbesöket just till Sverige. Tack för det hjärtliga mottagandet och det mångsidiga programmet, som i morgon fortsätter i Göteborg. Det bästa med sådana här besök är när man känner en genuin värme och vänskap, och det har både Suzanne och jag känt hela denna dag.
Jag har en väldigt nära personlig relation till Sverige. Som ni vet, är svenska mitt andra modersmål och mina kontakter till Sverige har alltid varit täta. Nyligen var jag faktiskt med i ett tv-program som utforskar kända människors anor. ”Sukuni salat” heter det på finska. Släktens, ja, sekretess av något slag. Det avslöjade något som var nytt för mig: nämligen mitt avlägsna familjeband till det svenska hovet. Nu är det tyvärr på det viset att det här är ”top secret information”. Därför har vi nu top secret information med kungafamiljen, som vet exakt vilka banden är, och resten av er får vänta till nästa höst.
Kanske sådana familjehistorier ändå inte är så överraskande. Vi var ett och samma land i 600 år. Den västra och den östra rikshalvan förenades av havet.
Idag har vi mellanfolkliga kontakter på alla samhällssektorer. Man beräknar att det i Sverige bor ungefär 700 000 personer som har finska rötter i första, andra eller tredje generationen. Vi skulle förstås vilja att Daniel Ståhl skulle ha finskt medborgarskap, men så är det inte. Vi lyssnar på varandras musik, tittar på varandras filmer och tv-serier och läser varandras författare. Näringslivet i våra länder är tätt sammanflätat. Vi har likartade samhälleliga utmaningar – då är det klokt att söka erfarenheter och idéer hos grannen. Vi lär av varandra och blir på så sätt ännu starkare tillsammans.
Eders Majestäter
Min föregångare president Sauli Niinistö och fru Jenni Haukio avlade ett statsbesök till Sverige för knappt två år sedan. Det var ett historiskt laddat besök. Våra länder lämnade samtidigt in sina Natoansökningar efter en synkroniserad process. Nu möts vi åter i dessa festliga tecken en dryg månad efter att Sverige blivit Natomedlem och Finlands Natomedlemskap därmed blivit fullbordat. Idag sluts cirkeln.
Våra länder skapar nu sina profiler som allierade. Vi kommer att vara pålitliga, ansvarstagande och solidariska medlemsländer. Det faktum att alla nordiska länder nu är med i Nato har strategisk betydelse. Också vårt bilaterala försvarssamarbete kommer att stärkas av detta.
Eders Majestäter, ärade middagsgäster
I dessa sammanhang har det nästan blivit en tradition att nämna att det också finns områden där vi är varandras kära fiender. Och det råkar vara så att jag kommer från en hockeyfamilj. Om jag inte nämner landskampsandan i ishockeyturneringar – och andra sportevenemang – som ett viktigt element i relationen våra länder emellan, så kommer min 89-åriga far att undra om något gått fel i uppfostran. Han tog ju pension faktiskt förra året, men tittar fortfarande på 200 ishockeymatcher per år. Familjen Stubb ser nog fram emot spännande matcher mot vår kära granne när ishockey-VM startar om några veckor i Tjeckien.
Förra året uppstod det något av en landskampsanda också i Eurovision-sammanhang. Tja, tja, tja… Sverige gick och segrade denna duell, och är om några veckor står ni värd för Eurovision Song Contest i Malmö. Sveriges eurovisionsframgång började för ganska exakt 50 år sedan med Abbas vinst. Då i Brighton år 1974 var Finland det land som gav mest poäng till Waterloo. Oj, jag kommer inte ihåg, men jag tror vi fick noll poäng då också. I Finland är vi många som kommer att rikta blickarna mot Malmö i maj.
Jag har alltid varit ett fan av svensk musik. Jag växte upp med Tomas Ledin, Eva Dahlgren och Gyllene Tider, jo även Magnus Uggla. Senare lyssnade jag gärna på bland annat Lisa Ekdahl, Lisa Nilsson, Kent och Bo Kaspers Orkester. Nuförtiden lyssnar jag på Melissa Horn, Veronica Maggio, Darin och Hov1. När jag förberedde mitt tal ikväll funderade jag länge på vilken låt skulle bäst beskriva oss, Sverige och Finland, tillsammans. Jag landade på Ulf Lundells klassiker ”Öppna landskap”. Varför? Jo, därför att denna beskrivning likaväl skulle kunna vara från den östra som den västra delen av det forna riket:
Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo
Några månader om året, så att själen kan få ro
Jag trivs bäst i öppna landskap, där vindarna får fart
Där lärkorna står högt i skyn och sjunger underbart
Där bränner jag mitt brännvin själv och kryddar med Johannesört
Och dricker det med välbehag, till sill och hembakt vört
Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo
Med dessa tankar vill jag utbringa en skål för Eders Majestäter, Eders Kungliga Högheter, för Sverige och för hela Sveriges folk!
Tack!