Det talade ordet gäller
Bästa deltagare i de 254:e nationella försvarskursen, ärade gäster, mina damer och herrar!
Försvarskurserna är en av grundpelarna i vår övergripande säkerhet. Om det inte fanns några försvarskurser skulle vi behöva uppfinna dem. I dagens hektiska värld skulle konceptet kanske se annorlunda ut, men de grundläggande elementen skulle säkert finnas kvar.
Kursens värde ligger i dess innehåll och dess deltagare. Ni kommer att lära er av era lärare och föreläsare, men också av varandra. Samtidigt stärks nätverket för vår övergripande säkerhet.
Bakom denna finländska institution finns ett oräkneligt antal aktörer som förtjänar vårt tack. I detta sammanhang vill jag särskilt tacka Försvarskursföreningens styrelseordförande Kari Kuusiniemi, vars mandatperiod löper ut vid årsskiftet. Kari är en skicklig jurist med en bred syn på frågor som rör Finland. Föreningens verksamhet har han lotsat förtjänstfullt.
***
Sedan början av min ämbetsperiod har jag besökt alla försvarsgrensstaber och en stor del av försvarsmaktens truppförband. Jag har fått vara med om övningar både i Finland och utomlands.
Dessutom har jag regelbundet och på bred front blivit briefad av försvarsförvaltningen och andra myndigheter. Jag är imponerad av den kompetens, det lugn och den kraft som präglar allt det ni gör.
Samma respons har jag fått också från våra utländska partner. De har utan undantag ett starkt förtroende för finländskt kunnande, samarbete och vilja. Vi kan vara nöjda och rentav stolta över detta.
Efter att ha funderat på detta tror jag att förklaringen finns i de erfarenheter som härstammar från vår historia, traditionen av övergripande säkerhet, den nationella enigheten, den allmänna värnplikten och den för en liten nation ofta karaktäristiska konsten att bilda nätverk och samarbeta. I dagens värld är de unika styrkor.
***
Bästa kursdeltagare och ärade gäster!
I dag vill jag ta upp två frågor: vår säkerhetsmiljö och hur vi utvecklar vårt eget försvar.
Vår säkerhetsmiljö är tuffare än vi skulle vilja. Att frågor om krig och fred dominerar världspolitiken är inte något vi har önskat. Men det är ett faktum, och vi i Finland är beredda på det.
Vår bedömning av vår säkerhetsmiljö utgår från Ryssland, dess mål och metoder för att uppnå sina mål. Ett sätt är krig, och Ryssland för nu för fjärde året ett krig mot Ukraina. Ukraina kämpar för sin egen existens, men också för hela Europa och för demokratin, och förtjänar vårt stöd.
Samtidigt har det blivit klart för mig att när vi stöder Ukraina står vi i många avseenden också på mottagarsidan. Ukrainas insikter i modern krigföring är i en klass för sig och vi lär oss mycket av dem. Samarbete är en dubbelriktad väg.
Ryssland utgör inte ett omedelbart militärt hot mot oss. Genom att vara beredda och utveckla vår avskräckning och vårt försvar vill vi säkerställa att det inte heller kommer att utgöra något hot i framtiden.
En annan faktor som formar vår säkerhetsmiljö är krisernas mångdimensionella karaktär. Nya och allt mer förtretliga former av hybridpåverkan utmanar vårt samhälle. I synnerhet den kritiska infrastrukturen måste vi ta väl vara på. Jag menar både den fysiska och den digitala infrastrukturen. Det finns också en tredje typ av infrastruktur som är lika viktig: den mentala. Den mentala infrastrukturen är det kognitiva kapital vi har som individer och som samhälle – vår krisberedskap och vår sammanhållning.
Ekonomins och teknikens roll för säkerheten har ökat. Det är uppenbart att inte alla samhällsfrågor är säkerhetsfrågor, och det ska vi inte heller göra dem till. Samtidigt är det sant att olika sektorer är sammanflätade och att olika länder medvetet och hänsynslöst driver sina egna intressen genom att kombinera sina egna maktmedel.
Den nya verkligheten har också inneburit en förändring av avskräckningslogiken. Den strategiska stabiliteten mellan stormakterna befinner sig också i en brytningstid. Vi har gått in i en ny kärnvapenålder, där kärnvapnens betydelse tyvärr har ökat.
Även på andra håll i världen finns det ett behov av att öka förståelsen, men för oss i Finland är det kanske exceptionellt mycket nytt vi måste lära oss. Hur bygger man avskräckning tillsammans, hur hanterar man eskalering? Tidigare funderade vi på dessa frågor på egen hand som ett litet land. Visserligen var världsläget annorlunda då.
Nu är vi med i alla viktiga samarbetsstrukturer – Nato, EU, Nordefco, JEF och samarbetet mellan Finland och Sverige – och dessa pelare för vår säkerhet stärker vi ytterligare. Det europeiska samarbetet har stärkts, och det ligger i vårt starka intresse att främja det.
Den tid vi lever i präglas också av en förändring av Förenta staternas roll. På det militära området fungerar det bilaterala samarbetet mellan oss och Förenta staterna utmärkt. Men vi kan inte bortse från att Förenta staterna flyttar sitt fokus till andra områden och att denna förändring är permanent.
En sak vi bör komma ihåg är att nostalgi inte är någon strategi. Det finns ingen väg tillbaka till det förflutna.
År 2022 tog Rysslands anfallskrig mot Ukraina former som påminde oss om stridsvagnsstriderna på 1940-talet – en del av dem utkämpades just på stäpperna i Ukraina. Det har funnits ekon av historien också i masskrigföringen.
Samtidigt skiljer sig kriget i Ukraina från tidigare krig. Frontlinjen har stabiliserats, ungefär som under första världskriget, men förutom människor deltar även autonoma vapensystem i striderna. En stor del av krigets offer är ukrainska civila som drabbas av Rysslands långdistansvapen. Vi måste lära av historien, men vi får inte förbli dess fångar.
Önsketänkande är inte heller någon strategi. Vi måste ta världen som den är. Samtidigt måste vi förstå i vilken riktning världen är på väg och hur den kan komma att se ut.
Detta leder mig till vad Finland gör.
***
Bästa vänner!
Finland har lärt sig av världskrigen och har därför under årtiondena upprätthållit sin nationella försvarsförmåga. Samtidigt har vi strategiskt utvecklat vårt internationella försvarssamarbete sedan anskaffningen av jaktplan på 1990-talet. Under 2010-talet tog insatserna ny kraft i både bilateralt och multilateralt samarbete.
Efter två års Natomedlemskap och en färsk försvarsredogörelse borde en sak vara klar, men det är fortfarande nödvändigt att säga högt: Finlands försvarslösning har förändrats. Vi bygger upp och upprätthåller en stark nationell försvarsförmåga som en del av gemensamt försvar. Detta är en lång process som förutom allt annat även kräver kulturell förändring.
Det är viktigt att man nu har anvisat mer resurser till försvaret, vilket möjliggör ett långsiktigt utvecklingsarbete. Det är svårt att öka försvarsutgifterna, särskilt i detta ekonomiska läge, men vi har en klar syn på varför vi måste göra sådana här satsningar. Fred och frihet har ett pris.
Våra strategiska projekt, som pågår sedan en längre tid, närmar sig mållinjen. När jag nyligen besökte marinstaben fick jag höra om införandet av nya korvetter. Flygvapnets stora projekt framskrider också det. Vi ersätter vår F-18-flotta med 64 nya F-35-jaktplan. Deras betydelse för hela Försvarsmaktens samverkan och förmåga kan inte underskattas. Enligt Förenta staternas tidigare flygvapenchef är F-35 egentligen en dator som råkar flyga.
Nu är det arméns tur. Under det kommande decenniet ersätts största delen av den viktigaste materielen med moderna system. För två veckor sedan besökte jag Arméstaben i S:t Michel och fick då en omfattande redogörelse för moderniseringen av armén. Utöver de traditionella försvarsgrenarna investerar vi i cyber- och rymdmiljöer samt obemannade system
Traditionellt sett är det materielanskaffningar som får mest publicitet, men det handlar om att stärka och uppdatera hela maskineriet: vi behöver människor, anläggningar, expertis och underhåll.
Balansen avgör. Försvaret kräver moderna kompetens, men också massa. Kvalitet och kvantitet, vi behöver båda. Vi får inte låta våra lager tömmas. Vi måste också hitta en balans mellan våra nuvarande och framtida behov. Vi arbetar nu för att ha beredskap för dagens kriser, men samtidigt bygger vi långsiktigt upp ett försvar som kommer att kunna svara mot framtida hot.
I Natotermer uttryckt utgår Finlands verksamhet från artikel 3. Enligt artikel 3 ska varje medlem i alliansen kunna försvara sig själv. Vi tar också hänsyn till artikel 5, vilket innebär att vi ger och får solidaritet.
Finlands integration i Nato framskrider enligt planerna, och betydelsen av internationellt samarbete – multilateralt och bilateralt – har också i övrigt ökat. Finlands Natosamarbete spelar en viktig roll för att definiera Finlands utrikesrelationer och internationella ställning.
I försvarssamarbetet både ger och får Finland. Våra allierades säkerhet är också vår egen. Ett aktuellt exempel är från förra månaden, då Finland snabbt skickade ut Försvarsmaktens och Gränsbevakningsväsendet förmågor till Danmark för att stödja insatserna för att upptäcka och bekämpa drönare. Vi är en säkerhetsleverantör.
***
Att Finland har tagit hand om sitt eget försvar har blivit tydligt under mina besök hos Försvarsmaktens olika truppförband. Det framgår tydligt också när vi ser på andra länders intresse för Finland.
Finland väcker intresse. Intresset beror bland annat av på vår arktiska kompetens – något som också andra vill lära sig av. Omfattningen av andra länders övningar i Finland är utan motstycke. Förenta staterna och många andra länder vill komma till Finland och drar nytta av det – men det gör vi också. Vi lär oss nytt och visar styrkan i våra allierade relationer.
***
När det gäller att bekämpa hybridpåverkan befinner vi oss också i en internationellt sett god position, men detta är ett arbete utan slut.
Under den senaste tiden har vi i Europa bevittnat luftrumskränkningar och observerat främmande drönare inom flera länders territorium. Det är viktigt att förstå att det till viss del handlar om olika typer av företeelser.
I fråga om ryska kränkningar av luftrummet måste vi reagera omedelbart. I Finland följer vi territorialövervakningslagen, agerar enligt uppdaterade befogenheter och informerar om incidenter på överenskommet sätt. Vår respons är väl avvägd.
I fråga om drönarobservationer inom ett lands territorium följer vi principen om lugn och eftertänksamhet. Vi reagerar inte förrän vi har rett ut vad som har skett. I detta fall är ett det särskilt viktigt med ett gott myndighetssamarbete. Faktum är ändå att även vi måste ständigt bygga upp starkare kapacitet till drönarförsvar.
Drönare är på det hela taget något som alla pratar om just nu. Deras betydelse ökar, men vi ska inte överskatta betydelsen av ett enskilt system. Vi behöver se till helheten: obemannade system i allmänhet och den artificiella intelligensen bakom dem. Artificiell intelligens är en transformativ faktor, även inom försvaret. Artificiell intelligens och dess tillämpning i samhället och försvaret är en utmaning som vi i Finland måste kunna omvandla till en styrka. Det är med glädje jag har noterat den nyhet som också varit i offentligheten: att Finlands försvarsmakt inleder ett samarbete med ledande företag inom branschen.
***
Avslutningsvis, nu när ni inleder er försvarskurs med intensiva studier, vill jag ge er några ord på vägen.
Under kursens gång kommer ni att få ta del av föreläsningar av några av landets främsta experter från myndigheter och ministerier och av aktörer inom vetenskap och kultur. Ta till er den kunskap och de insikter som kursen erbjuder. Samtidigt är ni själva ledande experter inom era respektive områden. Satsa därför på att samtala med varandra, lära av varandra och bygga tillsammans ett nätverk som bär genom hela livet – vid behov även i krissituationer.
Den finländska modellen väcker beundran över hela världen, vilket det senaste numret av The Economist visar. Vi kan vara stolta över det, men det betyder inte att vår modell inte kan utvecklas ytterligare. Det gäller att hålla huvudet kallt och hjärtat varmt. Den finländska modellen bygger på eftertänksamhet, beredskap och försvarsvilja. Låt oss fortsätta på samma väg.
Jag önskar er alla en givande försvarskurs!
