Detta är en översättning av talet som hölls på engelska
Det talade ordet gäller
Herr president,
mina damer och herrar
Allra först vill jag rikta ett varmt tack till president Gauck för hans vänliga ord. Det är en stor ära för mig att få ta emot Walther Rathenau-priset.
Jag tar emot priset med tacksamhet, på Finlands vägnar och för alla dem som anser att fred, frihet och internationellt samarbete inte är självklarheter. De är val som varje generation måste göra på nytt.
Det här förstod Walther Rathenau. Han var på många sätt europé innan Europa existerade i sin nuvarande form. Han förstod att välstånd kräver öppenhet, säkerhet kräver samarbete och demokrati kräver ansvar.
Dessa tankar formade 1900-talets Europa och de är lika viktiga på 2000-talet.
Vi lever i en tid av djupgående förändring. I Tyskland finns det ett ord för det: Zeitenwende. Detta utmärkta ord har tagit sig plats i den internationella vokabulären vid sidan av Schadenfreude, Zeitgeist och Kindergarten. Från Finland har bara ett ord nått jämförbar global framgång: sauna.
Men Zeitenwende är mycket mer än bara ett ord. Det beskriver vår tidsålder.
För den som följer världshändelserna verkar allt vara i förändring. Den internationella ordningen är under press. Kriget har återvänt till Europa. Ekonomiska beroenden har blivit strategiska sårbarheter. Tekniken har blivit ett maktmedel.
Men Zeitenwende handlar ändå inte om någon omvälvande förändring. Det handlar om anpassning. Och i slutändan om förnyelse.
Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina tvingade varje nation i Europa att ompröva sina antaganden om säkerhet och ömsesidigt beroende. Tyskland svarade genom att investera i försvaret och omvärdera några djupt rotade övertygelser. Finland svarade genom att ansluta sig till Nato.
De historiska erfarenheterna bakom dessa val var olika. Den lärdom som Finland drog efter andra världskriget var: aldrig mera oförberedd. Tysklands lärdom var: aldrig mera krig.
Under efterkrigstiden byggde Tyskland ett enastående samhälle ägnat åt fred, försoning och europeisk integration. Det är en beundransvärd prestation.
Men i dag förväntas Tyskland axla ett annat ansvar. För sina allierade är Tyskland inte bara Europas största ekonomi, utan också en av stöttepelarna i Europas försvar.
Resan är ännu inte fullbordad. Men riktningen är rätt. Tyskland visar ledarskap. Finland stöder detta, eftersom ett starkare Tyskland innebär ett starkare Europa.
Och styrka är precis vad Europa behöver. Vi har åter blivit påminda om den lärdom vi en gång kände mycket väl: frihet kräver styrka.
***
Mina damer och herrar
Också Finlandsbilden har förändrats i Tyskland. Vi har flyttat oss från Aten till Sparta. För inte så länge sen var Finland mest känt för utbildning, innovation, jämlikhet, design och sin höga placering i internationella lyckorankingar.
Idag tenderar samtalen att fokusera på Nato, resiliens, övergripande säkerhet, vår östgräns och säkerhetsläget i Östersjön.
Jag förstår varför. Världen har förändrats. Men jag vill inte att vi glömmer Aten. Aten spelar en mindre roll i dag, men bara tillfälligt. Kultur är inte en lyxvara. Den är en källa till nationell resiliens och del av det som vi försvarar.
I förhållande till sin folkmängd är Finland världsledare i fråga om antalet dirigenter, kompositörer och operasångare i världsklass. Många av dem uppträder regelbundet här i Berlin.
Tyskland har också lämnat avtryck på vår kultur och nationella identitet. Det finska skriftspråkets fader, Mikael Agricola, studerade i Wittenberg. Carl Ludvig Engel ritade Helsingfors stadskärna. Johan Vilhelm Snellman, en av den finska nationens intellektuella arkitekter, tillbringade sina formativa år i Tyskland med att studera Hegel. Vårt nationalsång komponerades av Fredrik Pacius, som föddes i Hamburg. Melodin visade sig vara så tilltalande att också Estland valde den som sin nationalsång.
Tyskland har på många sätt bidragit till att forma Finland. Och Finland och Tyskland fortsätter att forma Europa tillsammans. Vi har nära samarbete inom säkerhet, teknologi och handel.
Tysklands deltagande i Patrias gemensamma program för bepansrade fordon visar vad europeiskt försvarssamarbete kan åstadkomma. Detsamma gäller samarbetet mellan Rheinmetall och ICEYE, den finska enhörningen inom satellitbranschen. Om vi vill stärka Europa tillsammans behöver vi mycket mer av den här typen av samarbete, både inom försvarsindustrin och ny teknik.
Den politiska verkligheten bakom dessa gemensamma projekt är den här: Finland och Tyskland ser världen på samma sätt. Vi delar samma värderingar, intressen och bedömning av den verklighet som vi lever i.
***
Mina damer och herrar
När jag ser på Europa i dag är jag optimistisk. Inte för att utmaningarna är små. Det är de inte.
Rysslands aggressivitet fortsätter. Den globala ekonomin fragmenteras. Den tekniska konkurrensen tätnar. Demokratin utsätts för tryck på olika håll i världen.
Inga av dessa utmaningar ska underskattas. Men det ska inte heller Europas förmåga att svara på dem.
Som jag sade i Bryssel i går: det är dags att vi slutar kritisera Europa. Vi är en eftertraktad partner. Länder över hela världen vill fördjupa sina relationer med Europa.
Europas uppvaknande på försvarsområdet är ett av de viktigaste geopolitiska skiftena under de senaste åren. Och militär styrka leder till politisk styrka. Ett Europa som kan försvara sig är ett Europa vars röst väger tungt i världen.
Just nu måste vi använda den tyngden till stöd för Ukraina. Att stödja Ukraina är det bästa vi kan göra för vår egen fred och säkerhet i framtiden. Utgången av kriget har oerhört stor betydelse. Den kommer att vara avgörande för hur vi lever med varandra på denna kontinent.
Det borde vara självklart att Europa måste delta i förhandlingarna. Det ligger inte i vårt intresse att stå vid sidan av.
Vi hör nu krav på hur den framtida europeiska säkerhetsordningen ska se ut. Den diskussionen kan endast föras efter kriget. Och då måste Europa ha en plats vid förhandlingsbordet.
Mina damer och herrar
För tre år sedan var det många som ifrågasatte om Europa kunde stå enat i stödet till Ukraina. Det kunde vi. Många ifrågasatte om Europa kunde stärka sin försvarskapacitet. Det kan vi. Många ifrågasatte om Europa kan ta större ansvar för sin egen framtid. Det är exakt vad vi har börjat göra.
För mig är detta den verkliga innebörden av Zeitenwende. Anpassning. Förnyelse. Målmedvetet handlande.
Walther Rathenau förstod att samarbete mellan nationer inte är idealism. Det är realism. I en värld som präglas av konfrontation är svaret samarbete.
Den insikten är lika relevant i dag som den var för hundra år sedan.
Tack.