Herr president
Ärade ministrar
Excellenser
Mina damer och herrar
Min historia med Lettland började 1992 då jag besökte Riga för första gången på en studieresa. Då kunde jag känna förändringarna i luften och hoppet i människornas hjärtan. Nu ser jag ett nytt Riga och ett nytt Lettland, som har intagit sin plats i världen.
Före den här resan tittade jag efter om det finns förbindelser till Lettland i min släkthistoria. Det visade sig att jag har haft, rätt så intressanta, släktingar i Lettland. Till exempel är jag släkt i rakt nedstigande led med Henrik Horn, som levde på 1500-talet. Han utnämndes till överbefälhavare för svenska armén i Estland och gav i princip order om att bränna Livland. Orsaken var att Livland var under polskt styre. Det som hände sedan var att jag slutade att läsa om mitt lettiska påbrå.
Jag är en ivrig sportentusiast och kommer ihåg hur jag följde stora lettiska idrottare under min uppväxt. Lettland verkar blomstra både i vinter- och sommarsporter. Från spjutkastaren Jānis Lūsis i EM i friidrott i Helsingfors 1971 ända till basketspelaren och NBA-stjärnan Kristaps Porziņģis.
Lettlands ishockeylag har alltid varit imponerande med Sandis Ozoliņš, Kārlis Skrastiņš och alla de andra. Vem skulle kunna glömma 2023 då Lettland tog brons i VM i Tammerfors? Det var första gången i Lettlands historia, men säkerligen inte den sista. Finland måste nog se upp. Vi lyckades själva uppnå något liknande förra veckan i basket-EM. Finland är i basket lite som Lettland i ishockey. Precis som Lettland kunde säga 2023 kan vi nu säga: vi har nått toppen.
Under mina år i politiken har jag byggt upp personliga relationer med lettiska kollegor och jag har kommit att respektera dem för deras öppenhet, äkthet och analytiska tänkande. President Rinkēvičs och jag var utrikesministrar samtidigt och vi utvecklade ett nära samarbete och en personlig vänskap. Med Valdis Dombrovskis var vi statsministrar samtidigt och hanterade tillsammans svåra frågor som då var för handen.
Ärade gäster, kära vänner
Det finska och lettiska språket är inte nära besläktade, men många ord som liknar varandra vittnar om flera århundraden av nära samverkan, handel och vänskap. Som exempel kan jag nämna att ”kirves” är ”cirvis” på lettiska, ”sieni” är ”sēne”, ”poika” är ”puika” och ”naula” är ”nagla”.Uttrycket ”firma maksaa”, med andra ord att någon annan betalar, är detsamma på finska och lettiska. Det finska talesättet ”ei ole latin latia”, vilket betyder ”jag har inga pengar”, har sitt ursprung i Lettlands tidigare valuta.
Låt mig nämna ett ytterligare, mycket viktigt ord: det lettiska ordet för båt, ”laiva” har nästan exakt samma betydelse på finska. Ordet vittnar om förbindelserna mellan våra länder, främst vattenvägen.
Östersjön har fört oss samman sedan vikingatiden, men kontakten begränsade sig inte enbart till havet. Floden Daugava som flyter genom den här staden har i själva verket ett finskt namn: Väinäjoki. Finländare brukade segla längs floden långt in i landet för att bedriva handel. Väinäjoki är inte bara ett geografiskt namn, utan har en koppling till Finlands historia, kultur och mytologi.
Man skulle kunna säga samma sak om livländarna och deras språk. Idag är de få till antalet, men deras historia lever.
När jag tänker på vår gemensamma historia påminns jag också om Finlands och Lettlands gemensamma, ungefär hundra år långa tid under svenskt styre. De flesta av oss kommer inte att tänka på att den största staden i detta rike inte var Stockholm utan Riga.
Vår gemensamma historia omfattar också säkerhetssamarbete. Ett bra exempel är jägarrörelsen. I morgon kommer vi att vara i Liepāja, som har en särskild plats i Finlands historia. I februari 1918 svor de finländska jägarna trohet till Finlands regering i Heliga Trefaldighetskyrkan i Liepāja. Efter en utbildning i Liepāja begav sig huvuddelen av jägarbataljonen mot Vasa i Finland för att hjälpa till att trygga vårt lands mycket nyvunna och bräckliga självständighet.
Tiden efter andra världskriget, då Sovjetunionen ockuperade Lettland, kommer att gå till historien som ett undantag. Den är bara en avvikelse i vår gemensamma resa och vårt samarbete genom århundradena.
Herr president, kära gäster
Vi delar en gemensam säkerhetsmiljö. Ännu viktigare är att vår analys av den är likadan. Vi sänkte aldrig garden. Vi fortsätter att investera i säkerheten och försvaret. Samtidigt vet vi att säkerhet byggs upp genom samarbete.
Krig utkämpas på slagfältet, men avgörs på hemmaplan. Nyckeln är övergripande säkerhet. Utbildade, motiverade och innovativa människor som kan mobiliseras till att bygga och försvara samhället. Härdade leveranskedjor och härdad kritisk infrastruktur. Internationellt samarbete. Dessa är principerna som vi lever efter.
Idag förs krig ständigt på informationsfronten, i människor sinnen. Lettland förstod detta i ett tidigt skede. Ett bevis på detta är Natos kunskapscentrum för strategisk kommunikation, som finns här i Riga. Centret har också fungerat som en modell för Kompetenscentret för motverkande av hybridhot i Helsingfors.
Kära vänner
Våra nära kontakter gäller inte bara säkerheten utan sträcker sig även till utbildningssektorn. Med fler än 500 studerande har läkarutbildningarna i Lettland en av de största koncentrationerna av finska medicinstuderande, både i och utanför Finland. Jag träffade några av dem idag.
Sist men inte minst är de bilaterala affärsförbindelserna mellan våra länder kanske starkare än någonsin. Lettlands största bryggeri, Cēsu Alus, ägs av det finska bolaget Olvi. Hesburger är det största franchisebolaget inom snabbmat. Neste har haft verksamhet i Lettland i 35 år. Patria har en stark ställning inom försvarsindustrin och bolagets produktion i Valmiera är viktig för hela värdekedjan.
Herr president, kära vänner
På min och Suzannes vägnar vill jag uttrycka ett stort tack till våra värdar för deras varma välkomnande.
Diplomati är bland annat konsten att använda ord. Här i kväll kan jag använda stora ord som enighet och vänskap och veta att de har en verklig betydelse. För vi är oskiljaktiga. Vi ser saker på samma sätt. Vi är ett.
