Eders Majestäter,
Excellenser,
Mina damer och herrar,
Kära vänner.
¡Bienvenidos a Finlandia!
Det är en stor ära för Suzanne och mig att få välkomna Eders Majestäter på statsbesök till Finland.
Det senaste statsbesöket från Spanien ägde rum för 37 år sedan.
År 1989 talade Hans Majestät Konung Juan Carlos här i Helsingfors om det geografiska avståndet mellan Finland och Spanien, men också om hur nära våra två länder står varandra.
Enligt mig stämmer den här iakttagelsen fortfarande.
Och i kväll, Eders Majestäter, har vi förmånen att få fortsätta denna berättelse.
***
Min personliga relation till Spanien fick sin början på en ganska ovanlig plats: vid Finlands försvarsmakt.
Samma år som Eders Majestäts föräldrar besökte Finland gjorde jag min militärtjänst.
Mina medrekryter förberedde sig för en övning i Lappland.
Jag förberedde mig för en resa till Spanien.
Jag hade fått permission för att resa till Spanien för att delta i Spanish Open-golfturneringen på banan i Las Brisas.
Medan mina värnpliktskamrater lärde sig att överleva i arktiska förhållanden, lärde jag mig att överleva den spanska hettan med en golfklubba i handen.
Senare fick jag nog min beskärda del av övningar i vintermiljö. Men när det begav sig var jag antingen föremål för avund eller åtlöje på kasernen.
Det var min första betydelsefulla kontakt med Spanien. Det skulle sannerligen inte bli min sista.
***
Flera år senare, när jag var ny i Europaparlamentet, hittade jag spanska vänner som var villiga att hjälpa mig.
Som nykomling är det viktigt att bekanta sig med de europeiska institutionerna. Men människorna är ännu viktigare.
Någon måste förklara alla oskrivna regler. Någon måste presentera dig för dina kolleger. Någon måste få dig att känna dig som en del av gemenskapen.
För mig var den personen Íñigo Méndez de Vigo.
Vår vänskap har bestått ända till denna dag.
Jag kommer också ihåg en annan spanjor från den tiden: Camilo Villarino, som nu är chef för Ers Majestäts hov.
Under förhandlingarna inför Nicefördraget tillbringade vi långa dagar och nätter med att diskutera Europas framtid, göra utkast och planer.
Det var tufft. Inte nödvändigtvis en process som fick en att älska den europiska integrationen.
Efter utmattande förhandlingsomgångar gick de flesta av oss ombord på flygplanet i hopp om att få lite sömn.
Inte Camilo.
Han tog fram det senaste numret av Foreign Affairs och började läsa.
Det här glömmer jag aldrig, eftersom det fångade nånting viktigt hos Spanien och Europa: nyfikenhet, ambition och övertygelsen om att det alltid finns mer att lära sig.
Det värmer mitt hjärta att Camilo är här i dag. Tyvärr var Íñigo tvungen att ställa in sin resa med kort varsel.
Och jag är inte den enda finländaren med en personlig relation till Spanien. Långt ifrån. Spanien är kanske det land i EU som finländarna känner bäst till.
Varje år reser cirka 10 procent av Finlands befolkning på semester till Spanien. Alla finländare har någon historia om ert land.
I min egen historia spelar Club La Santa på Lanzarote, som min familj har besökt varje år sedan 2008, en central roll.
***
Denna personliga relation bottnar i någonting djupare: våra delade värderingar.
Finlands tidigare president Martti Ahtisaari sade i Madrid 1999 att Finland och Spanien delar en gemensam värdegrund.
Våra samhällen bygger på demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och jämlikhet.
Vi är också båda starka anhängare av multilateralism och en regelbaserad internationell ordning.
Vi må komma från motsatta hörn av Europa, men vi har en gemensam syn på vilket slags Europa vi vill bygga.
Ett Europa som står enat.
Ett Europa som är öppet.
Ett Europa som kan förändras och har ambitioner för framtiden. Också när de politiska förhållandena ter sig svåra.
***
I dag ställs vi, som Europa, inför en mängd olika utmaningar.
Trycket kommer från olika håll, men det påverkar oss alla.
Spanien är föremål för ett migrationstryck vid Europas södra gräns. Finland skyddar Europas östgräns.
I somras satte händelserna i Ceuta ett enormt tryck på Spanien.
Finland har utsatts för instrumentaliserad migration från Ryssland.
Situationerna är olika, men lärdomarna är de samma.
Dessa omständigheter berör själva kärnan i vår gemensamma mänsklighet. Men samtidigt utmanar de både den nationella och europeiska säkerheten.
Säkra yttre gränser är en nödvändighet.
Europeisk solidaritet är en nödvändighet.
Ingen medlemsstat ska någonsin lämnas ensam när den utsätts för ett tryck som i slutändan berör alla européer.
Låt mig därför vara tydlig: Finland står i full solidaritet med Spanien.
***
Rysslands anfallskrig mot Ukraina fortsätter att pröva Europas resiliens och sammanhållning. Dess följder märks tydligast här på den östra flanken.
Samtidigt påverkar instabiliteten i Mellanöstern och migrationstrycket oss alla, men i synnerhet den södra flanken.
Dessutom kräver förändringarna i den transatlantiska relationen att vi européer, både individuellt och gemensamt, tar större ansvar för vår egen säkerhet och vårt försvar.
***
Slutsatsen är enkel.
Det är inte längre fråga om ”era utmaningar” eller ”våra utmaningar”.
Det finns bara gemensamma europeiska utmaningar.
Vår säkerhet är sammanlänkad.
Vårt välstånd är sammanlänkat.
Och vår framtid är sammanlänkad.
***
Lyckligtvis är Europa mycket mer än bara de utmaningar som vi ställs inför tillsammans.
Vi firar också framgångar tillsammans.
Det här har varit ett bra år för både Spanien och Finland.
Spanien blev världsmästare i fotboll. Våra varmaste gratulationer till er seger!
Finland blev världsmästare i ishockey.
Olika idrottsgrenar, men samma lärdom.
Enbart individuell briljans räcker sällan för framgång.
Det behövs lagarbete. Precis som Enric Mas seger i årets Vuelta a España.
***
Det här för mig tillbaka till idrotten.
Jag har talat om golf och cykling, två idrottsgrenar som jag har lagt ner orimligt mycket tid på.
Men jag borde också nämna seglingen.
Ers Majestät, ni är en framstående seglare.
Och oberoende om vi talar om golf, cykling eller segling, så är lärdomarna överraskande lika.
Omständigheterna är sällan perfekta.
Vinden blåser inte alltid från önskat håll.
Vägen är inte alltid jämn.
Och att ge upp är aldrig en strategi.
Det här gäller inom idrotten.
Det här gäller inom diplomatin.
Och det gäller sannerligen för Europa.
Trettiosju år efter att Hans Majestät Konung Juan Carlos talade i Helsingfors om hur nära våra två länder står varandra, kan vi se att relationen bara har blivit starkare.
Vår vänskap bygger på personliga band.
Den stärks av våra delade värderingar.
Och den upprätthålls av övertygelsen om att vi européer åstadkommer mer när vi går tillsammans mot framtiden.
***
Eders Majestäter, damer och herrar:
För Spanien.
För Finland.
För Europa.
Och för vänskapen mellan våra två länder.
¡Viva España!
Leve Finland!
Tack. Gracias.
¡Salud!
