Det talade ordet gäller.
Ärade talmän, ministrar och ledamöter i Nordiska rådet, mina damer och herrar, kära nordiska vänner!
Jag inleder med ett aktuellt ämne. Tillsammans med statsminister Støre förde vi i morse ett telefonsamtal med Rysslands president. Vi briefade er om samtalets huvudsakliga innehåll redan vid lunchen tidigare i dag.
Samtalet var en fortsättning på vårt möte i Oslo förra veckan och fördes i nära samråd med Ukraina. Vi ville hålla det eftersom vi anser att kriget inte kommer att upphöra utan öppna och direkta diskussioner. Vi talade inte för hela Europa, utan som ledare för våra länder och starka förespråkare för Ukraina.
Efter samtalet informerade vi omedelbart president Zelenskyj och våra viktigaste allierade om dess innehåll.
Men jag kom inte hit idag för att prata om det här.
Det är en glädje och en ära att få tala inför denna samling. Jag minns Nordiska rådet från mina år i riksdagen som ett forum som för vänner samman. En plats där vi, också i svåra tider, alltid har nått samförstånd genom dialog.
Också i dag lever vi i svåra tider. Svårare än förr. Men i Norden har vi många skäl att möta framtiden med tillförsikt. Jag vill lyfta fram tre av dem.
För det första är vår känsla av samhörighet starkare än någonsin
För det andra gör utvecklingen i omvärlden vårt samarbete viktigare än någonsin. Det ligger i vårt gemensamma intresse.
Och för det tredje har vi redan något som många andra regioner ännu försöker bygga upp: tillit till varandra, gemensamma värderingar och en lång tradition av att finna lösningar tillsammans.
Frågan är inte om vi behöver mer nordiskt samarbete. Frågan är hur vi kan göra det mer effektivt.
***
Nordborna har redan uttryckt sin åsikt.
En undersökning som Näringslivets Delegation (EVA) publicerade i april 2026 visar att 67 procent av finländarna vill att Finland i sin utrikespolitik ska lägga större vikt vid samarbetet med de nordiska länderna.
I en annan studie som genomfördes med stöd av Nordiska ministerrådet och offentliggjordes likaså i år ansåg 79–85 procent av de tillfrågade i Finland, Sverige, Norge och Danmark att det nordiska samarbetet stärker tilliten till framtiden.
När människor får frågan i vilken riktning vi bör blicka i en osäker värld, blir svaret allt oftare: mot Norden, mot våra gemensamma värderingar och mot samhällen som står varandra nära.
Det här är ingen svag signal. Det är ett klart budskap. Det nordiska samarbetet har ett starkt stöd och ett starkt förtroende bland medborgarna.
Detta förtroende är värdefullt. Men förtroende är inget mål i sig. Det är ett kapital som måste användas klokt.
Konkreta resultat förväntas av oss.
***
Världen omkring oss gör samarbete nödvändigt.
De nordiska länderna har starka skäl att agera tillsammans. Säkerhetsmiljön har förändrats. Vårt grannland för ett olagligt krig. Både tillsammans och var för sig hör vi till Ukrainas främsta stödjare, såväl ekonomiskt som politiskt.
Den politiska omvärlden har förändrats. I detta sammanhang vill jag gratulera Konungariket Danmark och Grönland, statsminister Frederiksen och statsminister Nielsen, till det avtal ni har ingått med Förenta staterna. Vi stödde och stöder er till 100 %.
Rivaliteten mellan stormakterna tilltar. Ekonomiska beroenden används som påtryckningsmedel.
Samtidigt kräver den teknologiska revolutionen, klimatförändringarna och energisäkerheten investeringar, kompetens och lösningar som vi bäst hittar tillsammans.
Vi nordiska länder kan inte isolera oss från resten av världen i vår egen lilla idyll.
Men vi kan förena våra krafter.
Vi kan samordna vår beredskap, stärka vårt kollektiva försvar, bygga upp allt mer tillförlitliga leveranskedjor och kombinera forskning, teknik och kapital.
Vi kan också utöva större inflytande i Europa och internationellt tillsammans än var och en för sig.
Den växande osäkerheten i världen är ett tungt argument för att stärka Nordens gemensamma handlingskraft.
***
Vi har redan den viktigaste grunden för samarbete: tillit och gemensamma värderingar.
Nordiska rådet grundades 1952, när Europa fortfarande höll på att återhämta sig efter det andra världskriget. Finland anslöt sig 1955.
De nordiska länderna valde samarbete framför isolering. Vi gav inte upp våra nationella identiteter. Vi valde att komplettera dem med en gemensam politisk gemenskap.
Vi förenas av demokrati, rättsstaten, jämlikhet, frihet, utbildning och starka institutioner. Vi har lång erfarenhet av att olika länder kan samarbeta utan att förlora sitt självbestämmande eller sin identitet.
Det är en betydande fördel i en värld där tillit inte är någon självklarhet.
***
Vi har alltså stödet från invånarna i Norden, ett starkt behov av samarbete och en historiskt förankrad tillit till varandra.
Vi har uppnått mycket. Men vi har inte infriat alla förväntningar.
Om vi vill leva upp till invånarnas förväntningar och dra nytta av Nordens styrkor måste vi fokusera på konkreta åtgärder.
Jag vill lyfta fram två saker.
För det första måste vi bygga ett säkrare och mer krisbeständigt Norden.
För det andra måste vi stärka Nordens ekonomiska, teknologiska och politiska inflytande i världen.
***
För det första: säkerheten.
Vi delar samma säkerhetsmiljö. Nordens säkerhet är vår gemensamma angelägenhet. Att möta dagens hot kräver mer än nationella lösningar.
Tillsammans stärker vi vår säkerhet i NORDEFCO och som en del av Nato och JEF. Samtidigt har det bilaterala försvarssamarbetet mellan våra länder intensifierats ytterligare.
Finlands och Sveriges Natomedlemskap har befäst våra möjligheter att agera tillsammans som en del av den transatlantiska säkerhetsgemenskapen. I alliansen ses vi som ett föredöme. Det ger oss inflytande.
När det gäller försvarssamarbetet har vi redan kommit långt. I detta avseende är vi säkert en av de mest integrerade regionerna i världen. Men vi kan gå ännu längre.
När det gäller den övergripande säkerheten måste vi effektivisera beredskapen och stärka vår förmåga att skydda kritisk infrastruktur. Vi behöver ett nära samarbete inom cybersäkerhet, försörjningsberedskap, energi och leveranskedjor.
Säkerheten i Östersjöområdet måste ses som en helhet. Därför är det fördjupade samarbetet mellan de nordiska och baltiska länderna inom NB8 viktigt och värdefullt.
I en värld där allt kan användas som vapen måste vi identifiera våra kritiska beroenden.
Är vi alltför beroende av enskilda leverantörer av råvaror, läkemedel, teknologi eller kommunikation? Vad händer om en kritisk leveranskedja bryts? Har vi alternativ, tillräckliga lager och gemensamma handlingsmodeller?
De nordiska länderna kan komplettera varandra. Ett lands styrka kan bidra till att avhjälpa ett annat lands sårbarhet.
Men vi får inte bara fråga oss vem vi är beroende av. Vi måste också fråga oss vem som är beroende av oss.
Finland och Sverige har betydande kompetens inom nätverksteknik. Danmark hör till de globala ledarna inom sjöfartsindustrin och medicin. Islands strategiska läge gör landet till en oersättlig partner för många. Norge är starkt inom bland annat finans, energi och teknologi. Vissa av oss producerar kritisk djupteknologi, andra utvecklar applikationer i världsklass.
Kan vi tillsammans stärka vår strategiska position? Kan vi kombinera forskning, investeringar och kompetens så att Norden blir en ännu starkare aktör inom nätverksteknik, kvantteknik, rymdteknik och digital infrastruktur?
Samma fråga kan vi ställa om försvarsindustrin, energin och andra strategiskt viktiga sektorer.
Det räcker inte att hantera risker. Vi måste också bygga våra egna styrkor.
För det andra, inflytande.
Som små länder har vi begränsade maktresurser. Men vårt inflytande kan vara långt större än vår storlek.
Vår uppgift är att stärka de nordiska ländernas ekonomiska, teknologiska och politiska tyngd.
Tillsammans är vi starkare. Vi måste identifiera de områden där vi genom samarbete kan uppnå sådant som inget av våra länder kan uppnå på egen hand.
Europa behöver investeringar, ny teknik och en starkare egen produktionskapacitet. De nordiska länderna kan vara en del av lösningen.
Här vill jag särskilt lyfta fram de nordiska industrialliansen Nordic Compass, ett initiativ som betonar vikten av konkurrenskraft, investeringar och teknologiskt kunnande. Det är en viktig plattform för att samla och förena våra resurser.
Samtidigt måste vi stärka Nordens gemensamma röst i den internationella politiken.
Europeiska unionen, Nato och FN hör till våra viktigaste politiska referensramar. Det nordiska samarbetet ska inte konkurrera med dessa strukturer, utan stärka dem. I alla dessa forum är vi tillsammans en betydande aktör, en grupp med attraktionskraft och en röst som hörs.
Nordens styrka bygger inte på att vi är överens om allt. Den bygger på vår förmåga att identifiera våra gemensamma intressen och agera utifrån dem.
Kära vänner!
Vi har alltså tre skäl att möta framtiden med tillförsikt i Norden.
Våra medborgare stöder vårt samarbete. Det rådande världsläget gör samarbetet viktigare än någonsin. Och vi har en stark grund att stå på: gemensamma värderingar, tillit till varandra och en lång tradition av att arbeta tillsammans.
Men vår framgång avgörs av vad vi gör med dessa styrkor.
Därför vill jag avsluta med att ställa tre frågor:
Har vi levt upp till de nordiska invånarnas förväntningar?
Har vi gjort Norden säkrare?
Har vi stärkt vår förmåga att agera och påverka tillsammans?
På dessa frågor måste vi kunna svara ja.
Låt oss alltså bygga ett Norden som inte bara värnar sina tidigare framgångar, utan gör mer än så.
Ett Norden som omsätter gemensamma värderingar i handling.
Ett Norden som erbjuder världen tillförlitliga lösningar och skapar en bättre framtid för sina medborgare.
Jag vet inte hur det är med er, men jag har aldrig känt mig mer nordisk än idag. Länge leve Norden och det nordiska samarbetet!
Tack. Kiitos.
